Matchrapport AIK-Assyriska
Sextondelsfinalen i Svenska Cupen slutade med tvåmålsseger för AIK i en match man kontrollerade utan att glänsa.
AIK – Assyriska: 2-0
1-0 (34) Patric Andersson (Erik Edman)
2-0 (49) Sharbel Touma (Patric Andersson)
AIK:s Startelva:
D Andersson
K Corneliusson - D Ljung - T Lucic - E Edman
Thylander - Lagerlöf - Casserly - Tjernström - Touma
P Andersson
Byten:
79: M Thylander ut, S Jevtushenko in
86: P Andersson ut, Sebastian Björk-Wänstrand in
Varningar: -
Arena: Råsunda
Publik: 7 139
Matchrapport:
En klart bekväm 2-0 seger utan större tveksamheter som precis lika gärna skulle kunnat vara både 3- 4- och 5-0 skulle man kunna säga. Matchen som helhet erbjöd visserligen inte några större uppvisningar i speldominans men å andra sidan så är Assyriska definitivt inte att anse som något blåbärsmässigt mostånd. Assyriska stod definitivt upp till utmaningen och det var glädjande att se Peter Antoines klart spelorienterade taktik.
AIK hade svårt att göra något offensivt av sin ensamme anfallare men man firade desto större triumfer på kanterna. Högerkanten med kombinationen Tolle, Kalle, Thylle klarade sig spelmässigt bra men att jämföra kreativitet och effektivitet med vänsterkantens konstellation; Edman, Tjerna, Sharbel, går inte. Trion visade vid flera tillfällen upp ett underbart register och stod för det mesta av produktiv offensiv. 1-0 målet inleddes med att Tjerna nickar ner en misslyckad assyrisk pass på fötterna till Edman, som får en skum men väl riktad studs och sätter full fart med straffområdet, inspel (från vänster) till Långås som petar in årets första mål mot norra. Även om AIK fram till dess i matchen egentligen inte hade haft några större avslut på mål så kändes det ändå både rättvist och väntat sett till matchbilden. Assyriska har visserligen en hel del spel, man spelar sitt eget spel och rullar bollen bra runt planen. Man lyckades (lyckligtvis) ofta inte hålla ner uppspel på marken och slog på tok för många långbollar vilka blev munsbitar för AIK-försvaret. Dom gånger man kom igenom var det på marken men förutom vid något enstaka tillfälle så tvingades man till avslut ifrån på tok för stora avstånd för att ställa till det.
Den andra halvleken bjöd på ännu öppnare spel då Assyriska helt respektlöst la sig på konstant offensiv och lyckades långa stunder hålla bollen på AIK’s planhalva men AIK:arna hade inga större problem att avvärja. Man kom dock till en hel del kontringar, och man hade kunnat komma till ännu fler om det inte hade varit för lite för försiktigt agerande i många uppspel som gav Assyriska tid att jobba hem och ställa om till försvar. Chanserna i andra, förutom målet, kan få representeras av en lite för egoistisk Sharbel som kommer fri med målvakt snett in från vänster men som med två helt fria medspelare mitt i straffområdet väljer att avsluta rakt på Assyriskas målvakt. Den andra var ett rent friläge med Patrik Andersson helt fri med målvakt med Kalle Kula som understöd till höger. Patrik är nästan löjligt osjälvisk och spelar ut en katastrofal passning till Kalle som hade haft helt öppet mål om han fått den på fötterna, men passningen går förbi Kalle som får springa ikapp med bollen ut mot kanten av straffområdet varpå försvararna hinner ikapp…
Matchen som helhet kan nog knappast ses som ett konstverk eller ett tecken på att alla bitar fallit på plats men definitivt som ett styrkebesked. AIK spelade med ungefär samma förutsättningar som mot Estlands landslag fast med en kanske aningen mer defensiv uppställning. Man hade ingen speciellt etablerad bänk (även om Kibebe måste ses som en klar och stark utmanare till positionerna i backlinjen). Med tanke på vilka spelare som är skadade så kan man klart dra slutsatsen att AIK inte är beroende av någon specifik spelare i laget. Självklart finns givna kort; Lucic, Edman, Kalle, Tjerna, Touma blir svåra att flytta på men om AIK skulle vara ett skadefritt lag så finns det ingen direkt nyckelspelare som man står och faller med.
