Lundqvists stora gala
Gnagarforum fortsätter summera fotbollsåret som varit. Här kommer krönikör Mattias Lundqvist med sitt bidrag.
Ett år har i det närmaste passerat och det är hög tid att runda av. Undertecknad väljer att istället för att summera bjuda in till en stor gala. Det ligger liksom i tiden. Vi har filmgalor, grammisgalor, idrottsgalor, Nobelgalor, fan-och-hans-moster-galor och ja, you name it..
Vid TV 4:s årliga fotbollsgala gjorde man som vanligt sitt yttersta för att förneka Gnagets existens. Vår klubb nämns så lite som möjligt i sådana sammanhang och det är något som vi fått vänja oss vid och lära oss att leva med. Man kan t ex nämna att vid festligheterna 1998 fick Krister Nordin motta Von Rosens Pokal på scenen, naturligtvis såg TV till att detta skedde utanför sändning.
Vi på GF är inte alls sådär trångsynta och missunnsamma. På vår stora Gnagargala är alla välkomna och priser kommer att delas ut till folk av olika klubbtillhörighet. Galan äger rum här på Gnagarforums webbplats och tidpunkten är just nu. Välkomna in, slå er ner, behåll de svartgula halsdukarna på – festen kan börja.
Många priser har vi att dela ut och först i raden kommer
Årets hemvändare: Här skulle det kunna ha blivit ett delat pris men det blev aldrig ens någon riktig strid om utmärkelsen. Gary hade svårt att komma upp i väntad standard och visade även en benägenhet att dra på sig skador. Priset går därför utan minsta oenighet i Juryn till – Krister Nordin. Motiveringen lyder: Med sitt gedigna AIK-hjärta och sin enorma fighterinstinkt lyckades Krister få sina medspelare att vända ett närapå sjunkande skepp. I mina ögon var det Krille och inte Dušan som vände trenden i somras.
Årets regeltolkning: Då Djurgårdens 3-2 mål i våras godkändes trots att det rörde sig om en solklar offside möttes vi av ett mycket innovativt sätt att tyda offsideregeln. Målet underkändes inte eftersom Djurgårdsspelarna hade ögonkontakt och det var tydligt att spelaren i offsideläget (Var det Andreas Johansson?) hade för avsikt att hoppa över bollen och således inte påverkade spelet (på annat sätt än att han drog på sig uppmärksamhet och bevakning men det gills kanske inte). Dessutom tyckte vår prisvinnare här att målet var så snyggt(???). Vinnaren är: Anders Frisk. Och nu hoppas vi att alla spelare kommer ihåg vad som gäller när Frisk blåser nästa säsong. Se till att ha ögonkontakt och gör bara snygga offsidemål så ska ni se att det ordnar sig.
Årets klockrena uttalande: ”Vi har bra koll på Malmö” tyckte Pär Millqvist i paus i våras när vi från läktarplats sett hur Malmös spelare kunnat springa ut och in i AIK:s försvar där det stod tydligt att var det något som saknades så var det just koll. Nu får Mille dela priset i år eftersom det i samband med samma Malmömatch förekom ännu en höjdare. När Peter Larsson fick frågan varför han inte gjorde något byte svarade han ”Jag hade ingen bättre spelare på bänken...”. En ganska tydlig signal till killarna med plats 12-16 i truppen. Timmarna efter så avgick Peter och Daniel Hoch kunde börja le igen. Priset delas således mellan Peter Larsson och Pär Millqvist. Grattis killar. Fortsätt att slipa på formuleringarna.
Årets bedrift: Här snackar vi rena bragdguldkandidaten. Det kan nämligen inte ses som något annat än en bragd att ständigt nedfyttningshotade Hammarby IF än en gång trotsade tyngdlagen och klarade sig kvar i allsvenskan. Trevligt? Nej, det tycker jag inte men oväntat.
