AIK - Hammarby 2-0 (1-0)
Tänk om Allsvenskan bara bestod av AIK och Hammarby. Matchrapport från en bra match.
Derby mot Hammarby och trots Råsundaspöket visade motståndarnas fans åter upp att de har ett av landets mest imponerande bortaföljen. Ett par tusen grönvita hade letat sig ut till Nationalarenan trots att de visste om att det var dags att åka ur cupen. Strongt! Sjöng gjorde de också och den fyndiga klackens nidvisor om AIK trängde faktiskt vid enstaka tillfällen genom den ljudvall norra utgjorde. Eller var ”pissa på AIK” en hyllning till tränare Uhrin?…
Inget typiskt derby
Matchen började inte riktigt som ett typiskt derby. Två ganska avvaktande lag som såg ut att vilja hålla nollan i första hand. Mycket förståeligt en säsong som denna, då båda varit besvikelser som släppt in mycket mål men också gjort en del. Hålla nollan är ju inte så illa i cupsammanhang. Nu blev det bara ett lag som klarade det till slut. AIK saknade visserligen Andreas Andersson, men även Hammarby var utan två av sina bästa spelare. Det största glädjebeskedet innan matchstart var nog ändå att den mot AIK ständigt misslyckade Suleman Sleyman spelade från start. Nu gjorde han visserligen en okay insats, även om han åter var planens sämste aktör och vid ett par tillfällen fick se sig uppsnurrad av en så ovan dribbler som Daniel Tjernström.
I den första halvleken var det ändå Hammarby som ovanligt nog skapade de bästa chanserna och borde ha satt någon av dessa. AIK hade 55% av bollinnehavet och 6-5 i avslut innan paus, men bajarna hade såväl bättre spel som vassare lägen. Deras mittfält var kvickt och rörligt, med smart och bra bollbehandling. De ständiga uppspelen på Markstedts huvud var inte universalreceptet, vilket även överraskade tränare Uhrin en smula. Försvarsgiganten Pelle Nilsson menade också att det var ett bättre Hammarby än förr och att det var en av de jobbigare matcher han spelat. Winsnes och Bergman på kanterna var ständigt farliga och med en Kennedy centralt som väl aldrig skådats bättre på Råsunda, var förlorarna det bättre spelande laget inledningsvis. De tog sig fram på olika sätt men använde kanterna mycket bättre än AIK. Gnagets forwardspar fick inte tag i bollen högt upp då båda gärna klev ner och mötte, mittfältarna rusade framåt och blottor uppstod, man vann dessutom få andrabollar. Anfallsspelet blev centrerat och kantytorna användes dåligt, då ytterbackarna alltför ofta stannade. Något som Dušan Uhrin också vill se bättring på, vilket han också fick i andra halvlek.
Dušan Uhrin vill inte ha yttermittfältare som ständigt slickar kant, utan att de ska ha andra utgångspositioner för att få mer rörlighet och skapa ytor åt varandra. Att ytterbackarna inte kommit upp på de ytorna har varit ett problem även i tidigare matcher, menar han, och pekar främst på den senaste mot Örebro. Ett problem AIK haft för länge är ojämnheten under matcherna. Den slapp vi se i samma utsträckning i denna match. Uhrin menade att de första 20-25 minuterna inte var bra med bristande rörlighet och många bortslagna passningar av främst Nordin, Ishizaki och Samuelsson. Överlag tyckte han ändå att det var en klart bra fotbollsmatch och det är bara att hålla med. Även tränaren för laget som i vanlig ordning åkte ur cupen, tyckte att hans eget lag spelade positivt med rörlighet, tempo och löpvillighet. Effektiviteten i målskyttet var vad som saknades hos temporära svenska mästarna. Något AIK inte heller varit bortskämda med tidigare under säsongen varför 1-0 i halvtid kändes väldigt ovanligt med tanke på att man egentligen inte skapade riktigt farliga lägen. AIK spelade ändå rörligt och med hyfsat bolltempo mot ett riktigt bra Hammarby. Efter en halvtimme fick man igång mycket mer spel och de flesta avslut kom mellan minut 27 och 39. Hammarby hade i slutet av halvleken en kort period då man pressade tillbaka AIK kraftigt med åtta man i straffområdet.
