Gästspel: You don’t tear down Fenway Park
Boston är en mycket sportintresserad stad, och givetvis är baseballklubben Boston Red Sox bland det största som finns. Folk i Boston och i resten av New England älskar Red Sox. Och de älskar arenan Fenway Park, den äldsta arenan i USA där professionell idrott bedrivs.
Boston är en mycket sportintresserad stad, och givetvis är baseballklubben Boston Red Sox bland det största som finns. Folk i Boston och i resten av New England älskar Red Sox. Och de älskar arenan Fenway Park, den äldsta arenan i USA där professionell idrott bedrivs.
Att ha fullsatt, nästan 38 000 personer, på samtliga minst 81 hemmamatcher per år är ju bra. Och då oavsett om matchen går på dagtid eller kvällstid. Det har varit fullsatt ungefär 600 matcher i rad.
Det är fascinerande. Men ännu mer fascinerande om man jämför Red Sox med AIK:
Red Sox dominerade i början av 1900-talet, men hade inte vunnit World Series på 86 år förrän vinsten 2004.
Red Sox har alltid ansett sig ha den mest fanatiska publiken.
Publiken har konstant gnällt och lidit.
Publiken har varit ganska jävlig mot spelar som svikit. En del före detta spelare vågar knappt besöka arenan längre.
Domare har mordhotats, World Series 1975 var FBI inkopplat.
Hjältar som (exempelvis Johnny Damon) spelar ut kontraktet för att sedan hamna hos djävulen själv i New York Yankees är för evigt förbannade - även om de tio år senare kommer tillbaks till Fenway Park med ett helt annat lag. (Lokala skribenter kräver att publiken måste glömma det hela, Damon gjorde ju mycket bra och det var ju så länge sedan – men publiken glömmer inte.)
Stjärnspelare med skyhöga löner klagar över att det är för tufft att spela i Boston, trycket är för högt. Stjärnorna kan inte ens gå till tobaksaffären utan att det blir upplopp. Att ta med barnen på bio är helt otänkbart. De vill säljas till lugnare ställen som New York, Los Angeles eller Seattle.
Efter vinsten 2004 ökade publikens krav direkt, och allt annat än vinst varje år är ett misslyckande. (det blev vinst 2007)
Och så spelar Boston Red Sox på Fenway Park, en fantastisk arena som började byggas 1912. (Samma år som AIK lämnade Råsunda IP, den plats där nuvarande Råsunda ligger)
Men där skiljer det sig åt från AIK. Fenway Park är en helgedom. En underbar arena. Helt modern men ändå knappt förändrad. Den äldsta baseballarena som fortfarande används, men helt modern – på ett fint sätt. När de byter ut stolar är det fortfarande stolar i trä – i samma färg som det alltid varit. Nästan ingenting får ändras på arenan. Supportrarna älskar arenan. Och ägarna har lagt ned mycket pengar på att rusta upp den.
Boston är också väldigt bra på att skapa myter. Nu för tiden är mantrat: "You don’t tear down Fenway Park". Men det var faktiskt på gång under de gamla ägarna. Fenway Park skulle rivas.
Men planerna mötte motstånd. Många supportrarna blev uppretade och flera olika grupper satte igång med protester. En sådan grupp hette "Save Fenway Park"
http://www.savefenwaypark.com/about.cfm
Här är en pdf-fil med deras argument om varför en renoverad historisk arena är bättre än en vräkig ny sådan:
http://www.savefenwaypark.com/Homefield/Homefield.pdf
Här svarar de på vanligaste frågorna som även Råsundas vänner känner igen:
http://www.savefenwaypark.com/FAQ.html
Lyckligtvis fick klubben nya ägare, som hade bevarandet av Fenway Park som en av de viktigaste punkterna. "Save Fenway Park" förvandlades till "Fenway Park Saved!"
http://www.savefenwaypark.com/main.cfm
När de nya ägarna tog över 2002 insåg de snabbt att det var något gravt fel med klubben. Spelarna hatade varandra, klubben hatade journalisterna och journalisterna hatade klubben, kanslipersonalen hatade varandra och lyckades inte med någonting. Klubben betraktade supportrarna som boskap , supportrarna betraktade ledningen som idioter osv osv. (AIK?).
De nya ägarna gjorde rent hus på kansliet, bestämde sig för att i största möjliga mån fostra egna talanger, och tog till vara supportrarnas passion. De fixade logistiken och kortade köerna på arenan kraftfullt, de fick bort bonnfyllorna men lyckades ändå öka ölförsäljningen rätt mycket. Snyggade till toaletterna. Osv. osv. Och det konstanta gnället har blivit allt mindre, även om kraven har ökat.
Allt med följande budord som lanserades vid övertagandet:
The Boston Red Sox organisation is dedicated to fulfilling five fundamental commitments to red Sox fans everywhere:
1. To field a team worthy of the fans’ support, with players whose performance and conduct will make them proud.
2. To preserve all that is good about the Fenway Park experience and to take that experience to a higher level.
3. To market aggressively to a new, broad region.
4. To be active participants in the community in terms of charitable and philantropic activities.
5. To win World Championships for Boston, New England and Red Sox Nation.
AIK ligger många, många mil efter Red Sox när det gäller respekt för supportrarna. Och respekt för historien och traditionerna.
Men allt förändrades för Boston Red Sox när de nya ägarna tog över. Och vi hoppas att allt ändras för AIK när nu en ny styrelse ska tillträda. Det finns mycket att komma till rätta med.
Boston Red Sox vill generera pengar genom det som finns. Supportrarna, arenan, osv. Visst kan det vara svindyrt med biljetter till Fenway Park. Men det finns alltid billiga biljetter att hitta.
AIK vill generera pengar genom det som ännu inte finns, andra supportrar, hemsidor, internet, Swedbank osv. Inte det som finns: nuvarande supportrar, historien, Råsunda osv.
Vad är egentligen det bästa för ett företag? Att man redan har "kunderna", "marknaden", "konceptet" men ännu inte utnyttjat det. Eller att han försöker skaffa nya kunder, hoppas på nya marknader eller nya ännu icke prövade koncept?
Vi är sämre än USA. Och Råsunda ska rivas.
Hemma på Råsunda