2001 blir 2002 – ett fall framåt för AIK
Därför blir Gnaget ett bättre lag kommande säsong.
Det gångna året är summerat, utvärderat och betygsatt av så många att jag inte tänker ge mig in på det. Väljer istället att titta framåt och söka finna de faktorer som ska säkerställa att det nya året blir ett riktigt AIK-år.
Det finns faktiskt en hel del som talar för det. Först och främst, vårt tränarteam har gjort sitt hundår och bör vara lite varmare i kläderna. De har i år fått möjligheten att bygga försäsongen på det sätt de anser vara lämpligast vilket inte riktigt var fallet för ett år sedan. De har också haft en säsong på sig att förmedla sin spelidé och i höstas började den äntligen att sitta.
Ska AIK årgång 2002 nå en högra tabellplacering än vad fjolårets upplaga gjorde är det av största vikt att spelet från i höstas konserveras och även utvecklas i år. Förra säsongen visade att inget lag har råd att hamna i alltför långa och djupa svackor. Därför känns det skönt att konstatera att få faktorer tyder på att Gnaget ska behöva hamna i samma trångmål i vår som man gjorde förra våren. Utöver nämnda fördelar för tränarteamet finns ytterligare en mycket viktig aspekt. Det finns inget, och då menar jag inget som tyder på att vi i AIK ska behöva drabbas av ännu en så skaderik säsong. De två senaste åren har vi fått vår beskärda del av skadeelände och mer därtill. Ifall det stämmer att tur och otur tar ut varandra i längden så bör vi kunna känna oss hyggligt lugna.
2001 startade med en inte fulltränad Andreas Andersson, en ljumskskadad Andreas Alm och en fotbruten Stefan Ishizaki. När vi sedan under hösten såg vad dessa tre betydde för laget så är det lättare att förstå den klena poängskörden under våren. Lägg därtill skador på Mats Rubarth, Thomas Lagerlöf, Teddy Lucic, Kalle Corneliusson och Daniel Tjernström och vem som helst kan räkna ut att med skador på sådana spelare räcker inte ens AIK´s starka bänk till för att det ska räcka ända fram.
I år ska det göra det och den startelva som ska ro hem de ädlaste medaljerna bör enlig undertecknad se ut som följer:
I mål: Daniel Andersson. Visst var det fint att ha två så starka burväktare som Daniel och Dime Jankulowski men det är trots allt viktigt för en målvakt att känna att han har fullt förtroende i rollen som förste målvakt. I år är Daniel given och det bör han växa av. Jag vill också ge sportrådet (Olle Nordin, Sanny Åslund, Stefan Söderberg och Dick Lidman) rätt i valet att satsa på Daniel. Dime var ett lån och Daniel stod under kontrakt, dessutom gjorde Daniel en mycket bra höst och hade stor del i den fina avslutningen av fjolårssäsongen.
Backlinje: Karl Corneliusson, Teddy Lucic, Pelle Nilsson och Daniel Tjernström. Tjerna uttryckte önskemål i somras om att få prova att spela vänsterback och jag tycker att tanken är riktig. Han har tuffheten, de defensiva kvaliteterna samt en god vänsterfot. Det sistnämnda har saknats hos Luke Casserly. Efter VM finns förhoppningsvis Gary Sundgren med som tänkbar vänsterback. Även Benjamin Kibebe, Jimmy Tamandi och Luke konkurrerar om platserna i denna lagdel.
Mittfält: Slavik Jevuschenko, Stefan Ishizaki, Svante Samuelsson och Mats Rubarth. Här får vi förhoppningsvis i Svante den bollvinnare vi saknat sedan Krister Nordin försvann till Danmark. Visst, Slavik är oprövad men jag såg honom briljera med precisa passningar på ett flertal träningar i somras och det känns som om hans tid är inne nu. För konkurrensen om mittfältsplatserna står Martin Åslund, Tjerna och Luke. Låt oss däremot slippa se Tjerna och Åslund tillsammans på innerfältet. Den kombinationen förhalar och komplicerar vårt anfallsspel alltför mycket.
Anfall: Andreas Alm och Andreas Andersson. Här får jag kapitulera inför fullbordat faktum. Har alltid sagt att jag vill se Alm som central mittfältare men han har visat vad han går för som forward och bör därför spela där. Dessutom kan förvärvet av Samuelsson ha löst de problem på mittfältet som jag velat att Alm skulle rätta till. Tänkbara alternativ här är Daniel Hoch, Patrick Andersson och Martin Åslund.
Som sagt. Med ett begränsat antal skador, den hyggligt intakta truppen (i ovan nämnda startelva spelade tio i AIK förra säsongen), bättre försäsongsföutsättningar samt femtontusen åskådare i ryggen på Råsunda så bör det här kunna bära långt, mycket långt.
Av: Mattias Lundqvist
---------------------------------------
Mattias Lundqvist är ny medarbetare på Gnagarforum och denna artikel är hans första publicerade artikel på sidan.
---------------------------------------
