AIK - Fenerbahce 3-3 (1-3)
Fortsättningen av matchrapporten. Delen vi helst minns. Del ett finns att läsa här
3-8 i skott på mål från första halvlek blev 8-3 i andra. Kan AIK inte spela på resultat så är Fenerbahce ännu sämre. Oavsett om det var ett avsiktligt tillbakadragande eller ej från gästernas sida, straffade det sig.
Plötsligt var det som om Svante struntade i att vara långsam och komma in sent, att han kom ihåg att han var mycket längre och borde vinna nickduellerna. Som om Ishizaki insåg att han är ju en teknisk talang som kan dominera även en match av den här typen. Som att ytterbackarna kom på att de fick och kunde följa med i anfall. Som att det slog Pelle Nilsson att han kunde ta ett kliv framåt och störa bollmottagare i ett tidigare skede. Som om fler än Krister Nordin fattade att man bör vara aggressiv högre upp i försvarsspelet.
Sakta men säkert försvann tankarna om underlägsenheten från halvlek ett, såväl på planen som på läktaren. Ramsan ”Söderbergs smokinglirare” kunde mycket väl ha varit fullt ironiskt menad, men det var bara att se på Ishizaki vilket jävlar anamma som slagit spelarna med full kraft i pausen.
Mr Uhrins ser ut att vara en stillsam erfaren man, men när utbrottet kommer är det motiverat och tar skruv. Fotboll upphör aldrig att fascinera. Själv tyckte jag att det kändes som att inga åtgärder fanns att vidta, att AIK är så pass mycket sämre. Att vi spelade bättre än generellt i allsvenskan, men att det inte räckte.
Efter sju minuters spel är det nära: Ishi väljer att passa i bra skottläge, Nordin måttar ett fint inlägg från höger som Hoch hoppar upp och nickar i ribban via Rüstüs fingrar. Pelle Nilsson ska placera in returen med huvudet men det är nog inte meningen att han ska få sätta en balja för Gnaget. Klockrent i stolpen. Huruvida Fenerbahce är korkade eller om det är AIK som verkligen blivit bättre (troligen en kombination som alltid) är svårt att säga, men AIK tar över alltmer.
Det som tidigare var överlägsenhet för turkarna blir nu jämnt bollinnehav med många fina AIK-lägen och sporadiska uppstick för de gulklädda. Det tidiga bytet Tjernström-Rubarth förvånade en smula, då Tjerna inte varit dålig. Men Mats inhopp var mycket bra, det var den snabbheten och tekniken som behövdes på vänsterkanten. Målskytt blev han också, men mitt adrenalin ska inte få den här texten att gå händelserna i förväg ytterligare en gång.
När Luke för första gången på allvar deltar i ett anfall efter en timmes spel, tar han sig snyggt fram till höger och slår ett mycket fint inlägg. Hoch är uppe och nickar ner den i mål… trodde vi, men Rüstü är nere och plockar den precis innan den gått över mållinjen. Eller var den inne?
AIK har nu fått (och skapat sig) mer tid och utrymme att uträtta saker framåt. Stefan Ishizaki spelar riktigt bra, med stor rörelse och snabb bollfördelning med ackuratess. Han tunnlar minuten senare fram en fri Hoch som försöker skarva förbi den omöjlige Rüstü som är nere som en kobra.
Två minuter dröjer det till nästa AIK-läge: Andreas armbågar sin bevakare efter en långboll (domaren låter spelet gå som så många gånger tidigare i matchen, skillnaden mot Allsvenskan är milsvid. Krister Nordin får exempelvis göra vad han vill med turkarna), backen filmar rejält och länge. Adde kommer ut till höger, skär in och drar en back men avslutet fastnar åter på Rüstü.
Det är mycket ytor på mittfältet nu och till slut kan turkarna också utnyttja det: I minut 66 kommer det första turkiska läget på länge när Pelle Nilsson hamnar utanför snabbe Sehat, men dennes avslut rullar utanför den vänstra stolpen.
