GF Galan 2012
Lite mer än en vecka har gått utav det nya året, men än har vi på GF inte fullt kunnat släppa taget om den händelserika säsongen 2012. För att gå vidare till 2013 presenterar Gnagarforum idag GF-Galan 2012 - Galan där vi på GF summerar och presenterar allt det bästa och sämsta från AIK säsongen 2012.
Årets Försvarare:
Johan Westin: Ivan Turina
Solklart val. En av AIK:s absolut viktigaste spelare. Uppskattar Ivans kvalitéer något oerhört, särskilt med tidigare Manooja fortfarande färskt i minnet. Var märkligt nog inte nominerad till årets målvakt vid fotbollsgalan. Det är tråkigt för Ivan, men glädjande för oss AIK:are, att inte fler förstår hur bra han faktiskt är.
Simon Lublin: Ivan Turina
Räddade oss flera gånger, i både Allsvenskan och EL. Fullständigt outstanding borta mot CSKA och vi har ett gäng miljoner att tacka Ivan för. Förläng på en gång!
Jesper Åström: Ivan Turina
Motiveringen är enkel. Det finns helt enkelt ingen som har större betydelse för vårt försvarsspel. Det är häpnadsväckande vilken stor betydelse en målvakt som Turina med så mycket aukoritet kan ha även för backlinjen. Jämför med osäkrare målvakter som Maanoja eller i vissa stunder även Örlund. Turina har en extremt stor del i att vi har Allsvenskans bästa försvar och har haft det med honom i mål de två senaste säsongerna, och dessutom har han återigen stått för många otroligt bra räddningar. Men man ska inte bara stirra sig blind på räddningarna för att bedöma honom, han betyder mycket mer än det för vårt försvarsspel.
Oscar Idemark: Per Karlsson
Bjöd på minst en brytning i världsklass i varje match och kändes som den mest stabila av AIK:s backar 2012.
Leo Vene: Martin Lorentzson
Det var året då Alexander Milosevic skulle säljas till Bundesliga, då Niklas Backman skulle bada i europeiska proffskontrakt, då Daniel Majstorovic skulle visa hur mycket åtta år som proffs betydde i en sämre liga som allsvenskan. Men det blev istället året då doldisen från Assyriska etablerade sig som en av allsvenskan absolut bästa ytterbackar och dessutom fick chansen att hänga på landslaget. Brytningssäker, beslutsam och en viktig kugge även i anfallsspelet.
GF:s försvarare 2012: Ivan Turina
Årets Mittfältare:
Johan Westin: Celso Borges
När Celso petades ner ett snäpp i banan visade han tillslut att han besitter hög allsvensk klass. På mittfältet hamnade han helt rätt och levde upp till ryktet om honom som nått oss från Norge. Gjorde inte på något sätt bort sig som anfallare, men jag hoppas att Andreas Alm nästa säsong spelar honom som innermitt så att han kan utvecklas till allsvenskans bäste på den positionen.
Simon Lublin: Helgi Danielsson
Helgi får platsen i och med att jag valt att sätta Borges som årets anfallare. Gör en otrolig höstsäsong och visar erfarenhet och klokskap i EL-matcherna. Nu när det inte verkar bli någon övergång till Öster hoppas jag att Helgi stannar.
Jesper Åström: Celso Borges
Sommarvärvningarna av Bangura, Majstorovic, Goitom, Moro och "Karikari" i all ära, men den stora skillnaden mellan vårens mediokra AIK och höstens suveräna AIK var att Celso Borges flyttade ner ett hack. I samma veva gick Celso från en medioker till en suverän spelare och visade sig då vara precis det kap vi hade hoppats på. Mittfältaren Celso Borges är en ordentlig jäkla klasspelare, offensivt som defensivt, kanske den bästa i landet, och har nog störst del i hur säsongen artade sig utav samtliga.
Oscar Idemark: Celso Borges
Förväntningarna var skyhöga, och det var först när Borges flyttades ner till mittfältet som han visade sin fulla potential. Gjorde hela åtta mål i Allsvenskan och kan bli ännu farligare 2012.
