Café Opera-AIK 2-1 (1-0)
Caféet var det bättre laget när man slog AIK med 2-1 i en regnig match i utvecklingsserien.
Frank Pettersson
Berhane-J.Kibebe-Averstad-Arencranz
Va.Jevtushenko-Ingel(C)(d)-Petrovic(o)-Mutumba
Tourang-Ünal
13: 0-1
53: 1-1 Ünal (Mutumba)
61: 2-1
70: Mani Tourang ut, Emre Kaya in
85: Ünal ut, Bojan Sulaver in
85: Jevtushenko ut, Peter Motas in
90: Kibebe ut, Ünal in
På den småmysiga Djursholms IP bjöds det på fin gräsmatta, kort plan men inte alltför ofta riktigt bra spel. En tät och intensiv match där Café Opera - med många spelare ur a-truppen - var numret större än ett väl kämpande AIK.
Spelkvaliteten som bjöds kom mestadels från Café Opera i den första halvleken, när man lyckades spela runt bollen bra. Ändå kom man inte till så många chanser, men hade så pass mycket spel att AIK mest fick ägna sig åt att försvara sig. Vilket man också gjorde bra. Problemet för AIK var, som i den förra matchen, att man inte lyckades behålla boll högt uppe hos forwards. Bra lösta situationer längst bak och i mitten och bra uppspelsfaser resulterade oftast i att bollen längst fram slarvades bort eller snoddes av stora backar. Det ska sägas att detta försvar var bättre än det Assyriska ställde upp med, och Ünal-Tourang försökte utan att komma åt.
I den trettonde minuten kom en boll på djupet för hemmalaget, där Jerry Månsson i en duell enkelt får bort Berhane och kan runda Frank Pettersson och lägga in bollen. Laget hade som sagt spelet och kom till ett fåtal avslut, bland annat i slutet av halvleken blev det lite action då man avslutade strax utanför med ett skott från dryga tjugo meter. I anfallet efter kommer AIK fint fram på högerkanten och det hela avslutas med en mycket väl avvägd och bra slagen bicycleta av Mani Tourang. Tyvärr strax över och utanför vänstra krysset, hade varit en riktig pärla om den suttit. I nästa anfall - åter för hemmalaget - rycker exgnagaren Anders Lindberg sig fram till höger, tar sig förbi annars mycket svårpasserade Joen Averstad nära hörnflaggan för att vika inåt och avsluta med en chip ur snävt läge. Den sägs ha touchat ribbans underkant och smitit vidare utanför åt vänster. En AIK-hörna som nickades strax utanför finns även med i minnesbilden av den första halvleken, annars chansfattigt.
Om tanken var att spela som a-laget fungerade det inte helt. Mittfältspositionerna påminde mer om en bred diamant där Vadim till höger höll mycket bredd liksom Mutumba, som dessutom så gott som aldrig verkade ha lust att ta defensivt ansvar. Mutumba är en fantastisk spelare med boll men tar för ofta fel beslut och tycks ibland inte vilja eller förstå vikten av att bistå med enkla defensiva uppgifter. Det ser jag mer som ledningens ansvar än hans eget att åtgärda. Detta medförde att Gabbe och Ingel på mitten fick dra ett tungt lass mot ett motståndarmittfält, som redan utan den hjälpen håller hög kvalitet. Framför allt Andreas Ingel gjorde ett underbart arbete och med honom tillsammans med Petrovic centralt behöver man aldrig oroas för att AIK ska ge sig på mittfältet. Ingels position en bit bak i banan är mycket intressant såtillvida att han med sina bollvinnaregenskaper, sin förmåga att täcka boll, sin speluppfattning och sitt passningsspel kan iscensätta anfall på ett tidigt stadium i speluppbyggnaden och även skapa lugn. Många situationer när försvaret sattes under press löstes med hjälp av fint understöd från Ingel, Petrovic och Jevtushenko.
Den andra halvleken är åtta minuter gammal när AIK kvitterar efter att ha inlett ganska bra. Mutumba tar sig förbi sin back på vänsterkanten och spelar in till Tolga Ünal som ännu snyggare än i förra matchen hårt placerar in bollen lågt till höger i målet, från ett vänsterläge vid straffområdeslinjen.
Några minuter senare får AIK frispark av okänd anledning då en annan exgnagare, målvakten Alexander Valentini, rusar ut och slår iväg bollen innan anfallande gnagare hinner förvalta en djupledsboll till friläge. Ingel slår frisparken runt muren till höger halvlågt i famnen på keepern.
I åtta minuter fick AIK behålla likaresultatet. Sedan sitter 2-1 när tre caféspelare, efter ett anfall till höger, kan passningsspela sig fram snabbt mot en samlad men passiv AIK-backlinje. Avslutet från nära håll är en tåpaj mitt i steget invid höger stolpe, där Frank står och ser helt handfallen ut. Ett smart avslut och en backlinje som inte ville hjälpa Frank får vara till hans försvar.
Matchen tappar nu väldigt mycket i kvalitet och inte ens hemmalaget har kvar sitt fina passningsspel. Båda lagen gör en del byten, vilket delvis bidrar till en sämre matchbild med virrigare organisation och mycket bortslagna bollar. Ändå inga målchanser att snacka om. AIK har en frispark slagen av Petrovic via muren och ut. Ganska gnälligt med Jerry Månsson i spetsen för detta, en del varningar delas ut på slutet men ingen(?) till AIK-spelare.
I slutet får Jonathan Kibebe kramp (och eventuellt ytterligare skada) och byts ut så att Ünal får komma in igen och vi avslutar med tre anfallare utan att kunna kvittera.
En bra kämpainsats mot ett bättre lag, men inga större höjder i kvalitet och ojämna insatser från AIK-spelarna.
Bäst idag var Andreas Ingel som alltmer hittar rätt i den mer tillbakadragna positionen på mitten. Ünal, Jevtushenko, Averstad, Berhane och Petrovic gör ett gott dagsverke. Arencranz som har utvecklats mycket sedan fjolåret gör åter en klart bra insats och löser många situationer behärskat och tar bra beslut.
