Krönika: Tack AIK för att ni är så snåla
Bangura och Bangura är borta. Och därmed står AIK utan en riktigt vass avslutare. En ovanlig känsla. Vi har de senaste åren varit bortskämda på den fronten. Obolo, Figueiredo, Andersson och så Banguras. Det gick bra inledningsvis. Men sen kom derbyt. Det blev smärtsamt tydligt att det saknas en riktigt bra anfallare. Många skrek efter ersättare redan i augusti när det blev klart att bägge Banguras försvinner. Inte bara AIK supportrar skrek. Journalister skrek också.
Daniel Kristoffersson (Expressen) försökte få det till att något fortfarande är fel i AIK. Trots topplacering och massa nya miljoner gör AIK ingenting! ” Om den sportsliga ledningen nu dragit in 50 miljoner på en säsong via spelarförsäljningar tycker jag att det borde räcka för att klubben inte ska behöva lansera ännu ett sparpaket kommande säsong. Jobbar klubben för dåligt med att få in intäkter på annat håll?” Med andra ord, eftersom inte AIK använder Bangura-pengarna måste det vara något annat fel med klubben.
Men jag tror att AIK, för en gångs skull, gör helt rätt. Och jag tror att dom klubbar som fortsätter sätta sprätt på de få pengar de har, kommer vakna upp till en riktigt obehaglig överraskning så småningom.
Arbetet med att förbättra AIKs ekonomi inleddes redan innan försäljningen av Banguras. Detta i samband med att nya styrelsen tillträdde (Terrace lades ned, damfotbollen flyttades etc). Grundidén är ju att den ekonomiska kris som AIK haft under 2000-talet inte skall upprepas. Målet måste vara att bygga en sund ekonomi som på sikt leder till stabilitet i verksamheten och därmed sportslig framgång. Det är inte lätt att göra i en av Europas sämsta fotbollsligor. Jag tycker m.a.o att AIK gör helt rätt som fortsätter på denna linje, trots nya pengar.
Att istället för att kortsiktigt öka spelarbudgeten kraftigt (och därmed den finansiella risken), kan AIK äntligen tänka långsiktigt. Man kan satsa på att få Sveriges bästa ungdoms- och scoutingverksamhet (hitta ”billiga” spelare som ger sportslig och ekonomisk avkastning). Man kan betala tillräckligt bra löner för att behålla stommen i laget vilket ger kontinuitet. Så bygger man en långsiktigt stark förening som inte bara kan konkurrera 1-2 säsonger utan under lång tid framöver. Om det tar några år att nå dit är det helt OK med mig. Det är möjligt att man tappar sin tredjeplats men jag föredrar det framför att man bränner allt kapital på kortsiktiga lösningar.
Det finns dessutom en makroekonomisk anledning till att agera som man gör. Vi är inne i en period då världsekonomin står inför extremt stora utmaningar. Tillväxten är på väg ned, sysselsättningen är på väg ned. Det råder skuldkris på flera viktiga marknader. Europa kanske är mest utsatt av alla regioner. Jag skriver dessa rader från USA. Ett land som lever långt över sina tillgångar och riskerar att trilla tillbaka in i recession. Utsikterna är minst sagt dystra och det finns fortfarande en risk att allt detta får en dominoeffekt och slänger in världsekonomin i total kris.
Tror ni detta, eller oron för detta, kommer att ha en positiv effekt på transferpriserna? Tror ni det kommer att ha en positiv effekt på sponsring? Tror ni det kommer att ha en positiv effekt på biljettförsäljning? Ser man tillbaka till förra finanskrisen vet vi att transferpriserna gick ned under den perioden. Det blev svårare att få bra betalt för bra spelare. Är det verkligen rätt tid att spendera massa pengar på kortsiktiga lösningar? Hur skulle ni själv göra om ni jobbade på ett företag vars utsikter successivt försämrades? Skulle ni använda kreditkortet mer eller mindre?
Om vi ser på de dyraste spelarövergångarna i Europa under 2000-talet så är det intressant att notera att Spanien, Italien och England är totalt dominerande på den listan. Italien och Spanien är två av de länder som har det allra jobbigast ekonomiskt. England har också ekonomiska svårigheter. Att tro att spelarförsäljningar framöver kommer öka i värdet är knappast troligt. Det är förvånande att klubbar fortfarande är villiga att betala det man gör.
