Gästkrönika: "Bragd javisst – men inte större än ett EL-avancemang "
AIK var precis lika utspelade som svenskarna i den första halvleken men till skillnad från försvarare som halkade omkring i eget straffområde och en målvakt som fick hämta bollarna ur nätet med väldigt snabba mellanrum i inledningen så höll AIK och Ivan Turina nollan. I 90 minuter!
De flesta av er misstänker nog att jag är Gnagare. En del av er kanske vet det efter mina år på FANTV och inhopp i 08 Fotboll. Rubriken lämnar väldigt lite åt fantasin men jag står upp för den till hundra procent.
Tyskland är ett av världens bästa landslag både historiskt och i nutid. När Özil smekte in 4-0 satt jag och polaren och konstaterade att ”det var ju det här man väntade sig” samt debatten om huruvida Anders eller Kim skulle lirat från start egentligen var ganska oväsentlig eftersom ”Hamrén har ju fan inte mycket att spela med bakåt”. De sista 30 minuterna var svensk idrottshistoria eftersom det rör vårt största och mest älskade landslag i fråga om antal supportrar. Hockey-fans, OS-handbollsföljare och Pär Mårts får ursäkta.
Men. Det AIK gjorde i Moskva för ett par månader sedan, iförda Amnesty International-tröjor, är en bragd i större bemärkelse. Av två enkla anledningar. Först för att det helt enkelt skiljer oändligt många fler rankingplatser mellan CSKA Moskva från Ryssland och i Europa-sammanhang lilla AIK än vad det gör mellan Tyskland och Sverige.
På den internationella scenen är Sverige helt enkelt ingen blåbärsnation i samma bemärkelse som Allsvenskan är i det europeiska ligasystemet. En nation som gjorde fem mål i EM, hade ledningen mot England och besegrade ett Frankrike fullt av världsstjärnor kan omöjligt rankas så dåligt att ett oavgjort resultat borta mot Tyskland kan ses som något ”omöjligt” - även om resultattavlan 4-4 givetvis är osannlik i fotboll oavsett vilka lag som spelar.
Främsta anledningen till att AIK:s prestation är större är dock att vi faktiskt vann matchen, resultatet ändrade framtiden och den totala utgången. En självsäker Rasmus Elm sa efter matchen på Råsunda att det var ”klasskillnad mellan lagen” och att ”AIK kommer få det oerhört svårt i Moskva”. Han hade helt rätt. AIK var precis lika utspelade som svenskarna var i den första halvleken men till skillnad från försvarare som halkade omkring i eget straffområde och en målvakt som fick hämta bollarna ur nätet med väldigt snabba mellanrum i inledningen så höll AIK och Ivan Turina nollan. I 90 minuter!
AIK sparkade ut CSKA från en kalkylerad höst i Europa League. AIK stod för en vändning och en seger mot ett lag som sex månader tidigare hade spelat 1-1 mot Real Madrid i en åttondelsfinal i Champions League. I klubblagsfotboll skiljer det galaxer mellan AIK och CSKA med sina 16 landslagsmän. AIK:s första mål gjordes av en kille som några månader tidigare hade harvat i Degerfors i Superettan. Kontrasterna är enorma men AIK vann.
Någon av de intervjuade svenskarna svarade efter matchen, jag tror det var Rasmus Elm men rätta mig om jag har fel, på en fråga om det här var ”den största/bästa/häftigaste prestationen” han varit med om att ”nej det var det inte för vi vann ju inte” (väldigt tränarlikt konstaterade vi framför teven).
Svenska fotbollslandsaget räddade hedern under en makalös sista halvtimme igår. Ett fantastiskt stycke idrottshistoria. Att hämta in tre mål händer mellan varven Liverpool i Champions Leaguefinalen mot Milan, Inter som låg under mot Sampdoria med 2-0 i 85:e minuten men vände och vann – och för all del AIK som gjorde tre mål på Källströms och Isakssons Djurgården på tolv minuter. Men resultatet oavgjort borta mot Tyskland ändrar förmodligen absolut ingenting av den totala utgången. Sverige lär sluta tvåa bakom suveräna Tyskland och måste med stor sannolikhet förbereda sig för, och vinna ett playoff, för att kunna boka flyg och hotell till Brasilien 2014.
Den rationella delen av mig hade med all säkerhet ansett att Moskva-bragden varit lika stor även om det varit någon av våra Allsvenska konkurrenter som stått för den. Med lika stor säkerhet hade jag naturligtvis aldrig erkänt det. Det ändrar dock inte saken ur ett objektivt perspektiv. Sen om det räcker till ett bragdguld eller inte är ju egentligt totalt skitsamma. Vem minns på sina fem fingrar vilka som faktiskt vunnit det de senaste åren?
