Crystal Palace - Arsenal1 - 2
AIK-Kalmar 2-1
För en gångs skull vann AIK på Råsunda trots att den andra halvleken var allt annat än bra.
2-1 mot Kalmar gav AIK tre mycket viktiga poäng och lite säkrare mark i tabellen. Det var nog många som lämnade Råsunda lättade denna torsdagskväll. Totalt sett över 90 minuter var inte resultatet orättvist men som matchen utvecklade sig var det långt ifrån säkert att AIK skulle gå segrande ur striden. Precis som vanligt inledde AIK bra men utan en ledning efter paus blev det ängsligt över hela banan och bristen på spelidé var nästan total under den andra halvleken. Den här gången var dock marginalerna på AIK:s sida och Stefan Ishizakis viljemål i slutet av matchen blev även det avgörande.
Snälla Kalmar, de drog bara på sig sju frisparkar under hela matchen, stretade emot bra länge och hade även två riktigt bra chanser i den andra halvleken att ta ledningen. Laget hade ett ganska bra passningsspel ute på planen men som det påpekats tidigare så är bristen på en tuff anfallare som vet vad målet står stor. Laget ska dock ha en eloge för att man kom till Råsunda för att spela fotboll. Laget försökte rulla bollen längs marken och satsa framåt så gott man kunde. Det var inte snack om något feglir den här gången som vi sett andra lag på Råsunda syssla med.
Det var delad utdelning efter den första halvleken. Matchen inleddes ganska trevande innan AIK tog ett konstant grepp om händelserna. Ett grepp som varade ungefär en halvtimme. Gästerna försökte störa AIK högt upp banan men blev snabbt tillbakapressade. Ett relativt högt bolltempo, bra crossbollar och kreativa offensiva spelare gav AIK flera bra målchanser att ta ledningen på. Benjamin Kibebe var nära efter en hörna, Mats Rubarth hade ett jätteskott på volley strax utanför och Tjernström en halvvolley i stolpen.
Det var pigga ben på flera av AIK-spelarna - ett mål låg verkligen i luften. Det dröjde dock ändå till den 37:e minuten innan Peter Wastå i KFF-målet fick hämta ut bollen ur nätmaskorna. Precis då AIK-dominansen hade avtagit och folk på läktaren börjat misströsta slog Daniel Hoch till. Efter att ha avancerat centralt i banan med boll drog han på med en sträckt vrist från cirka 20 meter. Skottet satt perfekt i det högra hörnet utan chans för målvakten. Hoch visade sin klass än en gång.
Att ett lag är som mest sårbart efter ett ledningsmål fick vi än en gång bevis på. AIK-spelarna blev passiva efter Hochs kanon och tanken att ”det här ordnar sig” verkade sprida sig i laget. Inte helt ologiskt kom så 1-1 i den 38:e minuten. Håkan Lindqvist var vaket framme på en målvaktsretur efter att Kalmars Lasse Johansson omarkerad fått skjuta mot mål efter en högerhörna. Daniel Andersson hade varit fläckfri innan målet men skottet från Johansson såg inte direkt omöjligt ut att greppa.
Den andra halvleken blev spelmässigt sämre än den första. Det var mycket slarv och hafs i AIK och Kalmar hade bättre rull inom laget då de anföll. AIK:s spel blev mer chansartat och konstiga beslut bland AIK-spelarna avlöste varandra. Mats Rubarth hade haft massor av ytor under den första halvleken men kom helt bort efter paus. Luke Casserly tappade det mesta av sitt fina spel och det blev oroligt. Det säkra försvarsspelet försvann och det blev darrigt mer än en gång framför Daniel Andersson. För AIK:s del var det tur att Kalmar ineffektivitet från tidigare i år höll i sig.
Med kvarten kvar fick dock AIK chansen att avgöra. Daniel Hoch kom igenom igen men fri med målvakten tog han något för mycket tid på sig. Dessutom såg det ut som han blev fälld i skottögonblicket. Sammanstötningen med målvakten gjorde dessutom att Hoch fick ont och tvingades byta vilket medförde att Stefan Ishizaki flyttades upp som forward och in på mittfältet kom istället Svante Samuelsson.
Bytet skulle visa sig bli väldigt lyckat. Svantes första bollkontakt, en nickskarv i offensivt straffområde, blev nämligen förspel till AIK:s vinstmål i den 79:e minuten. Bollen gick ner till Andreas Andersson som vände om och sköt direkt. Skottet fastnade på en försvarare och ut till Ishizaki som visade vilja och forcerade in 2-1 för AIK. Stor glädje bland AIK-spelarna och mycket lättnad på läktaren. Målet kom i ett läge då AIK inte alls hade grepp om matchen. Snarare var det helt öppet och ett oavgjort resultat låg i luften.
Med Svante Samuelssons inträde på mitten lyckades AIK stabilisera försvarsspelet igen och det var aldrig riktigt nära att Kalmar skulle komma in i matchen igen. Däremot hade AIK och Andreas Andersson ett bra läge att utöka i slutet men den sista dragningen gick aldrig hem.
AIK kunde äntligen vinna på Råsunda igen trots att det denna gång var långt ifrån något skönspel större delen av matchen. De spioner som var på plats från Turkiet lär knappast ha fått någon skrämselhicka. Årets AIK bygger mycket på humör och när målen uteblir faller laget ihop för lätt. Det märks speciellt när viljemänniskor som Svante Samuelsson och framför allt Krister Nordin saknas på planen. Mot Kalmar märktes det också att publiken mer eller mindre krävde vinst och tre poäng vilket nog spelarna kände av under den andra halvleken. Det var långt ifrån lika bra stämning som i tidigare matcher.
Till sist: Domare Miro Ukalovic gjorde en utmärkt insats och såg till att inte ta för stor plats på planen. Det var kul att se.
