Krönika: Äpplen och päron - eller hur är det Åsa Romson?

Miljöpartiets språkrör Åsa Romson kräver att Sverige, med utrikesministern i spetsen, ska protestera högljutt mot att Grekland hindrar Ship to Gaze från att lämna grekisk hamn. Hon menar att Sverige aldrig ska acceptera att dess medborgares rörelsefrihet kränks.

Det ska inte spela någon roll vart personerna på Ship to Gaze ämnar att åka med båtarna. Om Ship to Gaza skulle vilja bryta mot någon lag efter avfärd så ska det brottet hanteras efter att det begåtts – aldrig i förväg. Det är rättsligt oacceptabelt. Åsa Ramson hänvisar till lagfästa mänskliga rättigheter.

 

Då kan man fråga sig var den här typen av brinnande passion för de mänskliga rättigheterna till rörelsefrihet och skydd mot straff innan brott, tog vägen när MP tillsammans med oppositionen ställde sig bakom riksdagsbeslutet att uppmana Regeringen till ett lagförslag om anmälningsplikt.

 

Anmälningsplikten är en inskränkning på svenska medborgares rörelsefrihet. En inskränkning som man rättfärdigar med hänvisningen till att den förpliktigade ”i framtiden eventuellt kan tänkas komma att begå brott”.

 

MP har alltid försvarat mänskliga rättigheter. Det är med djup besvikenhet som jag ser hur partiet kompromissar på sina grundläggande värderingar för att rida på en politiskt trendmässig våg. Den våg som innebär att man förföljer fotbollssupportrar.

 

Åsa Ramson, om du ska kräva att Carl Bildt ska försvara Ship to Gaza’s rätt till rörelsefrihet och att han inte ska acceptera något slags odemokratiskt ”pre-crime punishment”-resonemang som Grekland för – så är det läge att du även går till fotbollssupportrarnas försvar.
 

Det handlade aldrig om att jag löper risk för att få anmälningsplikt. Det handlar om hur uppenbart det är att debattklimatet kring supporterskap i Sverige är helt sanslöst fel när svenska politiker slutar vara demokrater när det kommer till vissa frågor.

 

Stöd Positiv läktarkultur!