GF möter Daniel Andersson
Stor intervju med AIK:s #1 Daniel Andersson med frågor bland annat om fjolårssäsongen, bosman och Åslunds krönika.
Vi har stämt träff i klubbhuset på Karlberg mellan två träningspass på Stadshagen. Jag är något tidig så det blir till att vänta i vestibulen. I köket sitter ledarstaben (Olle Nordin, Peter Larsson, Håkan Lindström och Pär Millquist) och diskuterar upplägget för kommande träningsläger. Olles telefon ringer ideligen och han lämnar gång på gång gruppen för att svara på frågor från journalister.
Precis på avtalad tid glider Daniel in på parkeringen i en röd Toyota. Tidigare, då han bodde i Upplands Väsby stannade han ofta kvar mellan träningarna men nu blir det en stund hemma mitt på dagen för att ”visa upp sig för frugan”.
Daniel Andersson är född och uppväxt i den gamla gruvstaden Bjuv i Skåne. Ett ”riktigt knegarsamhälle” som han själv beskriver det där alla jobbar på Findus vilket även Daniel gjort tidigare. Daniels pappa är från Bjuv men vad många inte känner till är att hans mamma är från norra Jugoslavien, och kom till Sverige 1962 där hon träffades Daniels pappa.
- Hon pratar flytande svenska så när man berättar att man är halvjugoslav så är det ingen som tror en. Förmodligen har man fått lite temperament och jävlar anamma därifrån.
Karriären började i Bjuvs IF och direkt fick Daniel en tränare som han tyckte om och som han dessutom var släkt med.
- Jag hade tur och fick en väldigt bra tränare, min pappas kusin. Jag är skyldig honom mycket, han såg till att motivationen fanns där, att det hela tiden var roligt.
Daniel började sin fotbollskarriär som vänsterback och var enligt egen utsago den mest utvisade vänsterbacken i pojklagshistorien.
- Man stod och skrek på mig när motståndarna kom.
En dag var den ordinarie målvakten sjuk och då fick Daniel ställa sig mellan stolparna.
- Jag hade väl några kvalitéer som man såg eftersom jag blev kvar där.
Karriären fortsatte sedan i Ramlösa IF, ett år, och Ängelholms FF, två år. Väl i Ängelholm började det gå bra på allvar och redan då var Trelleborg, ledda av Tom Prahl, intresserade. Daniel var nere och tränade cirka 15 gånger med TFF men när Mats Lilienberg blev proffs i Tyskland satsade klubben alla pengar på en ersättare i anfallet och tog istället för att värva Daniel hem en utlånad målvakt.
Men så hörde Kalmar FF av sig och under säsongen 1994 satt Daniel på bänken i KFF som till slut kvalade till Allsvenskan men föll på sista hindret, Hammarby.
- Det året fick jag mig en väckarklocka. Det var ett rätt stort steg att ta så jag gick tillbaka till Högaborg och spelade där i tre år. Det var nog det bästa jag gjort tror jag.
I Högaborg fick Daniel spela kontinuerligt och utvecklas i lugn och ro. Laget gick från trean till tvåan och var även på gång upp i division ett. Sen hörde Trelleborg av sig igen och den här gången blev det affär.
Väl i TFF bröt den ordinarie målvakten Dragan Drjaca vadbenet och Daniel fick chansen i hetluften direkt. Det visade sig gå hur bra som helst.
Mitt under säsongen år 2000 behövde AIK en målvakt för att ersätta Mattias Asper och valet föll på Daniel Andersson men det var inte alls lika självklart att Daniel skulle till AIK. Före det att Gnaget tog kontakt hade en portugisisk klubb hört av sig.
- Det var en väldigt speciell situation jag hamnade i. Jag fick ett kontrakt hemfaxat från Portugal och allt var klart. Då hör Stefan Söderberg av sig.
Det blev AIK och Daniel ger värvarbasen Stefan Söderberg en stor eloge för det.
- Herr Söderberg är guld värd för AIK, han kan gå genom en vägg för att få sin vilja igenom. Han löste det hela väldigt smidigt och såg till att jag kom till AIK. Hade jag velat gå som Bosman hade jag gjort det där.
Vi glider in på ämnet målvaktstränare och jag ber Daniel jämföra hans tre allsvenska målvaktstränare. Janne Eriksson, Gerry Peyton och Håkan Lindström.
- Janne Eriksson har ju själv spelat i Allsvenskan en många herrans år och är väldigt duktig på detaljer. Han accepterade heller ingen lathet på träningarna utan hade hela tiden eldgaffeln i baken på mig. Han är duktig på att rätta till fel. Han har betytt mycket för mig, även mentalt.
- Gerry hade ett mer internationellt stuk på sin målvaktsträning. Han ville att man skulle vara beredda på ett motstånd som kanske inte fanns i allsvenskan. Han hade även lite nya övningar och lite mera tempo i sin träning. Plus då engelsk mentalitet vilket jag gillar
- Håkan har ju kanske inte samma erfarenhet som Janne och Gerry men han lär sig efter hand. Håkans idéer överensstämmer väldigt väl med mina och vi har en bra dialog.
Vi kommer in på fjolårets säsong och jag börjar med att visa Gnagarforums egen betygsummering från fjolåret där Daniel Andersson kom på andra plats efter en överlägsen Teddy Lucic. Daniel skiner upp när han ser listan och säger ironiskt.
- Aj aj. Vad har ni tänkt på? Vad trevligt!
Daniel Andersson kom även tvåa efter Lasse Eriksson när det gäller bäst räddningsprocent i Allsvenskan.
- Det är skoj och det är ju det som är det viktiga för ett lag, att målvakten spelar jämt och gör det i varje match. Man kan inte göra en toppmatch ena stunden för att sen göra ett bottennapp. Det viktiga är att hålla en hög nivå hela tiden. Jag gjorde ju själv ett personligt bottennapp mot Halmstad Bollklubb här i somras och det blev en läropeng. Det är ju tur att man inte gör så varje match. Men annars tycker jag att jag försökte hålla en jämn linje.
Vi fortsätter med att summera vårsäsongen och där har Daniel en klar uppfattning om varför det inte gick så pass bra som spelare, ledare och supportrar hoppats på.
- Försvaret hamnade i kläm många gånger. Vår spelstil bygger på att vi ska trycka på framåt och när vi gjorde det blev vi av med bollen i väldigt kritiska lägen. Gång på gång, match efter match hela våren. I och med det fick vi slita som satan i försvaret.
Efter att ha sett många minnesvärda matcher i fjol, av olika anledningar, vill jag gärna diskutera vissa matcher och situationer med Daniel, händelser som etsat sig fast i minnet hos mig. Jag börjar med att fråga om den allsvenska premiären i Malmö då Sveriges då mest omskrivna spelare skickar in två mål bakom honom och där det andra kom till från en minimal vinkel.
- Det första målet var ju inte så mycket att göra åt medan det andra skapade vilda diskussioner. Vi har ju en inside i MFF, Lee Baxter, som berättade att Zlatan efter i omklädningsrummet erkände att bollen studsade upp lite grann så att det blev en yttersida istället för att spela in till Mats Lilienberg som kom stormande i straffområdet. Som målvakt blir du ju ändå hängd, du får inte släppa in bollen vid den första stolpen.
Del 2 av 4
