Krönika: Att Bojan och M9 inte skulle vara poängspelare är skitsnack!
"Vi har helt klart tappat två tvättäkta gnagare och jag tror att det kommer att märkas."
Höstsäsongen sätter igång och det är ett på många sätt nytt AIK som ska slåss om att lämna bottenregionen i årets allsvenska. En ny tränare är på plats och det är bara att lyckönska Alex Miller. När man är i klubben ska man ha stöd även om tillsättandet av Mr Miller kan ifrågasättas. Han har beskrivits som välmeriterad och visst, allting är relativt. Assisterande coach i Liverpool får ses som en merit men jag vet inte om jag håller chefstränar jobb i St Mirren, Hibernian och Aberdeen så mycket högre än att ha tränat några allsvenska klubbar. Miller kan mycket väl vara bra men ingen får mig att tro att det är en världstränare vi anställt efter mailkontakt.
Hans entré blev ju dessutom allt annat än harmonisk. I ett lag som redan förlorat flera viktiga kuggar ur fjolårets guldlag stod det under Millers första vecka klart ätt ytterligare två skulle lämna. Martin Mutumba och Bojan Djordjic. Det har sedan diskuterats – mer eller mindre nyanserat – huruvida detta var rätt eller inte. ”Mutumba har varit kass i vår”, ”Bojan bara snackar och är mer mediafigur än fotbollsspelare”, ”ingen av dem har tillfört något i år”, ”vi har tappat de två riktiga gnagare vi har” är bara några av kommentarerna som stått att läsa.
Vidare har man från olika håll konstaterat att Bojan och Martin inte varit så tongivande som de tror och att de inte är poängspelare. Jag undrar bara. Har man koll på statistiken när man säger det. Ser man på säsongen 2009 så tog AIK 61 av 90 möjliga poäng vilket betyder att AIK tog 68% av de poäng man kunde ta. Med Mutumba på planen tog vi 71% av de möjliga poängen – Martin spelade 22 matcher som gav 47 poäng. Med Djordjic på planen vanns hela 81% av de möjliga poängen – Bojan spelade 16 matcher vilka gav 39 poäng. Lägg där till viktiga insatser och inblandning ett några av fjolårets cupmatcher så ser vi att det här är spelare som faktiskt ger poäng.
Tittar vi sedan på deras personliga statistik så gjorde Mutumba två mål, assisterade till tre och slog dessutom en avgörande andra assist i höstmatchen mot Djurgården. Djordjic gjorde inga mål men assisterade till sex och gjorde två andra assister där det mot Halmstad i regnet innan Paveys mål också får ses som högst bidragande till det målet. Med sina sex målgivande passningar hamnade Bojan tvåa i assiststatistiken i AIK – slagen endast av Ivan Obolo men före Jorge Ortiz. Både Ortiz och Obolo spelade nästan dubbelt så många matcher som Bojan. Innan Mutumba och Djordjic lämnade AIK hann AIK i år med att göra tolv tävlingsmål. Elva i allsvenskan och ett i supercupen. Av dessa elva har fyra assisterats av Mutumba – en orsakad straff inräknad – och tre av Djordjic. Således har Bojan och Martin varit direkt delaktiga i sju av tolv mål. Jag tror att vi härmed har dödat myten om att de här två inte skulle vara poämgspelare. Vi kan också minnas hur AIK:s totala överlägsenhet mot Åtvidaberg försvann i samma minut som Bojan Djordjic lämnade planen.
Nu är det inte bara med siffror man mäter spelares betydelse. Martin och Bojan är två stämningshöjare, två killar som älskar AIK och som dessutom befriar den övriga truppen från stort medialt fokus. Vi har helt klart tappat två tvättäkta gnagare och jag tror att det kommer att märkas. Bojan har dessutom fungerat som en ledargestalt som tagit hand om nya spelare. Han var medlem i spelarrådet och har vid några tillfällen burit kaptensbindeln.
Vi har nu fått in nytt blod i AIK, inte minst på mittfältet. Helgi Danielsson, Robert Åhman Persson och Admir Catovic är hjärtligt välkomna. De är alla tre bra fotbollsspelare men knappast bättre än Jorge Ortiz, Bojan och M9. Idag har sju spelare från startelvan i fjolårets guldmatch gått förlorade. Frågan är om AIK kunnat agera annorlunda för att behålla dem. Jag inser att det inte var möjligt att förhindra Celtic från att köpa Hooivelt. Kanske hade det däremot varit möjligt att erbjuda Markus Jonsson och Ivan Obolo bättre kontrakt. Det är möjligt att även Örlund kunnat räddas med den strategin. Visst, det hade kostat men vi hade å andra sidan sluppit lägga pengar på att hålla oss med Sebastian Eguren i sju matcher. Vidare hade laget säkert gått bättre vilket hade gjort att vi haft kvar Ortiz, Bojan och M9. Kanske hade vi då inte heller idag haft fyra tränare på lönelistan. Ibland kan att satsa vara att spara.
Ifall det här nya AIK är bättre än vårens får framtiden kanske utvisa, kanske får vi aldrig veta. Jag tror dock inte att vi hade åkt ur med Wesström vid rodret och vårens trupp förstärkt med Turina och Goran och jag tror inte att vi åker ur med det lag vi har nu heller. Det jag vet är att höstens AIK, det nya AIK, är ytterligare två profiler fattigare. Vad som är sant och inte sant i hanteringen av det hela vet jag inte. Jag vet däremot att alla AIK:are är skyldiga Martin Mutumba och Bojan Djordjic ett stort tack. Jag hoppas att vi inom ett par år har de båda tillbaka i den svartgula tröjan igen.
