IFK Malmö-AIK 1-2 (1-0)
AIK lyckades ta sig samman och vinna den sista matchen innan premiären. Och man presterar en andra halvlek som ger visst hopp.
Målen:
1-0 Roger Nilsson (4)
1-1 Patric Andersson (84)
1-2 Patric Andersson (87)
Byten, AIK:
Andreas Andersson ut, Daniel Hoch in (64)
AIK mötte ett IFK Malmö som bara några dagar innan förlorat mot Kalmar FF med 5-0 och i princip inte skapat någonting på hela den matchen. Så enkelt blev det inte idag för ett lag som förmodas hamna bra mycket högre upp.
I den första halvleken mötte AIK ett riktigt taggat lag som lyste av revanschlusta och som ville visa att man minsann var bra mycket bättre än 0-5 mot Kalmar. Undertecknad såg inte själv den matchen men folk på plats som gjorde det menade att det var ett helt annat IFK i den här matchen. Ett IFK som var aggressivare, smartare och mer beslutsamma.
Men Malmö spelar trots detta en väldigt defensiv fotboll med ett 4-5-1-system som ibland närmast kan liknas vid ett 6-3-1-system. Man har en kille på topp och backar hem med övriga laget. Egentligen en dödgrävarfotboll som borde varit utrotad vid det här laget och än mindre skörda framgångar mot ett lag som aspirerar på topplaceringarna i Allsvenskan. Tyvärr lyckas det i första halvlek som är väldigt dåligt genomförd från AIK:s sida. IFK uttnyttjar AIK:s misstag och det är genom ett sådant man gör mål. Jimmy Tamandi ser inte till att fylla upp bakom Stefan Ishizaki och låter därmed en gulklädd spelare komma rättvänd med fart och när aggressiviteten i försvaret inte är tillräckligt hård kan Roger Nilsson vägga sig förbi och komma fri med Daniel Andersson.
AIK förlorar initiativet i den första halvleken och man har svårt att hålla i bollen. Inte ens att rulla bollen i backlinjen blir lätt då stressande kanariefåglar ser till att tvinga fram enkla misstag som gör att man återerövrar bollen. Backlinjen ser svajig ut i början men liksom resten av laget jobbar man sig in i matchen. Dock ska det sägas att under den tid det tog för backlinjen att ta sig samman kunde det mycket väl ha blivit både ett andra och ett tredje mål. Bland annat står Daniel Andersson en bra bit utanför målet och en spelare som spelar i Superettan borde kunna lobba över, men istället så passar han rakt i Daniels famn.
Mittfältet försöker ta tag i spelet och i första halvleken är det Stefan Ishizaki som är den klarast lysande stjärnan. En del bollar gick ut till Rubarth på vänsterkanten där han försökte variera sitt spel genom att ibland gå runt på kanten och ibland bryta in centralt. Hamnade dock som vanligt i perioder helt utanför spelet, något Peter Larsson kommenterade efter matchen med att han troligen varit sådan sedan han började spela fotboll. Malmös femmannamittfält visade dock i den första halvleken att man var en man mer i den kanske viktigaste lagdelen och kunde för det mesta se till att behålla bollen inom laget mer.
Avslutningsmöjligheterna i den första halvleken hamnade väldigt mycket hos mittfältarna, mycket beroende på att de båda anfallarna inte fick de ytor de behövde. Alldeles för många bollar spelades mot fötterna, och man fick då flera IFK-försvarare emot sig och körde fast, istället för att kanske få den där stickaren över försvararna som en AIK-anfallare med Andersson i efternamn helst vill ha.
Totalt sett en dåligt genomförd halvlek, men Peter Larsson gav nya direktiv i halvtid och då såg det genast mycket bättre ut. AIK såg till att förflytta spelet till IFK Malmös planhalva under större delen av halvleken. Stefan Ishizaki får instruktioner om att flytta in mer centralt i banan. Jimmy Tamandi får veta att han därmed ska agera expresståg på högerkanten där han får till uppgift att både ta hand om det defensiva samt att fylla på som högerbreddare. Samtidigt som Svante faller ner något i banan där han får agera uppsamlande kraft. AIK går därmed över till ett sorts 3-5-2 där man längst bak har tre spelare som på ett bra sätt kan agera mittbackar. Med detta tar AIK över tillställningen.
Nog för att Malmö gillade sin köttmur, men man släppte till luckor som inte fanns i den första halvleken. Ishizaki kunde från sin mer centrala position röra sig ut mot kanten och dra på sig bevakning, något som öppnade för Martin Åslund i mitten några gånger i den andra halvleken. Även Jimmy Tamandi lyckades ta sig fram bra och visade stundtals även prov på bra teknik, bl.a. då han lyfte bollen över den ene malmöspelaren och med ytterligare ett tillslag passerade bollen över malmöbacken. Jimmy skaffade sig därigenom en öppen gata mot mål, men misslyckades i det avgörande momentet.
Anfallarna fick mer ytor att röra sig på och bra passningar att jobba med. Ett par lägen fanns där endast linjemannens flagga skiljde Andreas Andersson och Patric Andersson från att komma fria med Kennet Mattson i IFK Malmös mål. Andreas Andersson stötte i den 63:e minuten ihop med en malmöförsvarare och fick en smäll på vänster axel. Enligt Andreas själv kändes det som att den hamnade lite ur position men att den sedan gick tillbaka. När GF pratar med honom efter matchen känner han fortfarande att det värker. Peter Larsson låter meddela att man kommer att röntga under tisdagen.
Som helhet kan sägas att AIK gör en dålig första halvlek för att sedan höja sig och vända under den andra. IFK Malmö kunde med lite tur ha lett med fler mål än det enda men svaga avslutningar gör att så ej blir fallet. AIK hade visserligen också möjligheter men inte av samma kaliber som Malmö. I den andra halvleken borde AIK:s övertag lett till fler klara målchanser än vad som blev fallet. Nu lyckas man göra två mål men man borde ha gjort fler. Malmö sticker upp sporadiskt i den andra halvleken men får inte till några farliga avslut.
Andra halvleks behållning är annars när en berusad malmögnagare får för sig att det är han som ska slå avsparken. Efter att han slagit ut den till vänster där Rubarth tog emot sprang han jublandes av plan och försökte sig på två volter varav den ena faktiskt lyckades…
