Gnagarforum träffar Per Karlsson som berättar om säsongen 2010
För ett drygt år sedan var han på planen och jobbade fram AIK:s första SM-guld på elva år. För ett drygt år sedan var jag glad för att det fanns kompisar som var så sansade att de hade bokat ett långbord på Olearys mer än en månad innan den sista och avgörande matchen mot IFK Göteborg, så man ens fick se matchen. I år tittar undertecknad och Per ”Pertan” Karlsson på AIK:s sista match tillsammans, på Olearys i Sundbyberg.
2010 började bra: AIK slog IFK Göteborg på en bedrövlig plan på Råsunda den sjätte mars, man vann Supercupen med 1 - 0. Detta innebar den tredje titeln i rad. Sen gick det utför. AIK:s första skott på mål i Allsvenskan kom i den andra omgången (!) mot Brommapojkarna. Man gjorde inte sitt första mål förrän i den tredje omgången då man förlorade mot GAIS på bortaplan. Sedan väntade ytterligare tre raka förluster innan man i den sjunde omgången äntligen tog den första segern i seriespelet: 0 – 3 på bortaplan mot Kalmar FF.
Men det var inte mycket som var sig likt i spelartruppen när Allsvenskan hade dragit igång 2010. De enda spelarna som faktiskt finns på planen i AIK:s startelva den sista matchen för i år som även var med i förra årets sista allsvenska match är Nils-Eric Johansson och Antônio Flávio (Daniel Tjernström som spelade hela matchen mot Åtvidaberg blev inbytt, målskytt och hjälte mot IFK Göteborg för ett år sen). De spelarförluster som redan var klara inför årets säsong var: Ivan Obolo, Markus Jonsson, Jos Hooiveld, Daniel Örlund, Mikael Thorstensson och Pierre Bengtsson. Fystränaren Thomas Lindholms kontrakt gick ut efter 2009. Under årets säsong försvann tränaren Mikael Stahre. Sedan var det Jorge Ortiz tur att lämna AIK, han fick senare sällskap av Miran Burgic, Bojan Djordjic och Martin Mutumba. Dulee Johnson sitter häktad sedan några veckor och kan givetvis inte delta.
När AIK:s säsong slutar 2010 har man sin tredje huvudtränare för året. Dessutom har AIK tre assisterande tränare, ingen fystränare, fyra målvakter och tre skadade mittbackar. Jag har nöjet att få sällskap med en av dem, Per Karlsson, för att se årets sista allsvenska match för AIK; den mot Åtvidaberg. Samma lag som Per Karlsson själv fick spela i för att få matchträning 2007 efter sitt benbrott. Märkligt nog, denna söndag, så är det bara en (ja – en!) Olearys inne i Stockholms innerstad som visar AIK:s match – men utan ljud. Så färden denna kalla söndag eftermiddag går till Sundbyberg. Där visas det fyra olika matcher samtidigt denna söndag: Åtvidaberg – AIK, Malmö FF – Mjällby, Helsingborg – Kalmar och Liverpool - Chelsea. I den sistnämnda matchen syns AIK:s före detta tränade Mikael Stahre som gäst i studion i halvtid.
Varken Pertan eller jag är särskilt imponerade av första halvlek mellan Åtvidaberg och AIK. Men Goran Ljubojevic och Gefle ser till att det blir liv i hela den allsvenska bottenstriden under andra halvlek. Det hela slutar med att Gefle kvitterar Göteborgs ledning och att Åtvidaberg kvitterar AIK:s ledning: Åtvidaberg åker ut ur Allsvenskan tillsammans med Brommapojkarna medans Gefle tar kvalplatsen. Niklas Backman bryter näsbenet, AIK slutar på elfte plats, 32 poäng efter segraren Malmö FF men sex poäng ovanför Gefle på kvalplatsen.
