Kejsarens nya kläder
När Elfsborg tar emot AIK på söndagen blir drabbningen det 144e mötet mellan lagen och även om AIK stått för flest segrar i sammanhangen, har det på senare år främst varit Elfsborg som vunnit matcherna. Av alla förluster är det en som sticker ut från mängden – och det är knappast för resultatet i sig.
I november 2004 startade vad som skulle bli Nordens bidrag till den kontinentala fotbollen, samtidigt som den skulle hjälpa lagen att vara mer förberedda för spel ute i Europa. Den nya turneringen döptes till Royal League och skulle vara ”The very best of Scandinavia”.
AIK, som bekant åkte ur samma år, tog sig dock tillbaka till finrummet året därpå – och väl där spelade man propagandafotboll. För första gången sedan 1968, då Öster stod för bedriften, var AIK på väg att vinna Allsvenskan som nykomlingar, men efter en dramatisk avslutning föll tillslut AIK på målsnöret.
På andra sidan stod ett guldfirande Elfsborg, samma lag som AIK tappat en tvåmålsledning mot på övertid under säsongen. Men AIK skulle få sin chans till revansch.
”Bäst i Sverige”
I och med andraplatsen var nämligen AIK kvalificerade till tredje upplagan av Royal League, där pris- och tv-pengar lockade ut tolv lag i vinterkylan; fyra från Norge, respektive Danmark och Sverige. Ett av dessa var IF Elfsborg, som trots guldet ändå inte accepterats helt som Allsvenskans bästa lag.
– AIK har varit ute och snackat en massa skit om att de är bäst i Sverige trots att vi vann serien. Det känns fel att gå ut och säga det om man kommer tvåa, sa Boråslagets mittfältsstjärna Samuel Holmén inför matchen.
Men AIK nöjde sig inte med att endast synas i media, de ville synas på planen också. Ledda av lagkaptenen Daniel Tjernström klev AIK:s spelare den 12e november 2006 ut på ett kallt Borås Arena iklädda orangea tröjor och vita byxor – en dräkt som hade tagits fram som ett tredjeställ för AIK, då det i kommande säsong stundade europeiskt spel.
Samma färger sedan 1909
Synen av de närmast självlysande tröjorna var en kniv i ögat på många AIK:are. Förvisso ställde AIK:s fotbollssektion till en början upp i varierande dräkter. Men från och med våren 1909 bestämdes det att laget skulle spela sina hemmamatcher i svarta tröjor, vita byxor och med en gul krage. Sedan dess har de tre nämnda färgerna genomsyrat AIK, oavsett idrottsgren.
Mest klassiskt blev det i fotbollen, där även bortatröjorna – de vita – blev heliga. Förutom dessa två ordinarie ställ har det genom åren även framkallats diverse tredjeställ, oftast eftersom det stundat kontinentala turneringar. Då har det dock varit en gul tröja som gällt – en färg som sedan länge runnit i klubbens vener.
De nya, orangea, ställen var därför ett rejält hopp från de tjocka historieböckerna. Efter matchen, som AIK förlorade med hela 4-0, sa tränaren Rickard Norling:
– Det var många AIK:are som tog sig hit för att stötta oss. Jag besviken för deras skull, på resultatet och prestationen.
Vad Norling glömde bort var besvikelsen vid att AIK ”sålt sina färger” – något som lillebrodern Djurgården var kapabla till, men knappast Gnaget.
”The very worst of AIK”
Någon revansch fick alltså AIK inte mot Boråslaget (returmötet slutade 1-1), men matchen betydde trots allt inte så mycket; Royal League blev aldrig någon inkörsport till kontinentala tävlingar – den blev aldrig ”The very best of Scandinavia”.
Allt vi kommer komma ihåg från turneringen är det vedervärdiga tredjeställ från samma match – utan tvekan ”The very worst of AIK”.
Fotnot: AIK tröjor från förra årets kontinentala spel är fortfarande klubbfärger, då den speglade AIK:s mörkblå klubbmärke. Följaktligen ”våldförde” sig den inte på klubbens traditioner.
Källor: www.dk.royalleague.com, www.sportbladet.se, AIK statistikdatabas, www.aik.se
