AIK - Häcken2 - 1
5 spaningar efter AIK - Häcken
AIK tog sin fjärde raka seger i seriespelet efter att ha besegrat Häcken med 2-1. Fasta situationer fortsätter vara nyckeln framåt och det även i Sebastian Larssons frånvaro. Här är mina fem spaningar från matchen.
Nordfeldt segerregissör i sin allsvenska debut
En av de mest återkommande spaningarna jag skrivit under säsongen är just målvaktsfrågan och den här gången är inget undantag, men det här är första gången det innebär något positivt. Det är med säkerhet jag säger att AIK inte hade vunnit den här matchen med Budimir i mål, så är det bara. Kristoffer visade direkt upp ett annat lugn med bollen vid fötterna än Budimir gjort, något som saknats i laget då utespelarna knappt vågat passa hem till egen målvakt under de senaste matcherna.
Utöver de fina fötter så staplade landslagsmålvakten kvalificerade räddningar på hög. Det var även en stor blandning av räddningar. Det var benparader, bollar som greppades, utboxningar, räddningar lågt vid stolproten och upp mot krysset. Kristoffer har bara vaktat kassen i AIK i en allsvensk match, men den debuten han stod för får mig att tänka tillbaka om AIK haft en så pass bra och trygg målvakt sedan Ivan Turina? Det gäller såklart att fortsätta leverera likt igår för att det ska bli en etablerad sanning, men det är känslan efter matchen.
Det snöpliga reduceringsmålet ligger såklart endast på Sotte, något han efter matchen var tydlig med. Det var inte så att Nordfeldt ropade att han hade bollen, utan det var Sotte som duckade för att han trodde att den var på väg ut över kortlinjen.
Otieno viktigast i laget?
Det var några som tyckte att jag var hård mot Tom efter matchen mot Sirius, men det är ju sån oerhörd skillnad på ett AIK med Otieno ute till vänster jämfört med Tom. Sedan ska det naturligtvis inte vara i förhållande till Otienos kvalitet Tom bedöms för sina prestationer. Det börjar faktiskt bli svårt att förstå hur en spelare som Otieno inte ryktas på väg bort från klubben efter sina osannolika insatser. Det som är unikt med honom, enligt mig, är just det att han dominerar såväl defensivt som offensivt. Han kan bryta bollen, transportera fram den på egen hand och slå avgörande passningar i en och samma aktion.
Igår var han nära på att göra en assist till Goitom, det efter att ha runnit emellan och förbi flera motståndare, men en svettig räddning från Brattberg resulterade i en hörna. Det enda negativa som går att säga kring Otieno är att han faktiskt bjudit motståndare på riktigt bra målchanser, som mot Örebro borta när det blev mål efter att han helt missat en rensning. Detta var nära att upprepa sig även nu mot Häcken då en bedrövlig nick landade hos Traore i AIK:s straffområde.
Under gårdagens match fick laget klara sig utan avstängde Sebastian Larsson, något som såklart är ett otroligt tapp. Efter att ha fått se AIK vara utan Otieno och Sebastian i lagets två senaste matcher så tycker jag ändå att Otieno nog är lagets viktigaste spelare med tanke på den bristande uppbackningen på vänsterbacken. Om Bonde kan vara en bra ersättare återstår att se.
Vilka är lagets bästa yttrar för tillfället?
Den ständigt småskadade Nabil fick ställas åt sidan efter en underkroppsskada, något som inte ska vara speciellt allvarligt. Något Bartosz var tydlig med på presskonferensen efter matchen då han sa att han kan kanske kan vara tillbaka redan nästa vecka. Istället fick Erik Ring chansen från start efter sin fina insats i cupen mot Rågsved. Tog han chansen? Inte helt och hållet men det fanns positiva tendenser. Den unge yttern slet kopiöst i det defensiva och visade stundtals prov på sin skicklighet i spelet en mot en, men det var lite för sällan. Det var inte långt ifrån att Ring kunde utöka ledningen i den första halvleken då han kom till ett bra nickläge, men Brattberg stod i vägen.
I dagsläget ser jag fortsatt helst Nabil ute till vänster, men på sikt och kanske redan idag så flåsar Ring honom ordentligt i nacken. Hoppas att den konkurrenssituationen kan göra båda gott.
