Spanien - Sydkorea6 - 1
AIK-Örebro 1-1
Ny onödig poängförlust för AIK. Storspelet kom av sig efter paus.
Över 13000 åskådare hade sökt sig till Råsunda trots härlig sommarvärme i Stockholm denna söndagseftermiddag. Det blev en härlig inramning vid spelarentrerna då Gary Sundgren och Krister Nordin hälsades välkomna tillbaka av hemmapubliken. Det var nästan lite Börje Salming-känsla från Canada Cup 1976 då publiken inte vill sluta applådera då hemvändarna presenterades. En mäktig känsla.
Med en optimistisk och röststark hemmaklack i ryggen satte AIK direkt fart efter avspark och tryckte tillbaka Sportklubben från Örebro. Redan i inledningen skapades en dubbelchans där Krister Nordins närskott mitt på ÖSK-målvakten Peter Westman var den farligaste. Och så höll det sedan på hela den första halvtimmen. AIK vann tillbaka bollen tidigt på mittplan för att sedan attackera på nytt. Gnaget spelade väldigt aggressivt i försvarsspelet och gav inte gästerna någon tid alls till att vårda bollen. Offensivt sett spelade man med ett högt passningstempo och stor rörlighet och de första 30 var förmodligen säsongens bästa. Det riktigt lös av spelglädje och anfallen avlöste varandra. Andreas Andersson var på väg igenom i straffområdet efter fint väggspel med Martin Åslund men stoppades i sista stund med en perfekt brytning av Fredrik Jansson. Krister Nordin frestade med en bra volleyträff från dålig vinkel och "Adde" hade strax efter en nick på mål från nära håll.
Det fina spelet gav tillslut utdelning på en fast situation i den 24:e minuten. En högerhörna bra slagen av Daniel Tjernström skarvades vidare av Andreas Andersson mot den främre stolpen. Där dök Gary Sundgren upp och kunde något turligt brösta in bollen mellan ÖSK-målvakten och en back. Vild glädje från Gary som direkt sprang bort mot Norra Stå för att fira.
Ledningsmålet blev tyvärr startskottet för en jämnare matchbild. Direkt efter ledningsmålet skapade ÖSK sin första målchans på en hörna och de hade ytterligare två bra chanser efter fasta situationer innan paus. Daniel Andersson var dock bra med på noterna. AIK hade också målchanser före paus även om det kompakta bollinnehavet mattades av något. Varje gång AIK fick ett inkast eller frispark i närheten av straffområdet blev det farligt. Efter ett par år med mestadels kortare spelare är AIK återigen ett lag att räkna med i huvudspelet framför mål.
1-0 i paus var helt rättvist och borde ha varit något mål större sett till bollinnehav (66-34) och målchanser. Tyvärr räcker inte en bra halvlek i Allsvensken vilket bevisades ytterligare en gång denna match. Efter paus blev det en helt annan matchbild där bortalaget fick grepp om mittfältet efter en taktisk omdisponering av Mats Jingblad i halvtid. Jingblad gick trots underläget ner på en 4-5-1-uppställning vilket gav AIK mindre ytor att laborera på. Det var fortfarande hemmalaget som hade mest boll men inledningen på den andra halvleken kantades av slarv och nonchalans från de svart-tröjade. Det kändes som om spelarna trodde att spelet innan paus skulle komma av sig själv utan att de behövde jobba för det. Laget blev istället väldigt stillastående och det var mycket enklare för Örebro att få stopp på anfallen.
AIK:s backlinje hade innan kvitteringen i den 66:e minuten spelat felfritt och haft bra kontroll på Boniventure Maruti på topp. Samspelet mellan Pelle Nilsson och Teddy Lucic hade varit perfekt men då Lucic och Daniel Andersson inte kom överens om vem som skulle gå först på en djupledsboll small det direkt. Maruti utnyttjade läget utan pardon och det är svårt att i efterhand säga vems fel det mest var. Daniel kunde ha stannat kvar i mål och väntat på att Teddy skulle rensa istället för att gå ut så långt och Teddy kunde tagit bort bollen direkt istället för att vänta på målvakten. Kvitteringen kändes riktigt onödig men samtidigt typisk för AIK:s sätt att inleda den andra halvleken.
Direkt efter kvitteringen var det nära ännu ett bortamål sedan AIK-försvaret agerat passivt. Maruti fick chansen igen från nära håll men då räddade Daniel Andersson och på returen fläkte sig Teddy Lucic och täckte skott från Mirza Jelecák som nästan hade öppet mål. En liten revansch för Daniel och Teddy.
De sista 20 minuterna blev AIK:s anfallsspel kramaktigt och det mesta gick i lås när laget tog sig in på offensiv planhalva. Laget tappade bredd och centralt var det svårt att ta sig fram mot ett hårt arbetande ÖSK-försvar. Örebro spelade samlat och smart och låg hela tiden tätt på bollhållaren. Det blev en hel del långbollar från AIK:s backlinje som nästan aldrig gick till rätt adress. Då AIK väl tog sig fram och in i straffområdet längs marken saknades det rätta flytet i avslutningarna. Martin Åslund hade två-tre chanser som var nära och i slutet jobbade Andreas Andersson fram två halvchanser men det var som förgjort. Matchen slutade 1-1 efter fyra övertids minuter.
Det var naturligtvis inte bra för AIK att än en gång förlora poäng på hemmaplan. Efter en sådan bra första halvlek ska det bara bli tre poäng men i fotboll gäller det som bekant att göra mål och att ha ett stort bollinnehav betyder nästan ingenting. AIK:s fall denna gång blev ett par oaktsamma sekunder i mitten av den andra halvleken då kvitteringen kom samt att spelarna tappade den skärpa och aggressivitet som präglade den första halvleken. En viss lättnad och nonchalans smög sig på när det gick som bäst vilket är livsfarligt.
AIK:s spelsystem med en defensiv mittfältare och tre offensiva utan riktiga kantspelare slog väldigt väl ut före paus. Både Martin Åslund och Daniel Tjernström hade order om att röra sig på stora ytor vilket de även gjorde. Krister Nordin är kanske inte idealisk som offensiv mittfältare då han lite för ofta hamnar felvänd med boll men som bollvinnare högt upp i banan var han väldigt bra mot Örebro. Frågan är dock om inte den bästa uppställningen framöver är att ha Nordin som balansspelare och spela med Ishizaki till höger och Åslund centralt. Martin gjorde sin andra match från start efter skadan och imponerade stundtals med fin teknik och härliga skarvningar. Hans insats lovar gott för framtiden.
Offensivt var Andreas Andersson som vanligt mycket bra och väldigt svårtstoppad då han fick vända upp och avancera. Andreas fortsätter att göra bra insatser ifrån sig och var bäst i hemmalaget. Däremot hade anfallskollegan Daniel Hoch en tung afton. Han fick inte mycket att stämma i hemmacomebacken vilket var synd för AIK:s anfallsspel. En alert Hoch behövs med tanke på skadorna på de övriga anfallarna.
I det stora hela känns det som om AIK är på helt klart rätt väg men det känns så trist att skriva det. Samma text som i våras fram till MFF-matchen. Mot Örebro visade bristerna från vårsäsongen upp sig igen även om det bara var för korta stunder. Ska laget kunna haka på topplagen som plockar trepoängare efter trepoängare håller det dock inte med kryss framöver. Eller som Martin Åslund bäst sammanfattade det hela efteråt.
- Nu får det vara slut med finliret och tappade poäng. Hellre tråkspel och vinst än det här.
Det är bara att instämma.
