Fortsättningen på Gästkrönikan
del II
AIK hösten 2002 var ett lag i svår disharmoni. Kåmark satt disciplinstraffad på Göteborgspendeln, Lee Baxter var inne i ett sent fadersuppror, pappa bojkottade TV4 och illasinnade rykten talade om att truppen var nära myteri. Stuart Baxter var stressad, sammanbiten och ville inget annat än att försvinna. I dag förhandlar han om en återkomst.
Någonting har hänt.
Spelartruppen är i stort sett densamma - potentiella orosmoln som Kåmark och Touma är visserligen borta och Krister Nordin, Baxters alter ego på plan, tillbaka, men hade verkligen enskilda spelarnamn den digniteten att de kunde få Baxter så oändligt trött på AIK? Organisationen är alltså inte heller så annorlunda. Baxter måste även i fortsättningen räkna med att brottas med starka personligheter som Sanny och Kisfaludy vad gäller värvningar, försäljningar och annat som direkt berör hans arbete. Ekonomin är inte bättre än för två år sedan. Visserligen förlorar vi inte lika mycket pengar som då, men tyvärr har vi ju inte heller lika mycket att förlora.
Karlberg är likadant, supportrarna nöjer sig fortfarande inte med mindre än guld och fullsatta CL-holmgångar.
Antingen har något hänt. Eller så har Baxter och Sanny lika dåligt minne som vi supportrar, ett minne där alla dessa eviga 1-1-matcher mot Elfsborg förbleknat och bara 1-0-segrar mot Örgryte och AEK Athen lyser på en svartgul stjärnhimmel.
Fotnot: Är jag alltså en Baxtermotståndare, en dilettant som älskar att tillbringa mina julhelger med att kasta skit på en av AIK:s största hjältar någonsin?
Nej. Det känns märkligt att lägga så stor energi på att hitta invändningar mot en av de människor som jag känner allra störst beundran, respekt och tacksamhet inför. Jag utesluter inte alls att en comeback för Baxter skulle kunna leda till en ny storhetstid för AIK. Däremot kan det vara farligt om vi glömmer historien, om vi förträngt hur det såg ut när han försvann. Förutsättningarna kan vara förändrade. Någonting kan ha hänt. Det vore klädsamt om AIK i så fall gick ut och berättade vad, om de nu äntligen
kunde ge offentlighet åt hela historien bakom Baxters avgång. Efter två år i garderoben borde det där skelettet vara färdigt att begravas för gott.