Inför Allsvenskan: Dags att damma av kristallkulan

Den har hängt med i många år nu. Min magiska kristallkula. Med hjälp av den söker jag varje år svaret på hur det kommer att gå i årets allsvenska. Ibland svarar den klokt men ibland har den inte en nuffra rätt. Trots att den sviker ibland kan jag inte förmå mig att göra mig av med den. Därför har jag nu varit uppe på vinden, hämtat ner den, torkat av den och ställt mina frågor. Som vanligt har den givit mig vägledning och jag är därför redo att berätta. Så här kommer det att gå.

 

Jag börjar nerifrån, det är mest spännande så. När 2011 års allsvenska är slutspelad kommer Gefle och IFK Norrköping ha lämnat fotbollens finrum. Gefle har levt farligt många gånger och i år blir det en jumboplats. Marschen neråt började redan ifjol då Alexander Gerndt gick förlorad. Truppen i år är knappast starkare än förra året och den enda ”vettiga” förstärkningen är Pär Asp från BP. Sorry Gefle – det räcker inte.

 

Nykomlingen Norrköping har försökt förstärka men som jag ser det inte tillräckligt. Bobbie Friberg da Cruz och Mathias Florén är hyggligt kompetenta allsvenska fotbollsspelare men inga mirakelvärvningar. Jag tvivlar också på islänningen Thorvaldsson som en gång var skyttekung i Halmstad. I år vinner han ingen skytteliga och Norrköping tvingas ta hissen ner efter bara ett år.

 

Syrianska klarar en kvalplats. Här finns massvis med allsvensk rutin i spelare som Abgar Barsom, Johan Arneng, Suleyman Sleyman och Peter Ijeht. Dessa fyra får dra ett tungt lass och skulle ett par av dem bli långtidsskadade kan det bli knepigt att fixa kvalplatsen.

 

På plats 9 till 13 är det svårtippat. Här hamnar sannolikt många lag som huserade i samma regioner redan ifjol. Från plats 13 och uppåt placerar jag Gais, Kalmar, Mjällby, Djurgården och Trelleborg. Bakslag för Mjällby och TFF som nådde högre 2010. Trelleborg har tappat spelare som inte ersatts på vettigt sätt. Jag tror att den tyngsta förlusten är Andreas Drugge till blåvitt. Han har ersatts av den högst tveksam brassen Borges som tidigare varit mindre lyckad i Danmark. Lägg därtill att Trelleborg överpresterade ifjol. I Kalmar hoppas man som alltid på en hög placering men jag är ytterst tveksam. Ingen heter längre Elm och bäst före datum måste ha gått ut på Henrik Rydström och Petter Wastå.

 

Vad Mjällby beträffar så kan laget inte längre få de gratispoäng som en nykomling ibland kan skrapa ihop. Det blir tuffare tider på Listerlandet i år. De övriga lagen på plats 9 till 13 verkar vara i ungefär samma skick som de var förra året.

 

Då har vi nått tabellens övre halva. På åttonde plats placerar jag Halmstad som satsar på fyra nya spanjorer och ifall dessa killar lyckas bättre än vad jag tror så kan det bära högre men jag tillåter mig att tvivla. En åttondeplats är ändå ett fall framåt för laget som blev tolva ifjol. IFK Göteborg blev sjua ifjol och där hamnar man även i år. Andreas Drugge är ett intressant nyförvärv men akilleshälen sitter längst bak. Jag tror inte att de unga målvakterna Sandberg – med all säkerhet förstaval – och Dahlin är redo att täppa till bakåt under en lång säsong. Den nye isländkse ytterbacken Valgardsson kan visa sig vara både fågel och fisk.

 

Häcken fortsätter att röra om i seriens övre del. Klubben är rik, värvar klokt och har en listig tränare i Peter Gerhardsson – som tyvärr har sjukdom i familjen men säkert är med när det drar ihop sig. Hittar hemvändande Dioh Williams tillbaka till gammal Häcken-form så kommer inte Paulinho och Vinicius att saknas på Rambergsvallen.

