Lundqvists krönika: Upp till bevis, Gnaget!
För AIK:s del är årets cupfinal så mycket mer än en vanlig cupfinal, så mycket mer än säsongens sista match och så mycket mer än ett derby mot Djurgården.
Så stundar då 2002 års säsongs sista skälvande 90 minuter. Att minuterna verkligen kommer att bli skälvande står nu alldeles klart då i stort sett samtliga biljetter till matchen är sålda.
Äntligen får vi en inramning värdig en cupfinal i Sverige. Matchen spelas som sig bör i en match (borta är de pinsamma försöken med hemma- och bortamöte), den går av stapeln på den plats som är mest lämpad nämligen nationalarenan. Dessutom hade SvFF sådan tur att startskottet för nyordningen fick en extraknall då AIK och Djurgården tog sig till final i år. Låt oss hoppas att det här är början till en efterlängtad upprättelse för Svenska cupen. Aldrig mer vill vi se att finalen spelas på någon undangömd bollplan i Jönköping eller liknande.
För AIK:s del är årets cupfinal så mycket mer än en vanlig cupfinal, så mycket mer än säsongens sista match och så mycket mer än ett derby mot Djurgården. Det handlar helt enkelt om en sista chans för året till någon form av upprättelse. Först snodde Djurgården guldet för oss och i den sista allsvenska omgången snuvade Helsingborg oss på medaljer. Nu får det fan i mig vara nog skulle man kunna säga.
AIK-Tifo, Black Army, Smokinglirarna och Gnagarforum har gjort sitt i form av mobilisering vilket garanterar inramningen för svartgul del. Nu är det bara upp till spelarna. Jag förutsätter att de inser allvaret i matchen och inte för en sekund tänker tanken på att UEFA-platsen redan är säkrad. I jämförelse med lördagens match betyder Europaspel ingenting. Jag skulle utan tvekan ge bort platsen i nästa års UEFA-cup i utbyte mot en seger mot Djurgården.
Med tanke på Djurgårdsledningens storhetsvansinne efter guldet så är det extra viktigt att Zoran och hans gäng sätts på plats. I Zorans värld har DIF redan köpt ihop ett nytt lag bestående av bröderna Farnerud, Pär Zetterberg och Stefan Ishizaki. Dream on, säger jag bara. Redan på lördag ska ni ner på jorden.
Klarar vi det då? Djurgården verkar ju vara inne i en period av makalöst flyt. Jo, det tror jag att vi gör. Jag tror nämligen inte att AIK är sämre än Djurgården egentligen. Turbulens på tränarsidan och oflyt med skador har varit det som hindrat oss från att på allvar delta i årets guldstrid. Nu är skadeläget i och för sig inte det bästa inför cupfinalen heller.
Naiv som jag är så känner jag på mig att i denna enda match kommer vi att kunna överprestera utan att ha den allra bästa elvan startklar. Signalerna måste ha nått spelartruppen och borde vara beredda att gå på hörntänderna i nittio minuter. Något som jag inte är helt säker på att Djurgårdens spelare är. Det kan vara så att Sören Åkebys budskap om garre och champagne fått lite för starkt fäste i spelartruppen som naturligtvia i vanlig Djurgårdsturanda är i stort sett intakt.
Vad som också talar för AIK är faktiskt traditionen. AIK har under de senaste tio åren varit den totala dominanten vad gäller svenskt cupspel. För AIK är det viktigt med cupen, för AIK är det viktigt att slå Djurgården och för AIK är det viktigt att bevisa sitt kunnande och ta revanch - inte minst för det senaste Djurgårdsderbyt. Nu gäller det! Upp till bevis, Gnaget!