Per har inte blivit allmänhetens egendom ännu. En bekant till i mig i den välbesökta lokalen känner igen Per men frågar bara ”är det en intervju på gång?”. Förutom honom är det endast en söt tjej som kommer fram och pratar med Per under våra nästan två timmar i lokalen. Jag får känslan av att de känner varandra sedan tidigare. Direkt efter matchen tar vi en kombinerad promenad/intervju i kylan och pratar om säsongen som precis har slutat. Under vår halvtimme långa promenad genom Sundbyberg med riktning mot Solna är det alla fall en kille som ropar ”Pertan!” när han möter oss på gångvägen.
Nu har vi precis sett AIK:s sista match för säsongen på tv. Hur kändes att se den med Gnagarforum utan att få delta i matchen?
- Just inför den här matchen så var det inte lika spänt som inför de andra, men det har varit spänt under hösten när jag inte har kunnat vara med och bidragit med någonting. Jag har ju varit skadad och har inte kunnat vara med de sista sju matcherna, det är helvete att sitta bredvid och bara titta på.
Vad var det som hände i bortamatchen mot Häcken i mitten av september?
- Cirka 20-25 minuter in i matchen så hugger det till. Jag känner direkt att det är någon muskel som har brustit i rumpan men jag var tvungen att spela vidare alla fall, det var inte mitt beslut. Jag spelade fram till ett par minuter in i andra halvlek när jag fick kliva av. Då visste jag att den kan vara några veckors rehabilitering på skadan så jag tänkte att jag skulle sikta på matchen mot Djurgården eller alternativt Gefle som vi skulle möta senare. Men jag ”gick på” för tidigt, slog upp skadan både en och två gånger och nu går vi här idag och jag missade resten av säsongen.
Du sa att det inte var ditt beslut att fortsätta spela matchen – fast du var skadad?
- Jag fick inte byta! Fast jag ville. Det går inte att spela när en muskel är trasig och jag kände direkt att något var fel, det går inte att spela med en muskelskada. Det är en annan sak om du har fått någon smäll eller en blödning men nu var det något som hade gått sönder.
Det låter ju konstigt, att du inte fick byta:
- Det stämmer! Jag var rätt förbannad över det men vi snackade ut om det efteråt. Jag förstår om tränaren vill ha sina spelare på planen, vi hade knappt någon försvarare på bänken i den matchen heller. Men det blev som det blev, tyvärr.
Hur mår du idag, är skadan läkt?
- Nu går det bra. Efter senaste gången jag slog upp skadan, som var inför Gefle-matchen, då fick jag… eller de sa till mig att jag skulle köra en ordentlig rehab och inte stressa. Att verkligen ta läkningen av skadan steg för steg och inte börja tänka på matcherna alltför mycket. Jag har kunnat stegra rätt bra så känns det bra. Nu går vi in i ledighet men jag har lite rehabträning kvar att göra de första veckorna. Jag vill kunna bygga upp styrka så inte skadan går upp igen. Det är det som är det farliga när man har fått en sådan här skada; att man kan slå upp den igen, särskilt nu när jag har gjort det också. Det är sätesmuskeln som blev skadad och det är ju en stor muskel.
Om vi går bakåt i tiden; vad var din känsla när den här säsongen började? Det hade ju ändå försvunnit en del spelare som var tongivande förra året:
- Vi förlorade alla fall fyra tongivande spelare inför säsongen. Men det var ingen fara på taket, jag tycker fortfarande att vi hade ett bra och slagkraftigt lag. Vi hade en bra stämning i laget och så. Men så började vi serien trevande; två 0 – 0 matcher och sen förlust i tredje omgången mot GAIS. Vi hamnade väl direkt i den onda cirkeln i början av säsongen där det blir lite ”idrottspsykologi” - för så där dåliga var inte. Det har vi visat i slutet av säsongen, att vi är duktiga fotbollspelare som kan göra bra resultat. Men det var väl fram till sommaren då flera spelare lämnade AIK som jag kände att ”vad är klubbens ambitioner egentligen?”. Det kan ju ha med ekonomi eller ”det-ena-och –det-andra” att göra – men vinner man guld ena året ska man ju inte göra sig av med en startelva till nästa år. Så ska det inte vara tycker jag.