Jag skulle inte bli förvånad om en eller flera klubbar kommer gå under de närmaste åren. Sponsring och publikintäkter riskerar att följa med ned när tiderna är tuffa. Varför ska fotbollsklubbar (många börsnoterade) leva ett liv utanför det vanliga affärslivet. I andra branscher (eller i länder för den delen) går det knappast att leva över sina tillgångar utan att ”straffas”.
Jag blir chockad när jag ser svenska klubbar betala flera miljoner för nya spelare (hur bra avkastning har de dyraste inhemska övergångarna bidragit med?). Sportmässigt för Allsvenskan är det jättebra kortsiktigt, men jag är rädd för att det leder till större problem framöver. Inte heller i Sverige ska man nog räkna med att transferpriserna förbättras. Banguras är ju ett bra exempel. För några år sedan hade bägge förmodligen genererat betydligt mer.
Att budgetera för spelarförsäljningar i sin verksamhetsplan är knappast seriöst. Man måste bygga en budget på den underliggande driften. Att sälja spelare, lägga pengarna på banken och för att sedan köpa en ny spelare löser ju ingenting. Har man inte ordning på den underliggande verksamheten, kommer ju framtida transfers och lönekostnader tas från sparkapitalet. Det innebär konkret att samma ekonomiska bekymmer som tidigare dyker upp igen. Skillnaden är att det tar längre tid innan man får problem (förutsatt att den underliggande marknaden inte försämras). Med andra ord måste man bygga upp en sund ekonomi, värva spelare billigt och sälja dyrt (om möjligt). Det bygger man långsiktig framgång på.
Personligen hade jag (som AIKare), blivit förbannad om AIK bränt tvåsiffriga belopp på en etablerad spelare och därmed ökat risken i verksamheten. Historien har ju också visat att man inte kan räkna med att kvalificera sig till de lönsamma Europacuperna. Med andra ord är dyra spelarförsäljningar och Europaspel något extraordinärt och inget man skall bygga en budget på.
Även om det är trist att säga, så handlar fotboll om ekonomi och avkastning. När jag ser hur Allsvenska klubbar har agerat och agerar blir jag chockad över vilken dålig kunskap det tycks ha kring ekonomi. Jag såg en studie för ett tag sedan om lottomiljonärer. Det visade sig att en majoritet av vinnarna en kort tid efter vinsten bränt alla pengar. Det känns som i Allsvenskan. Ta Malmös värvning av Ranegie. Vad måste Malmö få in i ökade publikintäkter, Europaspel och/eller vidareförsäljning för att det ska bli en affär som inte bränner hål i sparkapitalet? Vad fick Malmö betala? Vad kostar han totalt i lön (inkl sociala avgifter) under de säsonger han skrivit på för? Vad ska andra klubbar ha vid en spelarförsäljning? Det är lite som att en fabrik skulle investera i den dyraste maskinen i fabrikens historia, samtidigt som efterfrågan började gå ned.
Fotbollslag bör göra som företag gör i andra branscher dessa dagar och ”fylla på ladorna”. Allt annat är ansvarslöst och affärsmässigt livsfarligt. Det visar dessutom på en enorm brist på kunskap om grundläggande ekonomi och en total naivitet inför det som händer med världsekonomin.
Så låt oss njuta av det faktum att AIK har gjort en av de bästa spelaraffärerna i svensk fotbollshistoria. Även om det låter skittråkigt, låt oss använda detta kapital till att äntligen bygga upp ett långsiktigt tänkande i AIK. Investera klokt och se till att vi fortsätter att ha en ekonomisk trygghet som ger flexibilitet. I såväl goda som dåliga tider. Sen kan vi lugnt luta oss tillbaka och titta på hur verkligheten kommer i kapp andra klubbar. Den kommer komma fortare än vad ni tror. Jag är villiga att slå vad om att minst 1 Allsvensk klubb kommer att få tvångsdegraderas inom ett par år på grund av havererad ekonomi.
Med vänliga hälsningar,
Jesper Norberg