Ute till höger fick Zachary fortsatt förtroende och visade varför. Redan i den andra minuten kom han runt på sin kant och fixade en hörna som han själv tog hand om, och bara sekunder senare hade Sotte dunkat in 1-0. Att det skulle bli Zachary som tog hand om fasta kunde jag inte förutspå, men efter att ha sett resultatet av lagets hörnor så är han rätt man för jobbet i Larssons frånvaro. Irländaren var den som låg bakom det mesta offensivt, framförallt under den första halvleken då han kunde springa förbi sin motståndare för att sedan slå in bollen i boxen. Detta var nära att ge utdelning då han stod för ett inspel till Goitom och ett fint inlägg till Ring.
Under den andra halvleken så blev kvalitén från yttern något sämre, något jag ser som fullt rimligt då han hamnade lägre i planen i och med att Häcken tog över mer och mer. Det som varit ett stort bekymmer för AIK är att yttrarna blandat och gett, något man ser även hos irländaren. Förutom att ta sig förbi sin gubbe och slå inspel så har han ibland svårt att behålla kontrollen på bollen. En annan svaghet hos Elbouzedi är bristen på spelförståelse emellanåt. Han hade ett lysande läge att frispela Stefanelli, men en dålig passning som kom alldeles för sent gjorde det svårt för argentinaren att ta vara på läget. Utökningen kom även den till på en hörna slagen av Zachary.
Visst är Zachary vår främste ytter för tillfället? Det var det jag hade hoppats på när han anlände, men som jag inte riktigt vågade hoppas på.
Mittfältet utan Seb
Den stora frågan inför matchen var huruvida Bilal skulle spela bredvid Ayari eller Ofori. Personligen ville jag se Ayari från start, dels då jag tycker han visat att han håller allsvensk nivå och att han dessutom är mer lik Larsson som spelare än vad Ofori är. Vanligtvis brukar Bilal vara lite mer av ett ankare och Sebastian mer av en tvåvägsspelare, därför tror jag det hade blivit för statiskt med både Bilal och Ofori från start. Att formera ett centralt mittfält med två stycken som tagit vägen från U till A är såklart väldigt glädjande och inte minst med tanke på hur bra de faktiskt gjorde det.
Den största oron på förhand var huruvida de två små, till storleken, skulle hantera tyngden i Faltsetas och Berggren. Där överraskade både Ayari och Bilal som stod upp bra och kunde vinna en del dueller. Ayari och Bilal har båda sin kanske största skicklighet i passningsspelet. De slår ut motståndarnas lagdelar och är inte heller fega för att spela på en markerad spelare, oftast Goitom, vilket gör det möjligt att flytta upp laget i banan.
En av spelarna som stått för den största utvecklingen under säsongen är helt klart Bilal. Att spela bredvid Larsson gör såklart jobbet enklare än vad det annars hade varit, men även nu när han har en betydligt mycket mindre meriterad spelare bredvid sig så visar han prov på sin storhet. Det bevisar också att han kan ta ett stort ansvar och hjälpa sina medarbetare.
Efter matchen fick jag möjligheten att prata med Bilal som lyfte sin mittfältskollega och berättade att de snackat mycket inför matchen och att han kände ett större ansvar. Vi får se hur länge det dröjer innan även Bilal lämnar klubben för utlandet.
Segrarna fortsätter komma, men visst kom Häcken ovanligt nära i sin forcering?
När AIK leder en match med 2-0 innebär det oftast att det blir en kassaskåpssäker seger, men så var inte fallet. Det är naturligtvis så att det slumpmässiga reduceringsmålet ger Häcken energi och tro på att det går att ta poäng, men tycker trots det att AIK borde ha hållit Göteborgslaget längre ifrån kvittering. Med den oerhörda tyngd och försvarsskicklighet som laget visar prov på så ska man inte behöva bli så pass nedtryckta som man blev. För inte kan vi eller laget räkna med att Nordfeldt ska stå för så här många räddningar varje match om man ska vara med i toppen in i det sista.
Nu sätter laget återigen press på Djurgården som idag spelar mot Mjällby på Tele 2. En match som de blårandiga antagonisterna förmodligen går segrande ur, men nu står AIK, Malmö och Djurgården på lika många poäng vid Mjällby seger. Är det för tidigt att prata om en guldstrid? Kanske. Men att AIK har stora chanser till att vara med i toppen in i det sista ser jag som fullt möjligt. En ramstark defensiv och offensiva fasta är lagets styrka för tillfället. Att offensiven i det öppna spelet behöver bli bättre är förmodligen ett måste. Det är bara att hoppas att de offensiva pjäserna når sin maxkapacitet, något laget brukar få av samtliga under hösten.
Vad är era tankar om matchen? Är Otieno lagets viktigaste spelare? Vem ska starta som vänsterytter framöver? Vågar ni drömma om guld trots att många omgångar återstår? Var det rätt att spela Ayari framför Ofori?