Vad tänkte du i april när Mikael Stahre lämnade AIK?
- Jag har alltid gillat Micke som tränare. Jag hade självklart hoppats på att han skulle vara kvar, även om resultaten hade gått emot oss. Det var tråkigt när Micke lämnade, utan att veta vad som hade hänt; det går inte att kommentera det så mycket. Men det var väl ”bristande resultat” plus att han hade ett bra erbjudande. Tränare vill ju också gå utomlands och pröva större utmaningar, det var synd men ”han måste göra det han måste göra”.
Björn Wesström tog över efter Micke, vad tänkte du om det?
- Det var ju att bygga vidare på samma spelidé, Micke och Björn har ju samma ”tänk” – det var egentligen ingen större skillnad. Jag hade väl inga särskilda tankar om just det, men vi hade haft en dålig start på säsongen och att vi måste börja prestera. Om resultaten skulle komma med den ”ena tränaren eller den andra” spelade egentligen ingen roll.
Sen kom ju Alex Miller i juni:
- Vi hade varit i Tjeckien på träningsläger, jag kommer ihåg att jag hade haft en mindre skada och precis kommit tillbaka då. Vi åkte till Tjeckien och kommer hem… och som en stor överraskning dyker Alex Miller upp. Det var ingen som visste vem han var. Så när vi kom ner till Karlberg på morgonen så tänkte jag ”Vem är det där för någon som är gäst?”. Så var det vår nya tränare, då blev det ”andra bullar!”. En liten annan mentalitet, han satte verkligen gasen i botten direkt, det var hårdkörning. Jag kommer inte ihåg hur långt det var till matcherna skulle börja då, kan det ha varit Bröndby-matchen som var Alex första match? Det var verkligen hårda bud när han kom, man fick en chock nästan; som att hoppa ner i kallvatten.
Hur då?
- Det var hela mentaliteten, hur man uttrycker sig mot varandra – spelare och tränare. Nils-Eric Johannson så en bra grej; ”När man har haft Micke Stahre som tränare ena året och Alex nästa år; det spelar det ingen roll vilken tränare man hade fått – det hade ändå blivit en chock”. Micke var mer ”en i gänget”, det var en kontrast.
Första gången jag träffade Alex var på en presskonferens, jag tyckte att han hade en halvlurig dialekt. Var det lätt att förstå vad Alex sa?
- Det tog någon vecka sen var det bra. Men så där säger alla till mig som hört Alex på tv, ”Hur kan ni förstå vad han säger för något?”, men det gjorde vi ganska snabbt ändå.
Du sa att det blev ”hårdkörning direkt” på träningen?
- Jag vet inte om det blev fysiskt hårdare men det var den delen av säsongen när det var långt till match och man behövde köra en del fysträning. Det var mer mentaliteten, hur man som tränare behandlar sina spelare – det var inte ”den där silverskeden”. Om han kände något så sa han direkt, det kanske inte vi svenska spelare inte är vana vid. Personligen har jag inga problem med det, jag går aldrig och tänker på sådant efteråt men jag kan tänka mig att det finns andra spelare som gör det.
Vad har Alex betytt för dig som fotbollspelare?
- Jag måste faktiskt säga att han väldigt bra fotbollsidéer, taktiska idéer. Ibland kan det bli lite invecklat men han har stor erfarenhet och ett bra kunnande. Han har ändrat mitt sätt att tänka; absolut! Riktlinjer i försvarsspelet, hur noga vi ska vara med uppflyttning – det är väl de största grejerna. Hur matchbilden påverkas av hur högt man spelar i försvaret.
