Exklusivt: Gnagarforum träffar Mikael Stahre i Aten
AIK:s guldtränare Micke Stahre tog som bekant chansen som tränare i Grekland. Gnagarforum träffade honom på läktaren på stadion i Neo Smirni innan kvällens träning och dagen innan derbyt mot Panathinaikos den 25:e september.
Hur mår du idag här i Grekland?
- Jag mår bra. Jag har varit här nu i fem månader så jag har fått det sociala på plats sedan en månad tillbaka, familjen flyttade hit relativt snabbt och nu bor vi här och jag börjar känna att jag får mer och mer grepp över situationen.
Vad har ni för målsättningen med laget Panionios?
- Det är att över tiden utmana. Det är ju en klubb som ligger bakom de stora rika klubbarna, men sportsligt så är du ju att utmana de stora rika klubbarna för att nå en Europacup plats till slut.
Om vi går tillbaka lite i tiden: jag tyckte du såg märkbart tagen ut i slutet av april när du fattade beslutet att lämna AIK. Hur var det för dig att fatta det beslutet och flytta hit till Aten?
- Det är bara erkänna det alla vet – och det stack jag inte under stolen med då heller: det var ett extremt svårt beslut. Alla som har följt mig och känner mig förstår att det var så också. Jag har varit i AIK i hela mitt vuxna liv och fått utvecklats där men jag har också jobbat extremt hårt och försakat extremt mycket under den perioden. Sen kommer en förfrågan från en internationell klubb – då får man värdera allting och vad man vill göra: det var det en chans som jag ville ta.
Du fick ju gå som bosmanfall, också, kan man säga för Panionios köpte ju inte dig – blev du förvånad över det?
- Det var ju AIK:s beslut. Det var ju en dialog mellan klubbarna.
Hur har du följt AIK sen du började jobba här i Aten?
- Självklart så har jag koll på i grova drag vad som händer men samtidigt har jag en ny arbetsgivare idag och måste vara fullt lojal mot dem. Självklart så vet jag i grova drag hur verksamheten bedrivs i AIK och vad resultaten är - men inte i detalj.
Såg du Champions League kvalet till exempel?
- Jag såg hela andra halvlek i en av matcherna när AIK mötte Rosenborg, via uppkoppling på nätet. Men det handlar mest om ”mitt program” här i Grekland, om jag var ledig och så, annars hade jag sett mer.
Hur tänker och känner du inför AIK:s läge nu i botten av den allsvenska tabellen?
- Det är klart att det är tråkigt, så är det. Nu handlar det bara om att samla kraft och avsluta serien så man hamnar med marginal på rätt sida om strecket.
Hur skiljer ditt arbete som tränare här i Grekland jämfört med AIK?
- Det ”rena krassa” arbetet med spelarna och ledarna, träningsverksamhet och matcher och så där, är väldigt likt tränararbetet i Sverige. Spelar man bortamatcher på landet här så flyger man en timme, det är ungefär samma sak som i Sverige om man till exempel spelar i Trelleborg. Men vi har arton olika nationaliteter i Panionios, truppen består av trettiofyra spelare i nuläget – det arbetet erkänner jag är, är väldigt likt; det är ett fotbollslag med ambitiösa spelare. Det har jag sagt tidigare: det var ingen större skillnad när jag flyttade från AIK:s juniorer till Väsby, det var ingen större skillnad från Väsby till AIK:s A-lag heller – det är ingen skillnad mellan AIK och Panionios där.
Har du gått några språkkursen sen du kom hit?
- Det är klart att man försöker förkovra sig så mycket som möjligt. I grekiskan handlar det bara om ”det extremt kosmetiska” i form av hälsningsfraser och sådant. Sen handlar det om att jag måste utveckla min engelska ytterligare eftersom det är språket vi använder på träningen. Vi har ju arton olika pass på spelarna i laget, grekiskan är ju en minoritet i laget.
Hur har det gått för Panionios hittills?
- Vi gjorde en svag insats i den första matchen mot Olympiakos Volos och förlorade med 1 – 0; en match som jag kände att det var helt onödigt att vi förlorade – i värsta fall ska en sådan match sluta 0 – 0. Men vi hade bra kontroll på det i första halvlek men vi släppte in ett onödigt mål sen i andra halvlek, då vi hamnade i ordentlig brygga och vi klarade inte av att hantera det. Andra matchen gjorde vi en bra insats mot Skoda Xanti vi tog ledningen tidigt men vi fick en spelare utvisad tio minuter före paus och spela resten av matchen med tio spelare på planen. De kvitterade på en straff tidigt i andra halvlek, den matchen slutade oavgjort men med elva man på planen så hade vi vunnit den – men det tillhör ju spelet. Sen gör vi en riktigt bra match och ett bra reslutat mot Aris Thessaloniki som är ett topplag, vi vann här hemma med 1 – 0 och gjorde en bra insats, vi gjorde målet när det bara fyra minuter kvar av ordinarie speltid men ser man till prestationen och målchanserna var vi helt överlägsna och vi borde ha vunnit med större marginal. Men det var ett steg i rätt riktning, därför är känslan inför derbyt i morgon mot Panathinaikos bra men samtidigt är de ”dubbla mästare” och det förväntas 35 – 40 000 supportar på läktaren på deras arena i morgon, vi spelar bortaplan. Men vi har ett bra reslutat i bagaget mot ett annat topplag så det är bara att köra.
Hur många åskådare går det inte på den här arenan som är er hemmaplan?
- Runt elva tusen tror jag.
Tillbaka i tiden igen: Panionios hade ju haft koll på dig länge i AIK, hur kändes det när de tog kontakt med dig första gången?
- Jag tror att Allsvenskan är rankad 24:a i Europa, den grekiska ligan är rankad elva eller tolva. Tittar man på hur få skandinaver, i synnerhet svenskar, som får chansen att träna ett lag utomlands så är de väldigt lätträknade. Därför blir man inte bara smickrad, man inser också att det här är en chans som kanske inte kommer tillbaka – och den måste man värdera.
Du har inte ångrat dig?
- Nej och jag står för mitt beslut. Det som också kändes bra i det läget var att jag var öppen och ärlig mot AIK, vi hade en bra dialog och vi satt på samma sida av bordet. Vi kom fram till en lösning som då kändes bra, det kändes också ”bra i magen” att det var Björn Wesström som skulle ta över efter mig och då föra ”AIK-modellen” vidare. Men det är klart att var jobbigt, jag tror att alla skilsmässor är jobbiga. Men någonstans känns det lättare att hantera om det man lämnar fungerar bra och att det är bra för den ”andra parten” på något sätt – och det kände jag när jag lämnade AIK. Däremot, med den turbulensen som varit runtomkring laget på senare tid, så har det självklart varit jobbigt även för mig.
Tack så mycket och lycka till här i Grekland!
- Tack själv!
