Gästkrönika: Facebookgnagarens tid
Idag är över 67.000 personer “fans” till AIK på Facebook. Samtidigt kommer 8659 personer till mötet med Trelleborg den 12 maj. Viktor Bolin jobbar på en PR-byrå specialiserad på sociala medier och har skrivit en krönika om deras effekt på AIK.
Jag har gått på AIK-matcher sedan 1991. Som jag minns det spelade AIK konstant 0-0, i iskallt sidoregn mot Öster, inför 4.000 frusna stackare. Men plötsligt händer det något. AIK vinner SM-guld både ’92 och ’98 och lyckas till och med kvala in till Champions League 1999.
Här föds den senare så omtalade Championsleaguegnagaren. Samtidigt var Djurgården och Hammarby (relativt) bra samtidigt, vilket gjorde Stockholmsfotbollen hypat stekhet. Derbymatcherna sågs av 35.000 åskådare. Championsleaguegnagarna frodas. Trevligt tänker du? Tja, problemet är att de börjar bli mätta. Ställa krav. Sätta press. Förvänta sig ”en viss nivå”. När spelet hostar till försvinner de nya supportrarna snabbare än du hinner säga ”Gary Sundgren”.
Skadan tar lång tid att reparera, det krävs en sejour i Underlandet, men förra året exploderar återigen AIK i en glädje som alltid kommer kallas ”2LAX9”. Men, precis som vanligt leder framgång till samma livsfarliga mätthet och illvilja som tidigare. Det väses att ”det här är inte mitt AIK” och ”varför ska man se ett lag som är rankat som nummer 217 i Europa?”. 2010 är samtidigt året då sociala medier blivit så vanliga att till och med politikerna ser dem som en självklarhet. 2010 är Facebookgnagarens tid.
Idag är över 67.000 personer “fans” till AIK på Facebook. Samtidigt kommer 8659 personer till mötet med Trelleborg den 12 maj. Det är 25% färre än de som faktiskt köpt årskort (10 922 personer).
Min förklaring är att det så kallade “mikroengagemanget” (många nämner detta som nyckeln till Obamas överraskande valseger 2008) gått för långt. Istället för att faktiskt träffa dem vi tycker om kommer man idag undan med att trycka “like” på en halvrolig statusuppdatering. Och på samma sätt kommer en stor del av de 67.000 personer som ”gillar” AIK på Facebook undan med i efterhand läsa matchresultatet i FB-loggen, istället för att gå på matcherna. Forstätter det så här kanske vi snart har 200.000 fans på Facebook, men bara 4000 på Råsunda. Mot Ängelholm. I iskallt sidoregn.
För fotboll är engagemang, uppoffringar och smärta. Inte att trycka “like” på Facebook. Utan publik på matcherna, inget ”Stolta AIK”.