Nu var det i och för sig inte bara Alex Miller som var ny: det kom ju fem nya spelare också. När jag såg första matchen med ”nya AIK” i somras; kvartsfinalen i Svenska Cupen mot Helsingborg, så tyckte jag att det var mycket som såg nytt ut – i positiv bemärkelse. Det var ny energi i laget och ni spelade ju en riktigt bra match som ni sedan förlorade efter förlängning och straffar:
- Det var den andra tävlingsmatchen med Alex. Men det kom in ny energi. Å andra sidan var det ju kreativa spelare som hade lämnat, Martin Mutumba och Bojan Djordjic. De som kom in i laget då, Helgi Danielsson och Robert Åhman Persson bland annat, är jätteduktiga spelare men de kanske inte är de som slår de avgörande målpassningarna.
Apropå det: vad är din uppfattning om vad som hände med Martin och Bojan?
- Man vet ju inte, ord står ju mot ord om vad som hade hänt. Alla har väl läst om det där, jag har faktiskt ingenting att tillägga. Något som var märkligt var däremot när Jorge Ortiz stack, han bara försvann; från den ena dagen till den andra var han bara borta. Det var i slutet av vårsäsongen, han bara gick upp i rök, vi fick inte veta någonting. Ena dagen sa de till oss att ”han kommer definitivt vara kvar men han har åkt hem till Argentina”. Så det kom väl inte som någon överraskning när han var borta.
Veckan efter den fina matchen mot Helsingborg så slog ni Svenska mästarna Malmö FF på Råsunda när Allsvenskan hade omstart. Vad minns du av den matchen?
- ”Ponta” (Pontus Engblom) fixade en straff direkt i början. Sen satte Flavio 2 – 0 på en målvaktstavla. Vi gör en väldigt, väldigt bra match. Vi stänger dem helt i deras spel, det ska vi vara nöjda med överlag – alla spelare!
Sen hade vi Europa-cup matcherna. Första motstånd var AS la Jeunesse D´esch från Luxemburg:
- De var väl inget höjdargäng men vi ”gör väl de bättre än vad de är” om man ska vara ärlig. Vi spelade inte på toppen av vår förmåga. Vi ville försvara vår ledning i den andra matchen. Alex Miller var väldigt noga med det när vi var där nere; att så länge man håller nollan i Europa-cup spel så är man vidare om man gör det. Kanske att han tryckte på det för mycket, men jag måste ändå hålla med honom om det. Man måste utgå från någonting. Det gäller att gå vidare snarare än att bjuda på någon stor fotboll.
Sen hade vi Rosenborg, jag tyckte att ni gjorde en rätt bra match på Råsunda:
- En bra inledning alla fall, vi satte full fart. Vi hade till och med kunnat göra något mål i början av matchen. Sen så… jag kommer inte exakt ihåg vad som hände vid deras mål riktigt.
De spelar in bollen framför straffområdet, Rosenborg spelaren fintar skott vilket Tjerna går på. Sen ser det ut som han får på en strumprullare som sakta letar sig in i målet:
- Det kan vara då som han skjuter mellan benen på mig. Jag blev tunnlad på något mål i en match. Det kan ha varit den matchen. Men vi kände ändå att även det blev 1 – 0 till Rosenborg och vi förlorade… Rosenborg är bra. Men sen när vi möter dem i Trondheim så startar vi ändå matchen bra, på det sätt vi ville göra: Aggressivt med ett högt försvarsspel, vi sätter press på dem och har bra intentioner att göra en bra match. Men sen slår de undan benen på oss lite när de gör 1 – 0. Då tappar vi modet och då har vi en lång väg att gå. Men det ska naturligtvis inte behöva bli den kollaps som det blir, de vinner ju med 3 – 0.
Sen har vi matchen mot Levski Sofia, jag tycker att ni gjorde en jättebra match mot dem på Råsunda – något som tyvärr glömts bort då det blev stort fokus på bråket efter matchen istället. Vad minns du av den matchen?