 

Så var det då AIK. Efter sju sorger och åtta bedrövelser känns det som att vi kan hitta tillbaka till den väg som börjades vandra då Norling anlände 2005. Harmonin är förhoppningsvis tillbaka och jag tror att Andreas Alm och Nebosja är helt rätt män att leda AIK. Martin Mutumba är tillbaka. I vilket skick är osäkert men med tiden kommer han att leverera. Framåt kommer the Banguras att ställa till det för samtliga försvar – i synnerhet Mohamed. Helgi tar ytterligare ett steg och flera unga spelare kan mycket väl slå igenom på allvar i år. Mest tror jag i så fall på en islossning för Kevin Walker som äntligen är frisk och kry.

 

AIK är ett lag där jag dessutom tror att det kommer att hända saker under sommarfönstret. Mohamed Bangura kommer att bli såld för – det kanske inte säger så mycket – den största summa som en AIK-spelare inbringat. För pengarna återbördas Ivan Obolo. Det skulle heller inte förvåna ifall Bojan Djordjic åter klär sig i svartgult i juli. Det mesta känns positivt men arvet efter Miller ska skakas undan och att tro på mer än en femteplats törs jag inte göra i nuläget.

 

Ständiga favoriten Elfsborg blir fyra i år också. Jag tror inte att David Elm är bättre i Ellos än vad Deni Avdic var. Heter man Elm lyckas man i Kalmar. Dessutom undrar jag om inte Anders Svensson sett sina bästa dagar. I övrigt kommer Elfsborg som vanligt att vara marknadsledande när det gäller bortförklaringar och gnäll. Alla vet ju att Boråsarna alltid är bäst men att de jämt har sådan ”ohygglig otur”. Eller hur Haglund?

 

Helsingborg blir trea. Laget inleder starkt men till sommaren tappar man både Gerndt och Rasmus Jönsson vilka man inte lyckas ersätta och dalar därför några pinnhål. I HIF finns för övrigt årets snackis. Jonas Therns 18-årige son Simon. Frågan är ifall han kommer att få göra så många minuter och hur han i så fall pallar för trycket.

 

Fjolårsvinnarna Malmö FF har alla möjligheter att försvara sitt guld. Visst, Ofere försvinner liksom Elanga men Malmö vimlar av bra fotbollsspelare. Det som ställer till det är osäkerheten på tränarsidan. Rolle försvinner snart, Rolle drar till sommaren eller Rolle fullföljer kontraktet. Hemliga möten hålls med Jonas Thern – eller gör det inte det? Osäkerhet om vem som ska styra skutan är bland det värsta som kan drabba ett fotbollslag. I år kommer det att betyda att MFF misslyckas med att ta sitt andra raka guld.

 

Att tränarfrågan är viktig blir ännu tydligare när vi ser vem som kommer att stå som slutsegrare. Sedan återkomsten till allsvenskan har Örebro SK resultatraden 12-7-6-3. Tränaren Sixten Boström tycks vara rena magikern. I år har laget tappat Roni Porokara men Andreas Haddad från Assyriska har nog vuxit upp och blir ett spännande nyförvärv. Lägg därtill att jag tror att Nordin Gerzic i år kommer att bli allsvenskans bäste spelare så tror jag att man kommer att få fira guldfest i Örebro i höst.

 

Skytteligan då? Det är näst intill omöjligt att tippa eftersom en spelare som börjar hänga baljor under våren sannolikt försvinner till sommaren. Jag tippar därför på en spelare som jag tror gör hela 2011 i allsvenskan. Daniel Larsson i Malmö FF vinner skytteligan.

 

Jag kan ha fel, det har hänt förr. Ifjol tippade jag AIK som guldvinnare vilket var åt helvete, å andra sidan gjorde jag det även 2009. I år ligger jag lite lägre. Det känns som om vi återigen har förmånen att slå ur underläge. Det kan räcka till mer än en femteplats. Hoppet finns som alltid där. Framåt stolta AIK. Nu åker vi.