Minuten därpå kommer så Andreas efterlängtade mål när han efter en utsökt Ishipassning är närmast mål i vänsterläge. Han väljer att utmana den nära liggande bevakaren och fastnar lite, men får i trängt läge på ett avslut som via en back rullar in bakom Rüstü med knappt styrfart. Han kunde tydligen släppa in skitmål också…
Riktig tändning nu på Råsundas gräsmatta och läktare, men chanserna lyser med sin frånvaro i hela åtta(!) minuter innan AIK till stort jubel kvitterar. En ganska billig frispark blåses för AIK i vad gårdarna skulle kalla perfekt Lololäge. Ishizaki slår självsäkert till mot en väldigt närstående mur, bollen hårt över och i ribbkrysset. Rubarth och Hoch rusar vaket som två Kamikazepiloter fram och Mats – som hatar att nicka – trycker in kvitteringen med huvudet och det känns så jävla skönt!
Den av turkisk media pressade tyske tränaren Lorant var tydligen väldigt ovan vid sådan vilja och löpvillighet, eftersom han på presskonferensen ägnade åtskillig tid till att tjata om att det måste ha varit offside. Om han nu ser sina matcher på video efteråt, kan han tydligt se att det inte ens var nära.
Nu vaknar motståndarna och börjar jaga, men det känns ändå som att AIK är inne i sitt spel och att segern är inom räckhåll. En seger som behövs för att kunna klara sig på oavgjort (finns det någon som allvarligt tror att något av dessa lag kan hålla nollan mot varann?) i Turkiet. Med tio minuter kvar får de på ett numer sällsynt avslut som inte vållar några besvär. Rubarth varnas strax därpå efter att han smart nog gått in hårt när AIK-mittfältet var kraftigt ur position.
I 86:e gör båda lagen varsitt byte, en konstigt nog mållös men mycket bra Hoch byts ut mot Ayorinde. Från engelska amatörligan till UEFA-cupen på bara någon månad! Två minuter senare stiger illamåendet, när ett turkiskt friläge till höger uppstår då backlinjen inte lyckas ställa offside. Daniel är åter ute och skär av med en mycket fin räddning som följd.
Minuten därpå är vi i himlen igen för ett ögonblick när ett av matchens vackraste anfall rullas upp: Från högerkant till vänsterkant med Ishizaki och Andreas Andersson inblandade, når bollen Rubarth som slår en snäv pass vidare mot framrusande Jimmy Tamandi. Han hinner runt sin motståndare och får till ett hårt skott ur snäv vinkel från nära håll, men Rüstü greppar(!) bollen.
Tyvärr blir Jimmy liggande utanför kortlinjen och ett snabbt byte mot Petrovic görs. Nordin ner i backlinjen, Kibebe ut till vänster och Petrovic centralt. Hur allvarligt det är med Tamandi känner GF ej till.
Två tilläggsminuter som inte heller saknar innehåll: Adde kommer igenom i högerläge med Ayorinde innanför och en back mellan dem, men Adde väljer att gå runt på utsidan för att lyfta in den. Det blir ett mellanting mellan avslut och inlägg som Rüstü lätt kan plocka. Den sista jobbiga maggropskänslan infinner sig när Nilsson drar ner en motståndare strax utanför straffområdet. Dušan och Millqvist ser helt galna ut när de vrålar och gestikulerar, men frisparken av Stevic högt över.
Med första halvlek i gott minne känns andra som en riktig bragd. Neutrala åskådare tyckte säkert att det var en mycket underhållande match. Själv kallar jag den händelserik med två offensivt skickliga lag som inte kan kontrollera matcher. Särskilt Fenerbahce.
Sämst idag var helt klart publiksiffran. Är det inte de här matcherna vi längtar efter? Under 18 000 åskådare (varav flera tusen turkar) när matchen inte ens fanns tillgänglig på TV för alla hushåll är inget annat än pinsamt. Bäst - tillsammans med gnagarnas moral - var målvakterna, hur osannolikt det än må låta. En intressant (?) detalj är att de båda varnade spelarna fick sina gula kort strax efter att de gjort sina respektive lags tredje mål.
