West Ham - Bournemouth3 - 4
AIK - Halmstads BK 1 - 1
Sharbel gav svar på tal och såg till att en poäng hamnade i det halländska semesterparadiset.
Födelsedagsbarnet
Per Nilsson önskade sig tre poäng då han idag firade sin 20-årsdag med att spela match för AIK. När Nilsson presenterades försökte folk på läktarplats att sjunga ”Ja må han leva” för honom. Denna hyllning blev tyvärr kapitalt förstörd av AIK:s tvångstanke att spela musik så fort något stort händer på Råsunda. Pelle var ändå mycket tacksam över hyllningarna även om publikens hyllning hade varit bra mycket större än det som till sist blev fallet. Lämna skivspelaren på Globen, AIK!
Pascal Simpson
Efter många långa år var så den reslige Pascal ”Pagge” Simpson tillbaka på Råsundas gräs, denna gång i Halmstads blå tröja. Redan under uppvärmningen fick han ovationer från AIK-publiken, dessa förbyttes till stående sådana vid spelarpresentationen. Gnagarna har inte glömt sin gamle hjälte. Pagge gjorde en bra match, han är bra på huvudet och duktig på att hålla boll.
Stort och mycket ovanligt av Black Army att jubla när han fullständigt gjorde bort en AIK-försvarare framför norra läktaren.
Matchen
Vid ett flertal tillfällen under första halvlek var jag tvungen att tilltala min bänkgranne, bara för att få det klart för mig att jag var kvar i Sverige och att det fortfarande var allsvensk fotboll jag bevakade. Gnagets första halva var stundtals lysande. Klacksparkar, direktpass och fantastisk rörelse skapade stora ytor åt de svartgula. Publiken tändes av spelet och jublade vid varje pass. Var jag månne i Brasilien?
Efter tio minuters spel gjorde Daniel Hoch sin vana trogen mål. Efter ett vackert anfall på vänsterkanten slår Andreas Andersson ett inlägg som Nordin släpper, Hoch gör inget misstag.
Efter detta fortsätter AIK att spela årets bästa fotboll på Råsunda halvleken ut. Dock har de svartgula förtvivlat svårt att få fram sista passen. Många riktigt fina anfall resulterade i noll då de uppsnurrade Halmstadsbackarna till sist fick tån emellan. Annars är Halmstads innermittfält ovanligt snällt mot gnagare som vill leka boll varför man erbjuds denna möjlighet över i stort sett hela banan. Att ha femtioåtta procents bollinnehav och bara åstadkomma fyra skott, varav två på mål, beskriver den trubbiga udd AIK hade under första halvlek.
Defensivt hade Gnaget sina vana trogen möblerat om. Radarparet från i fjol, Nilsson – Kibebe, tog tillsammans med bra arbetande yttrar bort allt vad de blå presterade i anfallsväg.
Mattias Thylander spelade för dagen vänsterytter i HBK, det var inte tal om att Thylle tog revansch på sina belackare på Råsundas läktare. Han byttes sedermera ut i halvtid och ersattes av en annan AIK-bekanting, med motsvarande popularitet på läktarplats.
Det var inte med jubel Touma bemöttes när bytet med Thylander presenterades. Sharbel har tidigare sagt att han snarare blir extra tänd av en motsträvig publik än vad de så mycket önskar, nämligen det omvända, vilket han snart skulle bevisa. Gnaget får vara tacksamma för de skadebekymmer som stoppade honom från att spela från start i dagens match.
Halvleken som inleddes med volleyklackar signerade Ishizaki och Nordin, tappar snabbt i underhållningsvärde och Halmstad tar sig direkt in i matchen.
Båda lagen byter chanser med varann. Spelet är fortfarande bra strukturerat och det känns som om AIK trots ökad halmstadspress har ett grepp om matchen. Även om skottviljan gick upp i den andra halvleken lyckas AIK totalt under matchen bara mäkta med fyra avslut på mål. Detta måste ses som på tok för lite om man vill se sig själva som vinnare i en allsvensk match. När sen Sharbel Touma i den nittionde minuten slår in kvitteringen känns det orättvist, men man måste våga för att vinna. Målet kommer till då Sharbel efter att ha löpt upp en fri yta på vänsterkanten serveras en klockren crossboll som han sätter i nät framför en besviken och tystad AIK-publik.
Efter att ha gjort målet sprang Touma i glädje fram mot norra läktaren med en gest adresserad till de som hånat honom under fyrtiofem minuter. Jag behöver väl knappast berätta att det inte ökade hans värde på Norra Stå, men jag kan inte annat än förstå honom. Det var inte många jubel han fick under matchen som uppskattning för sin tid i Gnaget, laget han lämnade för att slippa nöta bänk.
AIK gjorde bara ett byte i matchen. I den åttioförsta minuten gick Hoch ut till förmån för Mats Rubarth. Samtidigt flyttade Tjernström upp i anfallet och Rubarth tog hans plats som vänsterytter. Inget lyckat inhopp av nummer tjugotre. Annars var det publiken mest uppskattade i den andra halvleken ett annat byte. Halmstads nummer nitton Robert Andersson lämnade plan ackompanjerad av publikens ”filmare, filmare”. Inget nytt på torpet med andra ord. Robban gnäller på domaren, ramlar ibland och motståndarnas publik verkar ogilla det dom ser.
En poäng (som vanligt) fick AIK med sig från matchen, det kändes som en förlust. Gnaget skulle givetvis ha åstadkommit mycket mer avslut och i ett tidigt skede avgjort matchen. En ledning med ett mål är aldrig trygg, något som de svartgula bittert fick erfara idag.
Den andra halvleken och den bitande kylan fick mig till sist att inse - AIK spelar fortfarande allsvensk fotboll, om än stundtals mycket bra sådan.