- Att det var ett helt annat lag som vi mötte i den första matchen jämfört med den andra. Efter den första matchen kände jag att vi fick mersmak och att vi kunde gå vidare. Men när vi mötte dem därnere, det var som natt och dag. Levski Sofia satte full fart från första sekund och stannade bara med två spelare hemma, resten av laget anföll och skapade målchanser mot oss i var och varannan minut. Men vi håller 0 – 0 och sen efter tag så gör Bangura 1 – 0 till oss, för en stund så fick de lite panik. Vi höll ledningen halvleken ut. Men sen gör de mål, de hade många målchanser men målet kom till på tillfällighet mer än att ”det var en stor tanke bakom”. Jag kan inte säga att det var orättvist att de gick vidare för de var bra, det går inte att säga något annat. Jag kommer ihåg att Flávio sa att han hade växlat några ord en brasse i Levski Sofia efter matchen på Råsunda, han hade sagt att ”de skulle gå ut och känna på oss i första matchen för att sedan slå ut oss i den andra matchen”.
Där tog årets Europaäventyr slut. Sen var det ”bara” Allsvenskan kvar:
- Jag tror vi låg ovanför nedflyttningsstrecket då. Björn Wesström hade varit noga med att säga att vi kommer att ligga där nere när hösten börjar. Han sa det när vi tog sommaruppehåll, att ”även om vi vinner några matcher så kommer vi att ligga kvar där nere – vi måste vara inställde på det”. Sen var det bara en sak att fokusera på, det var Allsvenskan. Jag tror det var under sensommaren då vi tar två vinster i rad mot Brommapojkarna och GAIS, efter att ha mött Malmö FF i dubbelmötet. På bortaplan spelade Malmö ut oss.
Men då var ju både Wilton Figueiredo och Ivo Pekalski tillbaka i Malmö, de båda saknades ju i matchen veckan innan på Råsunda. Trodde du att ni skulle åka ut ur Allsvenskan någon gång?
- Jag kände väl att när vi förlorade mot Trelleborg med 4 – 1 och bjuder dem på mål till höger och vänster, då kändes det tungt för tillfället. Men då var det ändå långt kvar och vi visste att vi hade ett kommande intervall med fyra matcher på Råsunda där jag trodde att vi skulle plocka poäng men det gick inte riktigt enligt planerna. Så jag var rädd att vi skulle hamna på en kvalplats, särskilt när vi dippade på slutet. Men sen så hamnade vi före både Gefle, GAIS och Halmstad till slut och jag tycker att vi är klart bättre än de lagen. Men jag var lite orolig för kval. Sen tog vi de viktiga poängen i de matcher där jag trodde att vi inte skulle ta dem. Halmstad på bortaplan blev ju en nyckelmatch och den gjorde vi jävligt bra!
Vad tänkte när du satt på Råsunda och såg AIK förlora mot både Kalmar och Helsingborg i september?
- Det var förluster men jag kände ändå att det inte var hela världen, det skulle komma fler hemmamatcher. De skulle inte kunna komma till ”vår borg” och göra något väsen av sig. Men det var när vi hade förlorat tre hemmamatcher, det var då tankarna började gå.
Jag missade tyvärr de matcherna för jag var bortrest då. Men de jag känner som såg AIK – Helsingborg säger att AIK spelade ut Helsingborg fullsändigt – men ändå förlorade:
- De är så det är när man är i en sådan situation som vi var då, när man har en sådan stor press på sig. Det är en annan press om vi ligger där nere än om Gelfe gör det, det är olika från lag till lag. Så är det. Helsingborg hade marginalerna med sig – vi hade dem emot oss. De har vunnit två matcher mot oss i Allsvenskan, båda på frisparksmål men det är inte ”bara tur och marginaler” heller, det är skickligt att kunna sätta frisparkar också.
Trodde du att AIK skulle slå Elfsborg för en vecka sedan på Råsunda?
