Underliga motiveringar
Peter Larssons coachning sätter myror i huvudet.
Tidigare har jag hyllat Peter (och hans kompanjoner) för modet att förändra, för att våga i byten och för förändringar i träning och uppställning, både taktiskt och personellt. Det har även sett ut som att ett stabilt grundspel börjat växa fram och att det sakta blir tryggare och tryggare. Men att allt skulle vända enkelt när Nordin inte höll i taktpinnen väntade jag mig inte och det fanns ju brister och framförallt tappade poäng. I de senaste matcherna har några av de tidigare svagheterna brett ut sig igen.
Vi är alldeles för beroende av att cirka en kvartett spelare gör individuellt mycket bra matcher för att kunna vinna. Eftersom laget inte har stabiliteten måste det göras mål. Sådana görs bara när flytet finns där. Lite på samma sätt som ifjol, när några av spelarna fick ta tag i taktiska bitar själva kombinerat med höstform hos 2*AA+Ishi. Den färska tränarkonstellationen har uppenbarligen haft stort stöd i spelartruppen och man har varit villig att arbeta efter deras principer. Men vi har tydligt sett att är inte aggressiviteten, passningstempot och passningsackuratessen där så finns inget att falla tillbaka på. Det känns som att matchbilden endast får bli på så vis att AIK äger spelet och sätter många av sina målchanser, för att det ska gå vägen. Man sätter sig till match och har ingen aning om hur det ska gå. Om detta är vad de som förespråkar rolig fotboll vill ha, så varsågoda och njut! Själv är jag mer förtjust i lagidentitet, stabilitet och framförallt ett spel som är effektivt i syfte att vinna.
Men, men, det här ska inte handla om att dissikera och kritisera det taktiska upplägget eller andra saker som kan vara fel i form av spelarsammansättning etcetera. Utan mer om den underliga coachningen i malmömatchen. För nu var plötsligt allt det vackra Larsson stått för borta. Det rakryggade modet och uppriktigheten hos tränartrion grumlades till att börja med när Millqvist i pausen - inför en hel arena som sett något annat - säger att det sett hyfsat bra ut... Det fortsätter i andra halvlek när bytena aldrig kommer. Brukar roa mig med att gissa vilka som kommer in och när, beroende på matchbild. Det har under Larssons ledning oftast blivit kul att överraskas, även om byten även i år känns väl sena i matcher som tydligt barkar åt h-e. Men idag kom inga byten i minut 72 som jag trodde. Efter målet i minut 70 var det ändå uppenbart att jag skulle få rätt: In med Slavik för att få igång bolltempo och spel ut mot kanterna (där Ishi inte ville vara alls), in med Hoch för att få in en pigg spelare på topp som kan tråckla mot ett prahlskt betongförsvar bestående av åtta man. Men nej...
När AIK - som spelat stillastående ungefär som Zlatan när han är som sämst, det vill säga att inte springa förrän man ser att bollen kan komma i närheten av en själv - misslyckats med att få in bollar bakom den långsamme Majstorovic (i en match där MFF slog årsbästa i att ha backlinjen högt upp!) och knappt vunnit en andraboll på mittfältet, så väljer Peter istället att... inte göra någonting alls!
Efter matchen ett mycket rakt besked om varför det inte blev några byten: Spelarna på bänken var inte tillräckligt bra för att kunna förändra matchbilden. Att det bara slogs långt mot en backlinje som inget hellre vill, var inte heller något man önskade se enligt Larsson.
Men alltså ändå ingen förändring??? Trots att jag följde upp frågan efteråt förstår jag fortfarande inte. När finns bättre lägen för förändringar än med underläge 1-2 på hemmaplan och upp till tjugo minuter kvar? Jag förstår att det kan vara svårt att nå ut till spelarna med information om att ändra i spelet under brinnande match, men ett enkelt sätt är att genomföra ett eller flera byten.
Jag välkomnar försök som misslyckas, jag välkomnar idéer som kan motiveras och som analyserats fram på förhand. Det är bra med förberedda tränare som vet vad som ska göras i bestämda lägen i matchen. Var beslutet att inte byta något man bestämt på förhand om detta läge uppkom? Underligt. Samma brist på förberedelser framkom när en överraskad Petrovic fick hoppa in i premiären. Som sagt, mod att våga är starkt, men en viss tanke och förberedelse bakom borde väl vara ett minsta krav?
Nåväl, jag försöker vända och vrida på det en smula med Larsson efteråt och han menar att man visserligen skulle kunna ha gått ner på tre backar och tre forwards men att idag ville man ge de elva bästa tryggheten att få spela matchen ut. Att Kibebe kunde ha gått in som back men att det inte gör någon skillnad, att visserligen hade man kunnat ta in Slavik för att få "lite rull på bollen" (jaha, varför inte - det var ju vad som tydligen saknades!?!) och att på topp har inte Hoch visat på träningarna att han vill vara med. (Nähä, men vad visade Långås under nittio minuter? Jag såg Hochens mindre inspirerade insats senast men vi låg under med 1-2 och det fanns inte ens poäng att förlora den här gången!!?? Dessutom kunde en forward till ha gjort det lättare att fånga in alla bollar som slogs uppåt). I slutet var det Lucic och vänsterfotade centrala mittfältare som sökte sig ut på den högerkant som Ishi inte gillade, för att få bredd i spelet på egen hand. Var det planerat?
- Tidigare har vi gjort byten och fått skit för det, sade han också. Detta var en mycket överraskande kommentar enligt min mening. Att få besluten ifrågasatta ingår i jobbet, men att låta sig påverkas så förvånar. Om jag nu tolkat det hela rätt. Men det känns mycket vagt med en tränare, för ett tänkt topplag i allmänhet och vårt AIK i synnerhet, som i motiveringen för beslutet att inte byta lägger in att man fått skit för byten tidigare.
Larsson ska verkligen ha all heder av att han är öppen och tydlig med vad han tycker om spelet. Han har inte haft problem att svara på frågor och motivera och förklara beslut. Han är inte rädd att säga att en spelare är bättre än någon annan i en position. Spelarna respekterar honom säkert också för denna tydlighet, för jag tror att den finns mot dem också. Larsson är inte rädd att bli sågad, han gör sitt jobb på sitt sätt och verkar inte lägga prestige i det, inte heller ser han ut att känna rädsla för att ertappas med något och försöka skydda sin tränarkarriär med floskler och klyschor.
Men spelarna som sitter på bänken och ser laget spela dåligt och inte alls enligt de mönster man planerat, de spelarna undrar nog kraftigt varför de inte får spela. Sedan får de läsa i tidningen att det beror på att de är ännu sämre och troligen inte skulle ha kunnat göra något ändå... Jag kan ju inte svara för vad de tänker, men nog fan hade man själv undrat om man över huvud taget är önskvärd i klubben. Att av sin tränare få höra - via tidningar - att man är sämre än dem man just sett prestera en så dålig insats... Vilken tillit. Får de självförtroende på så vis? Frustration är det minsta de känner nu om de så bara har en gnutta ambition.
Tre matcher har varit ganska bra i 90 minuter - Dif, Öis, Hif. Stundtals viss stabilitet och kvalitet mot ganska bra motstånd. Sommaren ger arbetsro och det är för tidigt att döma ut Larsson. Han har faktiskt långt ifrån haft ett drömläge och experimenterandet kan nu bytas ut mot förberedelser.
