Västerås SK - Sandviken6 - 4
Överraskande bortavinst för piggt AIK
För första gången sedan april månad plockade Gnaget med sig samtliga poäng hem till Solna i dagens bortamatch mot BK Häcken. Efter 90 minuters hårt slit och chockerande bra spel stod AIK alltså som segrare i den tveklöst viktigaste trepoängaren denna säsong.
När AIK i den tjugotredje Allsvenska omgången åkte ned till oglamorösa Hissingen gjorde man det som tabellens nästjumbo. Med en bedrövlig form och en drös avstängningar var allt uppdukat för en gulsvartrandig hemmafest.
Ett tecken på att något dock inte stod rätt till denna lördagsafton var pangvädret Rambergsvallen bjöd på, i en stad där man får vara nöjd ”så länge det inte regnar”. Ett citat signerat kommentatorn August Dunér.
Första halvlek
Förvisso regnade det inte, men blåsten låg på ordentligt när AIK tjongade långbollar i första halvleks medvind. Till skillnad från tidigare omgångar varierades dock detta tjongande med överraskande fint passningsspel i halvlekens början, när bollen for fram och tillbaka mellan de båda lagens straffområden.
För även om Häcken skapade de vassare chanserna första tio minuterna, var det AIK som styrde spelet. Gång på gång visade Gnaget sig vara det skjutvilligare av lagen när Flavio (fler frisyrer än mål denna säsong), RÅP och Helgi samtliga hade fina chanser i halvekens början.
Den neutrala åskådaren (knappast några sådana i en Allsvensk bottenmatch förvisso) straffades dock av den pigga inledningen med en minst lika imponerande dvala. Faktum är att det fick vänta tills de flesta kritat ned halvleksresultatet 0-0, innan nästa chans kom – och vilken fantastisk chans det var! På en tumstocks avstånd från mål gör målvaktsreserven Kyriakos ”Kenny” Stamatopoulos en otrolig handbollsräddning på en nick från hemmalagets Mikael Östberg efter 42 minuter, som nog ännu chockat kliar sig om ögonen.
Inte hinner hjärtat hitta sig tillbaka till sin ursprungsplats innan nästa chans dyker upp. På efterföljande hörna är nämligen Häcken en hårsmån från 1-0, när bollen smeker ribbans överkant. Skakandes med ett whiskeyglas i handen, ber jag så till högre makter när första halvek blåses av med resultatet 0-0.
Andra halvlek
Medan jag fyller på whiskeyglaset och skriver ett personligt tackbrev till Stamatopoulos familj i Kanada, samlar Alex Miller sin trupp inför de sista fyrtiofemminuterna.
Förvisso gör inte skotten några byten, men medan jag sippat på hans landsdryck har några ord uppenbarligen gått igenom till AIK-spelarna. Med en högre press och ett oklanderligt passningsspel tar Solnalaget över totalt.
Spelet i sig renderar inledningsvis inte i några jättechanser, men sakteligen trycker AIK ”getingarna” närmre och närmre deras rödhårige jätte Christoffer Källqvist. Därför är avbräcket och bytet fem minuter in i halvleken ack så beklagligt:
Som om det inte vore tunt nog på backplatserna tvingas Per Karlsson byta efter en skada i första halvleken.
Glädjande är dock att detta inte påverkar AIK:s spel – ersättaren och debutanten Niklas Maripuu är ettrig på sin vänsterkant (RÅP klev ned på mittbackspositionen) och sätter ännu mer press på Häckens allt mer stressade backlinje.
Klimaxen på AIK-pressen kommer så tillslut. Med en perfekt breddpassning når dagens vänsterback Lorentzon en påfyllande Kenny Pavey på högerkanten. Kapten Pavey lyckas med en minst lika fin mottagning och ett ännu bättre inlägg få bollen till en störtande Viktor Lundberg som nickar in ett efterlängtat ledningsmål för det vitklädda bortalaget.
Sedvanligt backar så AIK hem lite för tidigt och är så när på att straffas av Ranegie, som märkligt nog missar ett jätteläge i 82a minuten.
Färdigregnat i Göteborg
Sista minuterna är påfrestande för AIK-hjärtat, men klarar tillsammans med dagens spelare av anstormningarna från hemmalaget och plockar med sig höstsäsongens första trepoängare utanför Solnas gränser. Och fortsätter trepoängarna mot all förmodan att rulla in från ett välspelande AIK, får gladligen solen fortsätta skina i Göteborg i några månader till.
