Tankar från Högalidsparken
"Alla som passerar, fotbollssupportrar, barn, pensionärer, ja alla stannar de till. Det råder en andaktsfull tystnad kring platsen, jag stannar kvar länge och tänker."
Besökte igår platsen för den obegripliga misshandeln. Det var många känslor som passerade mitt hjärta när jag stod och begrundade den avskyvärda handlingen.
När jag i bil närmade mig platsen, kände jag mig lite orolig över hur folk skulle reagera över att jag som AIK:are kom dit. Dessutom var det en känsla av fundersamhet över varför jag begav mig dit. Jag kände inte Tony Deogan, jag vet inte vad han stod för, men ändå kändes det viktigt för mig att bege mig dit för att tänka till och sända en ond tanke till Tonys banemän.
Blommor, marschaller, olika klubblags tröjor och halsdukar finns vid platsen på Södermalm där sammandrabbningen med den hemska misshandeln skedde. Alla som passerar, fotbollssupportrar, barn, pensionärer, ja alla stannar de till. Det råder en andaktsfull tystnad kring platsen, jag stannar kvar länge och tänker.
Jag tänker på den avlidnes familj, det måste vara det värsta som kan hända en människa att förlora sitt barn eller syskon. Jag har själv en dotter, att förlora henne hade aldrig fått mig på fötter igen.
Jag tänker på Firman Boys, Young Boys och alla andra klubbars firmafraktioner. Det måste vara hemskt att vara en av de som förknippas med dessa firmor idag. Det är nog många av dem som idag mår riktigt dåligt, det här ville de väl ändå aldrig. Det är dock inte överraskande att det en dag sker, att deras sjysta box spårar ur och någon ligger svårt skadad kvar och slutligen dör av sina skador.
Jag tänker på det osannolika som hände på platsen. Det är många onda tankar i mig när jag tänker på de personer som hoppat på en medvetslös mans huvud. Jag känner hur jag mår riktigt dåligt av tanken, vad kan få en människa att begå en så fasansfull handling.
Jag tänker på Tony Deogan. Hans bakgrund var långt ifrån den ljusaste, men Tony var en människa precis som du och jag. Vad han gjorde på platsen vet vi inte, och det spelar heller ingen roll. Han är idag inte med oss på jorden. Han kan inte längre stå i Göteborgsklacken tillsammans med Änglarna för att se sitt älskade lag. Ett människoliv har gått till spillo, på grund av våld. Våld är alltid onödigt och ingen människa förtjänar att dö.
Jag tänker på hur det hade varit om det var en av mina bästa vänner som avlidit där. Givetvis hade Tony massor av vänner. De säger att han var en bra och intelligent människa. Detsamma står för många av de som slåss - i vad de påstår vara - för AIK:s skull. Jag undrar var det brister, varför måste man slå på en människa som håller på en annan klubb? Hans vänner måste ha det fruktansvärt jobbigt. Inte nog med att de förlorat en vän, de måste också försvara honom inför media och andra i sin omgivning som inte förstår att de som slåss i klubbars namn faktiskt kan vara mycket goda vänner. Jag har inga sådana vänner, hade jag haft det och han dog i samma situation hade jag sörjt honom resten av mitt liv. En vän försöker man hjälpa i vått och torrt, speciellt om de hamnar snett i tillvaron.
Jag tänker på supportrar. Alla de som jag genom decennier träffat genom AIK. De underbara klackmatcher som varit klubbar emellan. På när AIK-Tifo, Bara Bajare och Ultras Stockholm tillsammans ordnade ett underbart läktarspel på Stockholms Stadion när Stockholm fyllde 750 år. Efteråt gick grupperna tillsammans ut och firade - en underbar kväll. Jag minns alla träffar över klubbgränserna. Samtidigt känner jag en känsla av skam över att vara Gnagare. Kunde vi ha gjort mer för att förhindra det som skett? Jag vill vara stolt över mitt AIK. Det här är första gången i mitt trettioett år långa liv som jag funderat på om jag verkligen ska sätta på mig matchtröjan när jag går utanför dörren. Jag står innan jag åker in till Högalidsparken länge och funderar, sen väljer jag att bara sätta på mig en halsduk. Tyvärr gör sådana händelser det svårt för folk i allmänhet att förstå att nästan alla som går på AIK:s matcher är fullt normala människor. Om du sedan klär på de som går på matchen en matchtröja, eller annan souvenir, kan jag påstå att du är så nära 100% normala människor du kan komma. Om någon sen anser mig vara en ligist för att jag går i AIK-tröja eller ej kan dock aldrig sättas i relation till det hemska som inträffat.
Våldet vid Högalidsparken mellan ligistgängen har inget med fotboll att göra, det har dock de människor som enligt uppgift slogs på platsen. De är samtliga frekventa besökare på respektive klubbs matcher. Självklart kan klubbar och supporterföreningar jobba ännu bättre för att motverka det som sker. Det är dock inte de som själva kan lösa problemet. Polisen är de enda som kan få stopp på dessa kriminella handlingar. Klubbarna kan säkerligen också göra mer för att motverka det som sker. De bör mycket väl känna till vilka personer som bråkar på stan, och göra allt för att motverka deras tillträde till arrangemangen. AIK:s ledning, liksom alla andra klubbars ledningar måste se över hur de själva kan motverka att det är fotbollen som knyter ihop dessa sammanslutningar.
Till sist vill jag citera en fantastisk rubrik från Sektion F:s sida här på svenskafans.com:
”Mot våldet – För fotbollen”