Årets självinsikt kom Pontus Kåmark fram till. Detta stod klart då han i TV ombads uttala sig om AIK och IFK Göteborgs tillbakagång de senaste åren. Pontus snabba svar löd: För dåliga värvningar. Vi kunde snabbt hitta de gemensamma nämnarna i de båda klubbarnas värvningar. Patric Andersson och… just det… en man till. Grattis Pontus.
Årets rappa replik: ”Vi vill ha Ishizaki” , utropade Zoran L i ett till bristningsgränsen av självgodhet uppblåst tillstånd varpå Stefan Söderberg snabbt replikerade: ”Japp, och vi vill ha Rivaldo.” Vinnare: Stefan Söderberg. Grattis och dessutom ett stort tack för allt du gjort, all möda du lagt ner med AIK:s bästa för ögonen.
Årets konstnärliga grepp: Priset går till Bajens tifogrupp som ville arrangera ett hat-tifo under höstderbyt med fyndiga slogans som pissa på aik och Gnaget tränas av en Uhrinoar. Nu stoppades tifot och Fotbollssverige fick inte ta del av dessa fyndiga killars lustigheter. Det hela läckte i alla fall ut och nu har samtliga södra förorters förskolor lovat att snabbt bereda plats för Hammarbys tifogrupp i den verksamhet som passar dem bäst – Dagisverksamheten.
Årets mål: Utan tvekan går priset till Krister Nordin för den briljanta cykelsparken som innebar kvittering till 1-1 hemma mot Fenerbache. Jag tycker att den överträffade Rubarths mot Hammarby förra hösten. Krilles var renare och vackrare.
Årets julklapp som vi inte vill se: En väggkalender för 2003 med en ny tränare i AIK för varje månad. Även om en sådan kanske skulle sälja och generera pengar till klubben så känns det som om kontinuitet går före konst och souvenirförsäljning just nu..
Årets nästan hemma: IFK Göteborg var bara en dålig buskisvits från att komma hem dit där de verkligen hör hemma. D v s i en lägre division. Det hade inte varit en dag för sent men tyvärr gick det inte. Förmodligen mest p g a att de fick kvala mot ett annat Göteborgslag. Frölunda hade inte setts med blida ögon i Arbetarekommunen om de sparkat ner de goa gubbarna och därför avstod Frölunda helt enkelt. Trist men vi får hoppas på en blåvit degradering nästa år. Sedan kan de få hålla på med sina practical jokes och sina roliga upptåg mellan matcherna som naturligtvis ska spelas på Hedens grusplaner.
Årets match: Vårderbyt mot Djurgården är svårslaget. Vändningar, dramatik och ett bra AIK. Sådant här skulle vi gärna ha sett mer av under säsongen 2002.
Årets ”Det var det jävligaste det hade jag ingen aaaaning om”: Storögt förvånad konstaterade Peter Wennman på Aftonbladet att engelska fotbollsfans föredrog framgångar för klubblaget framför landslaget. Än mer chockad blev han när det gick upp för honom att det var likadant i Sverige. Ännu en i raden av journalister som skulle må bra av att närma sig verkligheten innan de skriver om den.
Årets konservativa fegis: Lars-Tommy vinner priset för att de trotsade vad alla såg. Nämligen att Andreas Andersson modell juni 2002 var en klart bättre spelare än Marcus Allbäck under samma månad. Ändå hölls Adde konsekvent utanför startelvan. Ibland kan tryggheten bli ett ok herrar Söderberg och Lagerbäck.
Pressens pris: Tillfaller i år Dušan Uhrin som läckt såväl relevant som irrelevant information till journalister här och var i världen. Herr Uhrin visade här att han är precis den typ av idrottsledare som pressen älskar. Nu är vår tjeckiske tränare borta och tidningarna får söka nya informationskanaler.
Slutligen delas hederspriset ut i ämnet
Årets fråga: Tveklöst tränarfrågan. Ständigt aktuell, aldrig tillfredsställande löst och sällan med någon större långsiktighet. Låt inte detta bli även nästa års fråga.
Juryns beslut går inte att överklaga.
