Lagbanner

Krönika: Bollen var rund

Fotbollsfans är inte alltid sportsliga och goda förlorare. Ett faktum som även gäller oss AIK:are.

Efter ett antal dåliga ursäkter masade jag mig så iväg till Stadshagen för att huttra i snålblåsten. Trots det bistra vädret såg jag fram emot att få se ifall det såg taggat ut, om Addes bollbehandling var sig lik och inte minst se hur nyförvärven tog sig ut i svartgula overaller. Nu blev det inte mycket av varken det ena eller det andra då något helt annat kom att fånga min uppmärksamhet. Vid sidan om mig på ena långsidan stod två killar i dryga trettioårsåldern och samtalade och jag kunde inte låta bli att tjuvlyssna på deras diskussion och fascineras av dess innehåll. De var kvar i fjolårssäsongen och fann utgången av den mäkta orättvis. Den ene – iklädd svartgul toppluva – sade till sin kepsprydde kamrat:
”Bajen var inte bäst i Sverige ifjol, långt ifrån faktiskt”.
”Kanske inte”, svarade kepsen. ”Men de gjorde vad AIK hade som allra svårast för, de vann mot bottenlagen, tappade inga onödiga poäng där”.
”Jag tycker ändå inte att Bajen var värdiga vinnare”, envisades Toppluvan. ”Titta bara på vilket otroligt flyt de hade. Det var som om media bestämt sig för att Hammarby skulle vinna och deras haussande lyckades förleda hela domarkåren ja alla. Jag ger mig fan på att till och med gubbarna på förbundet medverkat till att allsvenskan fick det slut den fick”.
”Visst hade Bajen lite tur men nu får du nog ändå hejda dig lite”, kepsen tittade skeptiskt på sin kompis. Själv var jag nu fullständigt absorberad av deras samtal och kunde knappt bärga mig. Det här ville jag verkligen höra fortsättningen på.
”Motståndarna ställde ju till och med upp på Hammarby”, fortsatte toppluvan uppeldat.
”Va? Hur då?”
”I näst sista omgången mötte Hammarby Örgryte. Någon vecka innan matchen läste jag en intervju med Martin Ulander i Örgryte. Han sade att han inte ville se Blåvitt som svenska mästare utan mycket hellre Bajen. Vilken inställning tror du han hade när han gick in till match mot Hammarby?”
”Jag förutsätter naturligtvis att alla spelare gör sitt bästa i varje match, även då de råkar möta Hammarby”, kepsen är fortfarande samlad. Något som man absolut inte kan säga om hans kamrat.
”Det kan du ju inbilla dig. Till och med tränarna ställde ju upp på mysgänget från Söder”.
”Ge dig nu!”
”Ge mig! Malmö FF då, som Hammarby mötte i fjärde omgången från slutet. Vem tränade dem förra säsongen?”
”Micke Andersson”.
”Visst, tidigare Hammarbyspelare som dessutom fått sparken från Djurgården som tränare. Kom ihåg att Djurgården också slogs om guldet. Betänk sedan att Micke fick iden att mot det grönvita laget ställa Lee ”Tvålen” Baxter i mål. Vad ger du mig för det?”
”Ja, det var ju såklart ett märkligt beslut”, höll kepsen med.
”Minst sagt, dessutom fick Bajen straff i den matchen. Straff för hands. Såg du det på TV? Bollen tog ju typ i magen på Malmöbacken. Det var helt klart uppgjort”.
”Uppgjort vet jag inte, men visst hade nog Hammarby domarna med sig några gånger”.
”Det kan man lugnt påstå. Titta bara på Djurgården”.
”Djurgården?”
”Ja visst. Djurgården mot Sundsvall. Nu ska du veta att jag definitivt inte är någon vän av ädla medaljer för några blåränder men det som hände i den matchen upprör mig. På stopptid fick Djurgården ett mål bortdömt för offside. Jag såg det på TV, Stefan Rehn var minst en meter onside när inlägget slogs. Hade det målet godkänts hade Djurgården blivit svenska mästare”.
”Då kan vi ju åtminstone vara lite glada för att de inte blev det”.
”Ja, ja. Jag sade ju att jag inte vill se ett Djutgårdsguld någonsin men ändå upprör det här mig. Vet du varför?”
”Nej”.
”Eftersom det lika gärna kunnat hända oss. Vi kunde ha fått det där viktiga målet bortdömt men visa mig den domare som vågat döma bort ett mål för Hammarby på Söderstadion mitt i värsta guldstriden”.
”Där har du en poäng”.
”Visst har jag. Det gick inte rätt till helt enkelt. Man brukar ju säga att sådant där tar ut sig i längden men det stämmer ju inte. Bollen är rund gäller inte längre. Bollen var rund fram till säsongen 2000, nu är den inte det längre”.

Jag kastar ett öga mot planen där Kalle Kula just driver bollen över Stadshagen grus. Min blick fixerar bollen och nog tycker jag att den ser lika rund ut som alltid. Kvällens träning avslutas och jag beger mig hemåt genom den blöta och blåsiga Stockholmskvällen. Trots vädret vill jag varmt rekommendera alla ett besök på Stadshagen och AIK:s träning. Där bjuds på mycket och varierad underhållning. Alldeles gratis är det dessutom.

Mattias Lundqvist2002-01-28 13:00:00

Fler artiklar om AIK

Hoppet om Europa lever trots derbybaksmällan