Sirius - AIK0 - 1
5 spaningar efter Sirius - AIK
Efter krossen mot Djurgården väntade ett behagligare motstånd, åtminstone på pappret, i IK Sirius. Men hemmalaget tvingade AIK till att få kämpa rejält för att kunna lämna Uppsala med tre poäng. Här är mina fem spaningar efter matchen.
Formationen
Många ögonbryn lyftes när det stod klart att AIK ställde upp med en ny formation i 3-4-3, något som förvånade framförallt eftersom laget haft en fin form under de senaste matcherna. Valet till byte av formationen tror jag beror främst på Otienos avstängning, men även att Bartosz hade en förhoppning om att kunna störa Sirius possessionspel. Tyvärr blev det lite likt matchen mot Kalmar där AIK har förvånansvärt svårt att få tag i bollen och där Sirius hittar in i ytan mellan AIK:s backlinje och mittfält.
Under halvtidsvilan förväntade jag mig en förändring av formation, men det såg ut att fortsätta precis som den första halvleken. Förhoppningsvis var det här ett misslyckat försök och inget som kommer att fortgå framöver.
Jag tycker att Bartosz borde ha anpassat formationen och kanske till och med byta till 3-5-2 (om man nu skulle fortsätta med tre backar), det för att få in ytterligare spelare på det centrala mittfältet. Har svårt att se Sirius kunna trä in boll på boll ifall AIK haft Larsson, Bilal och Rogic/Nabil centralt i banan. Dessutom tror jag att en sådan anpassning hade varit framgångsrik när bollen var i AIK-ägo. Det var för ofta bollen hamnade ute hos Tom till vänster eller Elbouzedi till höger och att alternativen då blev få.
Tunga Gnaget med i guldstriden
Ett begrepp som på bara några omgångar verkligen satt sig hos experter och supportrar är just “tunga AIK”, något som är fullt rimligt då det är lagets största styrka. Det var långt ifrån en väl genomförd match laget stod för, men med en stor beslutsamhet, styrka och ett sjungande bortafölje kunde AIK få hål på Sirius efter en nick från Bojan Radulovic i matchminut 88. Laget kommer inte heller bli mindre tunga efter det att Nordfeldt tar över i kassen och känslan är att inget lag i serien kommer besegra AIK utan besvär.
Det stora problemet som finns i laget är dels att möta passningsorienterade lag såsom Kalmar och Sirius, men även lågt stående lag där spelarna behöver luckra upp försvaret och själva vara det konstruktiva laget. Det här är något jag tror vi kommer märka av i ett gäng av de kommande sex matcher (Häcken, Örebro, Mjällby, Göteborg, Kalmar och Degerfors). För att förlita sig på tyngden i inläggsspelet och fasta situationer kommer med största sannolikhet inte räcka till guld, det egna spelet och även intensiteten i matcher mot sämre lag måste höjas. Med det sagt så kommer AIK vara inblandade i den absoluta toppen säsongen ut om man tar de poäng man faktiskt ska i kommande sex omgångar, för efter det väntar Djurgården, Hammarby, Norrköping och Malmö.
Matchen mot Häcken på söndag kommer dessutom spelas utan Sebastian Larsson, något som gör AIK både en och två nivåer sämre på fasta.
Inhoppare bakom segern
Att truppen som AIK har inte riktigt håller måttet är det många, mig inräknad, som anser. Jämför man med Malmö, Hammarby, Elfsborg och Djurgården så tycker jag att samtliga lag har en bättre offensiv som befinner sig på bänken än AIK. Därför är det extra viktigt för laget att känna hur spelarna som inte ingår i den första elvan kan komma in och göra skillnad. Även otroligt viktigt för spelare som Ring och Radulovic att känna sig delaktiga och känna att de kan påverka resultat även som inhoppare. Inlägget som Ring slår till Bojan är av högsta klass och avslutet likaså.
Framöver är jag övertygad om att båda, Bojan i synnerhet, kommer stå för ytterligare inhopp och förhoppningsvis avgöranden.
Wingbacks
Att kanterna inte fungerade som det önskades var tydligt. Den första halvleken var känslan nästan att laget spelade utan kantspelare. Strannegård visade att han fortsatt är för valpig i sitt spel då han slarvar med passningar som både går ut till inkast och sätter medspelare i trånga situationer. Utöver det var det tydligt att talangen fortsatt är för bollkåt och osmart i sina val av att transportera boll, det var inte bara en gång som han sprang rakt in i ett blåsvart mittfält där de enkelt kunde bryta och återta sitt bollinnehav. Att inte Rasmus Bonde kom till spel förvånade stort, framförallt med tanke på att klubben ändå valde att plocka hem honom från utlåningen till Sandviken och att det borde innebära att han är tänkt att få minuter, inte minst i Otienos frånvaro.
På den andra kanten lyste Elbouzedi med sin frånvaro under stora delar av matchen. De gånger han fick bollen till sig slutade majoriteten med en hemåtpass till någon i backlinjen eller Janosevic. Den snabbhet som han sitter inne på kom inte alls till sin rätt. Han tog inte chanserna till att springa förbi motståndarna med boll och fick inte heller några djupledsbollar att jobba med. Men något hände med irländaren när det återstod 20-25 minuter kvar av matchen. Han fick en högre utgångsposition i och med att AIK började ta tag i matchen och han kunde därför göra sin gubbe för att sedan måtta inlägg. Det fungerade även helt okej även när han fick flytta ut till vänsterkanten när Ring byttes in, men den enkla förklaringen till det är att han trivs bättre upp i planen.
Derby baksmällan
Lika självklart som att Djurgården torskar sina derbyn är det att AIK svarar upp derbysegrar med svaga insatser och igår var verkligen inget undantag. Från att, mot Djurgården vinna dueller och inte bjuda på en enda centimeter, så kunde Sirius både ta emot bollen, ta en extra touch och titta upp innan spelarna i AIK var där. Att i en så avslagen tillställning se Sebastian Larsson vara fullkomligt skogstokig på sina lagkamrater i matchens inledande minuter visar verkligen prov på hur mycket han bryr sig och hur viktig han är för laget. Att det ska behövas är dock det jag ställer mig frågande till. Laget befinner sig i en guldstrid, Malmö förlorade mot Göteborg men ändå ska det avgöras i matchens slutskede. Det håller inte. Bartosz gav spelarna några extra dagars ledighet efter segern mot Djurgården, något jag tycker han gör rätt i, men det är svårt att begripa att spelarna inte lyckas kräma ur sig en bättre insats mot Sirius.
Att inte heller en kvarts halvtidsvila kunde göra större skillnad är också ett rejält underbetyg till samtliga. Ska bli intressant att kika på sportlib och se vad som sades och av vilka.
Det viktigaste är naturligtvis de tre poängen som åker med hem till Solna. Vi som såg Mjällby - Djurgården såg även där att Djurgården var allt annat än bra, men där även de blårandiga antagonisterna grisade till sig tre poäng.
Vad är era reflektioner från matchen? Några som stack ut från mängden? Har AIK en rimlig chans på guldet? Vem ska starta bredvid Bilal mot Häcken?