Leo Vene: Celso Borges
Efter en ifrågasatt start av den i Norge högt ansedda Borges började röster höjas om att AIK gjort ett misstag som värvat costaricanen. Trots en del mål sågs han inte riktigt som den anfallare AIK behövde. Men så kom Mohamed Bangura. Med Borges i en central roll på mitten blev istället hösten en framgångssaga. Och det var mycket tack vare 24-åringens ihärdiga krigande på mitten match efter match som AIK överhuvudtaget fanns med i den allsvenska toppstriden in i det sista.
GF:s mittfältare 2012: Celso Borges
Årets Anfallare:
Johan Westin: Kwame Karikari
Var uträknad, nästintill utskrattad bland Råsundapubliken. Blev utlånad till Degerfors, hade det svintråkigt och kom hem som en helt ny spelare. Producerade mål efter mål och de mot CSKA Moskva och PSV Eindhooven är helt fantastiska. Med ett nytt själv- och Almförtroende tror jag att Karikari kan bli riktigt viktig nästa år.
Simon Lublin: Celso Borges
I brist på andra alternativ väljer jag Celso som årets anfallare. Gjorde det klart godkänt under våren och var sedan otroligt viktig på mittfältet under hösten. Tror mycket på Celso inför kommande säsong, dock som mittfältare.
Jesper Åström: Kwame Karikari
Kwame fick en halv säsong på sig och visade på den att han är en av allsvenskans målfarligaste spelare, men också kan leverera i Europa. De som inför säsongen förutspått det, plus att han skulle bli röstad som årets anfallare i AIK var nog... få. Kwame stod för en extrem utveckling efter sin tid i Degerfors och var vårt största målhot framåt under hösten, både vad gäller Allsvenskan och Europa League. Bangura var givetvis även viktig offensivt men han väger ändå inte upp till den säsongen Kwame stod för.
Oscar Idemark: Kwame Karikari
Gjorde fem allsvenska mål på en halv säsong, och ett och annat viktigt i Europa League. Han har en fantastisk förmåga att få med sig bollen i alla lägen, trots sin oslipade spelstil. Min högst personliga åsikt är att han borde ha fått starta betydligt fler matcher under slutet av säsongen.
Leo Vene: Mohamed Bangura
Nyheten om Bang Banguras comeback i klubben slog ner som en bomb i sommarens allsvenska transferfönster. Den stora frågan var bara vad bänken i Skottland gjort med hans spel och kanske framförallt hans självförtroende. Och viss oro väcktes också i samband med comebacken mot Helsingborg hemma på Råsunda, där publikfavoriten mest såg tappad ut i offensiven. Men denna oro skulle snabbt förbytas i glädje i nästkommande match, där han i det sista derbyt på Råsunda bidrog starkt till AIKs 3-0-vinst över lillebror, med bland annat ett mål. Starkaste Banguraminnet från 2012 är dock målet mot PSV hemma i Europa League; den fjäderlätta bågen över Boy Waterman som innebar Europaäventyrets första och dessvärre enda trepoängare.
GF:s anfallare 2012: Kwame Karikari
Årets Genombrott:
Johan Westin: Robin Quaison
Robin stod verkligen för ett par fina insatser under säsongen, inte minst i de stora Europamatcherna, vilket gör det än mer imponerande. Visade redan ifjol att han är en framtidsman, fick sitt lilla genombrott under denna säsong och jag tror att han nästa säsong får sitt stora genombrott och visar att han kommit ikapp framtiden och blivit en självklar startspelare.
Simon Lublin: Martin Lorentzson
Var inte okänd innan och spelade mycket redan 2011. Men i år lossnade det ordentligt för Martin som svarade för många viktiga mål. Välförtjänt uttagen till Hamréns Januariturné-trupp.
Jesper Åström: Robin Quaison
Robin Quaison gick från en, i viss mån även i AIK-kretsar, totalt okänd spelare till att under hela säsongens gång vara ett stort samtalsämne i hela allsvenskan och belönas med en landslagsplats. Är inte det ett stort genombrott så vet jag inte. Redan i Quaisons första försäsongsmatch med AIK då vi för första gången fick skymta honom började det anas något speciellt. Sedan den där korta debuten på kalla Skytteholm någon gång i februari 2012 så har framgången bara rullat vidare.