- Inte efter den relativt chansfattiga första halvleken. Men sen kan det alltid ändras snabbt av ett bra inlägg, till exempel, från Flávio eller Bungura. Sen hade Elfsborg inte direkt kniven på strupen när de jagade oss men vi gjorde en riktigt bra andra halvlek mot Elfsborg.
Vad betydde det att Mohamed Bangura kom till AIK?
- Du har ju sett själv hela hösten, han har ju legat bakom allt kreativt och offensivt helt ensam i stort sett. Det var bra scouting antar jag av en spelare som gör skillnad och mål; det är då man tar tre poäng. Jag är jätteglad att han kom till oss, han har gjort det otroligt bra.
Som försvare har ju du mött honom på träningar, hur är det att möta Mohamed?
- Jag måste säga att jag undrar om de andra försvararna i de andra lagen kan försvara sig ordentligt! Jag har inte sett honom göra det där på träning som han gör när det är match. Men Mohamed kanske är en ”matchspelare”!? Han är lite lugnare på träning men man kan ha olika inställning när det är träning och match.
Så du har inte haft några problem att stoppa Mohamed på träning?
- Nej, inga problem!
Vad har Goran Ljubojevic tillfört för något?
- Goran är bra när han gör det han är bra på; han är en box-spelare. Men det är ganska enkelt för mig att säga, jag har ju sett flera matcher från sidan nu. Men han ska inte vara ute på kanten – han ska vara en target-spelare som ska spela enkelt och hålla sig inne i boxen. Det såg vi nu senast idag mot Åtvidaberg, han är en vass avslutare.
En ny målvakt om ju under säsongen, vad har Ivan Turina tillfört?
- Han är först och främst en ledare. Det är avgörande att ha en sådan person i bakom sig, han har stor pondus och tar ner många hörnor. Jag är imponerad av hans färdigheter, han utnyttjar sin storlek fullt ut i straffområdet och det är skönt att veta när man är back.
Du spelade med Jos Hooiveld hela förra året, vad betydde att det han inte var med år?
- Vi tappade en tydlig ledargestalt i Jos. Men sen när säsongen startade klev Walid Atta in och gjorde det jätte bra och fyllde ut luckan efter Jos på ett bra sätt.
Vad tycker du om din egen insats under året?
- Jag började säsongen bra, de sex första matcherna alla fall . Sen går jag ner i en dipp och blir frilägesutvisad mot Elfsborg när vi förlorade med 4 - 0, - det var inte bra. Sen tycker jag att jag gör en stark sommar där jag får ett bra flyt med när nya tränaren Alex Miller kommer. Sen hade en dipp till mot Trelleborg där vi släppte in fyra mål. Alla mål vi släpper in är bjudningar men jag tar garanterat på mig det första. En allmänt ostabil insats av oss.
Nu blev ju Niklas Backman skadad mot Åtvidaberg. Walid Atta blev skadad mot Elfsborg. Du har sällskap, hur kommer det sig att just alla mittbackar har gått sönder?
- Skador kommer ju under en säsong, det är bara synd att alla blev det. Men Walid har ju varit avstängd tidigare, han har inte varit skadad. Men inför några matcher, mot Helsingborg och Kalmar, har vi bara haft en ordinarie mittback, det var Niklas Backman. Men i många matchsituationer så handlar det om hundradelar och då ska man reagera instinktivt, då måste man nästan vara i sin ordinarie position för att kunna ta rätt beslut.
Tror du Walid Atta kommer att spela i AIK nästa år?
- Jag vill inte kommentera det.
Jag förstår. Men du kommer att spela i AIK nästa år?
- Om det inte kommer någon proffsklubb från utlandet och köper mig.
Har du fått något erbjudande?
- Nej, jag har ju varit skadad. Men det har funnits intresse tidigare under hösten men det har väl ”kylnat av” när man inte spelar.
Vilka är intressenterna?
- Nej, jag vill inte nämna några klubbar.
Från vilket land då?