AIK-skotten på mål kom nästan uteslutande från 20-30 meter efter fina anfall. Det var också på ett sådant det blev mål, efter ett snabbt anfall där Gary hittar in till Hoch som mycket känsligt spelar fram Ishizaki med en yttersida. En väl uppvaktad ”Ishi” löper perfekt och kan sätta bollen säkert.
Hammarbys bästa chanser var Markstedts tidiga volley som Andersson räddade till hörna, påföljande farlig nick strax över av Bergman, samme mans skott klart utanför i bra läge samt några fina anfallskombinationer där Markstedt och Piñones-Arce varsin gång slog hål i luften när de skulle avsluta. Trym Bergman hade ändå det allra bästa läget att sätta in bollen i öppet mål från nära håll. Men avslutet täcktes av Nordin, som sedan fick hjälp av Sundgren att stänga vägen för Bergman i straffområdet. Obstruktion?
Den sparade halvleken
Den här gången sparade Gnaget den bra halvleken till efter paus. Efter en femminutersperiod som såg ut som fortsättningen på första halvleks slut, började AIK ta tag i händelserna ordentligt. Att se laget kontrollera en match på det här sättet har jag längtat efter länge. Kontroll utan passivitet. Att kunna spela runt bollen snabbt, att få upp motståndarna i planen, att anfalla smart, att göra snabba omställningar, att pressa högt och aggressivt, att spela för varann. Allt fanns. Stundtals visades ett riktigt bländande kortspassningsspel upp, positionsbyten på mittfältet kom så ofta att det var svårt att hänga med. Stefan Ishizakis, Jimmy Tamandis, Pelle Nilssons och Martin Åslunds andra halvlek höll mycket hög klass. Många anfall drogs upp på högerkanten med dessa herrar inblandade. Även Hoch och Nordin märktes. Vänsterkanten med Gary och ”Tjerna” var inte med lika mycket i spelet men var bra när de väl var med, även om Gary inte anföll så mycket som Tamandi på andra sidan.
Vad som kunde gjorts bättre är ett dödande av matchen i ett tidigare skede, med tanke på alla de målchanser som radades upp. Nordin, Hoch och Ishizaki hade samtliga varsitt läge som bara ska vara mål, varav två kom mellan minut 52 och 54. ”Ishi” hade även ytterligare flera chanser att göra mål efter vältimade löpningar i djupet. Hoch och Åslund fick ihop några halvchanser. Nordins fina chans kom efter en dryg timmes spel och påminde om ett av mina favoritmål. VM 90, Argentina-Brasilien. De senare äger matchen men Argentina vinner efter ett mål då Maradona driver boll och får fyra brassar kring sig. De dras som flugor till honom, men precis när det ser ut som att de ska sno bollen lättar han den till en ren Caniggia som bara Diego har sett, men utan att visa det. Byt ut Maradona mot Ishizaki, Caniggia mot ”Krille” Nordin och det faktum att Nordin drämmer den över till skillnad från Caniggias eleganta rundande av målvakten. I minut 85 fick ”Krille” i ett nästan identiskt läge trycka dit den för att sedan jubla framför Södra Stå… Skillnaden nu var att han fick mindre tid att tänka(?)!
AIK hade krossat Hammarby igen! och det var nästan Söderstadionstämning på Råsunda efter årets andra hemmaseger.
Vår gamle vän ”Nešo” hade rätt då han efter lottningen hävdade att AIK redan är i semifinal. Det är skönt att Hammarby finns… Tyvärr möter vi dem bara en gång till i år, kanske är det som Novakovic säger: ”Kanske kommer det någon match som Hammarby kan vinna mot AIK. Men det tror jag är om vi kommer med fem man mot deras elva.”