Oscar Idemark: Martin Lorentzson
Att göra så många, och viktiga, mål som back är häpnadsväckande. Han var inte okänd innan säsongen, men fick ett typ av genombrott i år.
Leo Vene: Robin Quaison
En spelare Andreas Alm vurmat för inför säsongen, men som väl ingen riktigt hade varken koll eller förväntningar på. Men skenet skulle definitivt bedra. Med ett internationellt öga för spelet gjorde han sig snabbt ett namn på Råsunda, till vilket även europeiska scouter tog sig för att spana in 19-åringens fotbollskonster. Blev lite snålare med speltid allt eftersom AIK värvat Mohamed Bangura och Borges knipit mittfältsrollen, men 2013 ser ljust ut för talangen. Kan mycket väl bli hans sista allsvenska säsong på länge.
GF:s genombrott 2012: Robin Quaison och Martin Lorentzson
Årets Match:
Johan Westin: Dif - AIK
Allt var liksom...perfekt. Var så otroligt skönt att äntligen få trycka till Dif igen och på vilket sätt vi gjorde det, både på läktaren och plan. Favoritminnena från matchen är dock inte de tre målen - det är när norra i halvtid drar igång "vi ska galga hela jävla djurgården". Säga vad man vill om texten - men det är fan bland det absolut vackraste och finaste jag varit med om.
Simon Lublin: Dif - AIK
Trafikkaos hela vägen ut till Råsunda. Försenad match. Högklassiga tifon. Nervositet. En okej första halvlek. Sedan exploderade det och vi krossade Djurgården.
Min personliga motivering är att jag i en "Derbypanel" på Svenskafans fått följande kommentar dagarna innan derbyt: "sicken pajas den här lublin är : "Spelare för spelare vinner vi stort men på något otroligt sätt har dom ju lyckats gå obesegrade i 16 raka matcher. Men det är som vanligt, man är nervös när det är dags för derby. Tror ändå vi vinner och tar död på alla diskussioner om vilka som är bäst i Stockholm(!)."
hur faan kan man skriva detta när man inte vunnit på över 3 år ?! "
Jesper Åström: CSKA Moskva - AIK
AIK fick mardrömslottningen i EL-kvalet, CSKA Moskva med enskilda spelare som värderades högre än hela AIK:s trupp, som Honda, Doumbia, Akinfeev, Dzagoev, Tosic m.fl. Dom hade nyligen slagit AIK med 1-0 på Råsunda och var kandidater att ta hem hela Europa League...
Då åkte AIK till Ryssland för returen på bortaplan.
Ivan Turina. Karikari. 93:e minuten. Martin Lorentzson. 0-2. AIK slår ut CSKA Moskva. AIK är i Europa League.
Det går inte att förklara bättre än så? Det är ju oförklarligt.
Oscar Idemark: CSKA Moskva - AIK
Vad fan var det som hände i Moskva?! När jag målade upp ett drömscenario innan matchen var det att AIK skulle göra 1-0 hyfsat tidigt, och sen göra ett avgörande 2-0-mål i slutsekunderna. Helt otroligt nog var det exakt det som hände! Hela laget gjorde kanske sin försvarsmässigt bästa insats någonsin. Ivan Turina blev ett än mer kroatiskt oövervinnligt monster än i vanliga fall, och det säger jag med största möjliga kärlek. Avancemanget till Europa League var det absolut största sedan SM-guldet 2009. Det var overkligt, och en match som det kommer pratas om länge.
Leo Vene: CSKA Moskva - AIK
Behöver jag ens motivera?
GF:s match 2012: CSKA Moskva - AIK
Årets Mål:
Johan Westin: Martin Lorentzson vs. CSKA Moskva
Visst, Alexander Milosevics mål var vackrare. Men Martins mål mot CSKA Moskva så mycket viktigare. Ingen blev nog gladare än jag när Martin tryckte in den, eller jo, vad säger jag? Nils-Eric Johansson förstås.
Simon Lublin: Alexander Milosevic vs. GIF Sundsvall
Befann mig i Rom och såg inte matchen på plats men det här var årets mål i Allsvenskan. Vansinnet att ens försöka från det avståndet gör det här till mitt solklara val.