- Nej, ”inga länder” heller.
Från vilken världsdel?
- Europa (skratt). Men jag tyckte ändå att jag hade en bra period där från när Alex Miller kom och fram tills jag blev skadad.
Hur vill du summera säsongen?
- Det är katastrofdåligt att gå från SM-guld till att få kämpa för att hänga kvar. Men nu när man väl har klarat sig kvar skulle jag hellre välja ”en guld-säsong och en sådan-här-säsong” än ”två mellansäsonger”. Man får tänka så för att göra något positivt av det och ladda om inför nästa år.
En sak som jag har tänkt på, om man ska dra en parallell bakåt i tiden: jag intervjuade Nebojsa Novakovic i somras. När vi pratade om hur man hanterade spelartruppen efter SM-guldet 1998 så sa Nebojsa att han verkligen kände hur hela AIK satsade. Även om man tappade spelare som Johan Mjällby och Anders Limpar så kom Andreas Johansson, Martin Åslund, Daniel Tjernström, Christer Mattiasson och Karl Corneliussion till AIK. Sedan kom även Andreas Andersson och Pontus Kåmark när säsongen pågick. Hur kände du när så många tongivande spelare lämnade AIK efter förra året?
- ”Tvärtom-effekten” från vad du berättar precis. ”Motsatsen till satsning” - men man ska inte uttala sig för mycket, jag vet inte alla detaljer och hur det ser ut ekonomiskt till exempel. Sådant går ändå före. Man kan inte ”sänka klubben” på grund av övermod heller.
Du slipper möta Brommapojkarna och Åtvidaberg nästa år:
- Två plastgräslag slipper vi möta; skönt! Å andra sidan möter vi Brommapojkarna på Råsunda så det räknas kanske inte. Men alla plastgräslag får stå tillbaka när du frågar mig om vilka som ska åka ur.
Vad tycker du om att få möta Norrköping och Syrianska nästa år?
- Kul att Norrköping är tillbaka, det är en häftig match att spela för det är en anrik klubb. Syrianska vet jag nästan ingenting om, jag har knappt sett dem på tv en gång. Men av det jag har hört så har de spelat en ”spelande fotboll” alla fall, det låter bra. Så då är bara att gratulera dem till sin första säsong i Allsvenskan.
Malmö FF vann SM-guld till slut:
- Ska man jämföra de lag som vi har mött i år så… Malmö spelade ut oss helt på bortaplan. Det var en svår match. Sen har de många individuellt skickliga spelare som inte var med när vi mötte dem på Råsunda, de gjorde stor skillnad när vi mötte dem i Malmö. Helsingborg är också ett bra lag med det känns mer som ”de tog tillfället i akt”. Malmö har verkligen spelat den bästa fotbollen tycker jag.
Nu har ni spelare långledighet fram till den nittonde januari, vad ska du göra?
- Jag jobbar på det just nu, jag letar efter resa till värmen. Det som är bokat och klart är att jag ska till Milano. Men jag vill till solen också, och hoppas komma dit med.
Trevlig semester och lycka till nästa år!
- Tack så mycket.
Fotnot:
Tre dagar efter att jag och Per träffades står det klart att tränaren Alex Miller lämnar AIK. Jag tar kontakt med Per Karlsson via telefon under onsdagskvällen och får följande uttalande angående detta:
”Vi fick beskedet i morse i samlingsrummet på Karlberg. Det var lite snopet. Min känsla var att jag hade hoppats att Alex Miller skulle vara kvar nästa år med. Han uttryckte sig ganska formellt, men de hade inte kommit överens; han och styrelsen. Det var lite blandade reaktioner i truppen på Alex avgång. Jag vet inte vad som kommer att hända nu. Nu har man nästan vant sig med att det är turbulent i AIK, det kanske inte är något bra tecken”.
Under onsdagen och torsdagen har jag varit i telefonkontakt med Alex Miller som till slut avböjer en intervju.