Jesper Åström: Celso Borges vs. Helsingborg
Årets snyggaste mål går alla dagar i veckan till Alexander Milosevic vs. Sundsvall. Årets glädjevrål går alla dagar i veckan till Martin Lorentzsons vs. CSKA. Men årets totala hybris-explosion går till Celso Borges vs. Helsingborg. Vi hade strax innan slagit ut CSKA Moskva och befann oss i toppen av Allsvenskan. Storvärvningarna Majstorovic, Bangura, Goitom och Moro gjorde alla sin första match. I sista minuten gör Borges ett vinnande mål mot topplaget Helsingborg som fick hybrisen att fullständigt gå över taket.
Oscar Idemark: Martin Lorentzson vs. CKSA Moskva
Inte ens i närheten av det snyggaste målet under året, men det i särklass viktigaste. Det målet förverkligade drömmen och gav AIK så många härliga miljoner i kassan.
Leo Vene: Martin Lorentzson vs. CSKA Moskva
Det har definitivt gjorts snyggare mål under året som gått (exempelvis tidigare nämnda Banguramålet mot PSV), men inget kan mäta sig med övertidsmålet i Moskva. Just som man satt och oroade sig över hur fan AIK skulle överleva 2x15 minuters förlängning under den press man varit under hela matchen fick man en hörna, som nådde Nils-Eric Johanssons fötter. Skottet tog i stolpen - förtvivlan! - men precis som det mirakel det skulle komma att klassas som så hamnade bollen istället framför en frispelad Martin Lorentzson, som i ett mer eller mindre öppet mål kunde placera 2-0 och skicka AIK vidare till gruppspelet i Europa League.
GF:s mål 2012: Martin Lorentzson vs CSKA Moskva
Årets AVGÅ!:
Johan Westin: Johan Westin
Den går till mig som gav högre betyg till Niklas Backman än Per Karlsson i säsongsbetygen. Publikfrieri! Den går även till länspolismästare Mats Löfving, förstås.
Simon Lublin: Hemmaspelet.
Att bara vinna sju av 15 hemmamatcher i Allsvenskan - sista året på Råsunda, är uselt. Det räcker så.
Jesper Åström: Polisnotorna
Polisnotorna är det stora svarta hålet i säsongen 2012, som tyvärr ledde till mer upprördhet än vad en sån här säsong borde innebära. Det hela är ett skämt.
Fjärdeplaceringen ger jag också ett AVGÅ! till, det känns inte alls som att den placeringen speglade det lag och stundtals spel vi hade under hösten då vi vid flera tillfällen hade chans att ta hem hela grejen.
Oscar Idemark: Bosse Hansson
Att säga ordet "svarting" och att sedan motivera det på det sättet som han gjorde är så fruktansvärt pinsamt. Råsunda må vara byggt 1937, men det betyder inte att man kan yttra så förlegade åsikter inne på arenan bara för det. Det spelar ingen roll hur känd eller okänd, hur ung eller gammal, hur full eller nykter man än må vara, eller om man blir inspelad eller inte. Om sådana åsikter yttras på Friends Arena, eller någon annanstans, år 2013 är det enda rätta av avgå innan man hinner säga något mer.
Leo Vene: Polisnotorna
Det är knappast AIKs fel att Stockholm vill kriminalisera en av stadens främsta inkomstkällor, men det har lett till mycket ilska under året som gått. Att polisen inte ens vill redovisa var pengarna tar vägen gör absolut ingenting av detta absurda bättre. Och är detta vad AIK betalar en dryg miljon för bör man kanske ta ännu hårdare tag 2013: http://pbs.twimg.com/media/A8VxPQ-CAAEiSZa.jpg#twimg
GF:s AVGÅ! 2012: Polisnotorna
Årets Spelare:
Johan Westin: Ivan Turina
Läs tidigare motivering och kika den här videon http://www.youtube.com/watch?v=O6DFTe-u1NY
Simon Lublin: Ivan Turina
Läs tidigare motivering.
Jesper Åström: Celso Borges
Som jag tidigare skrev har Celso störst del i hur denna säsong artade sig. Trots att han inte var lysande under våren på sin anfallsposition var Borges ändå ett stort namn som behövdes och köpet var ett viktigt bevis på att AIK ändå satsade, trots att många ansåg att truppen var tunn. Utan Borges hade det nog gått påtagligt tyngre i vårspelet. När sedan stornamnen rullade in i sommarfönstret och Celso flyttades ner på mittfältet visade han sig hålla en mycket hög klass och hade då väldigt stor del i AIK:s fina spel, även i Europa. Borges har störst del i AIK:s spel sett över hela säsongen.
Oscar Idemark: Mohamed Bangura
Vilken galet efterlängtad och välkomnad återkomst den killen gjorde. Han gjorde så mycket för den här klubben 2010, och självklart även 2011. Att han även fick bidra med lite till 2012 värmde verkligen i hjärtat. Jag håller alla tummar som finns för att han en dag ska komma tillbaka ytterligare en gång.
Leo Vene: Ivan Turina
Årets allsvenska målvakt stod i AIKs mål, och var orubblig säsongen igenom. Få allsvenska målvakter är så skickliga på att lyfta sitt försvar som Turina, såväl i med- som motgång. Vem vågar egentligen göra något tokigt med en bindgalen, storväxt kroat i ryggen? Kan ibland bjuda på lättare misstag, men kompenserar alltid upp dessa med helt omöjliga tvspelsräddningar. Oerhört betydelsefull 2012, och ska man tro snacket kan "Ivan den förskräcklige" vara på god väg att skriva under ett långtidskontrakt.
GF:s spelare 2012: Ivan Turina
Årets Råsundaminne:
Johan Westin: Sista matchen på Råsunda
Det hade inte spelat någon roll om vi mötte Syrianska i en betydelselös allsvensk match, den sista matchen på Råsunda hade ändå blivit den vackraste. Nu mötte vi ett av Europas hetaste lag, med en av världens bästa anfallare, i en av Europas största turneringar. Det, och vi på läktaren, såg verkligen till att Råsunda fick det värdiga farväl som hon förtjänade.
Simon Lublin: Napoli-matchen
Efter att flera gånger ha blivit "belönade" med fler sista-matchen-på-Råsunda-matcher var det då till sist dags för den absolut sista matchen. En betydelsefull match i en prestigefylld turnering inför en extasisk publik. Stämningen innan, under och efter matchen var väldigt speciell och jag väljer här att bortse från resultatet.
Jesper Åström: Djurgårdskrossen
Sista derbyt på Råsunda var en värdig sådan med ca 30 000 på läktaren och två bra lag på planen - Djurgården räknades faktiskt som det vid den tidpunkten efter att ha spelat 16 raka 1-1 matcher, eller hur det nu var. Men snabbt skulle de komma ner på jorden igen. Råsunda har varit en fantastisk arena för derbyn och avslutet med fullsmockat och 3-0-vinst var minst sagt värdigt.
Oscar Idemark: AIK vs. Napoli
En överväldigande och bisarr känsla under hela det Råsunda-besöket. Att AIK förlorade matchen var givetvis tråkigt, men samtidigt så oerhört oviktigt. Den kvällen handlade det om Råsunda, och inga straffsparkar i världen skulle kunna ändra på det. Jag lämnade Råsunda sent den natten, men jag ville ändå inte därifrån. Hur tar man farväl? Det är sådana saker som de där konstiga inte-sportintresserade-människorna aldrig någonsin kommer att förstå sig på. Men Råsunda var aldrig bara sport. Råsunda var och kommer för alltid att vara, utan att överdriva, heligt.
Leo Vene: Djurgården - AIK 0-3
Det sista derbyt på Råsunda någonsin kröntes med en välförtjänt 3-0-seger. Djurgården kom till mötet med sexton raka matcher utan förlust, samt 1000 dagar utan förlust mot just AIK, och var därför allt annat än ödmjuka. Men trots en bra öppning från lillebror var det AIK som sedermera skulle ta över matchen helt och hållet. Inte minst i andra halvlek där Kwame Karikari, Mohamed Bangura och Celso Borges bjöd på var sitt vackert mål. En minst sagt värdig avslutning, och den största derbysegern på 21 år
GF:s Råsundaminne 2012: AIK - Napoli
...och med det släpper vi äntligen taget om 2012 och välkomnar 2LAX13, AIK:s år.
