Matchrapport: AIK - FH Hafnarfjördur
Råsunda och närmast sörjande (5840 personer på plats) fick se ett tragiskt skådespel till fotbollsmatch där bristen på kvalité på motståndet endast överskuggades av den svaga insatsen av herrarna i svartgult. Matchen slutade 1-1 och innebär fördel för islänningarna inför match nummer två.
Laguppställningarna och förutsättningarna
Hafnarfjördur ställde upp med 10 man i eget straffområde och en hel del sson:ar på planen (men inga dottir, även om #10 spelade som en). Ingen imponerade, men kanske var målvakten bra nog för att stå i Syrianska. AIK gjorde några ändringar sedan sist. Dels så tog man tillbaka Viktor Lundberg och Lalawélé som varit avstängda.
Samt att man ersatte Per "Akrobaten" Karlsson (även känd som matchens lirare senast) med RÅP, som tog plats i backlinjen. AIK var helt inställda på att äga boll och skapa chanser, och resonerade förmodligen att det var bra med en "rätt" fot på vänsterinnerbackspositionen, samt att RÅP naturligt är en bättre passningsspelare.
Tyvärr så gav hans passningar ingen massiv utdelning, detta är dock inte hans fel. Något som säkert gjorde att folk retade sig på RÅP i backlinjen är att Helgi hade fruktansvärt mycket boll på mittfältet, vilket förstås inte lädde till smörpassningar.
Första halvlek - stundtals okej
När jag skriver stundtals så menar jag att motståndarna inte ens hade bollen för det mesta, och under första femton minuterna så skapar AIK nästan en chans varannan minut (jag kikade på klockan varje gång vi hade ett skott). Så efter en kvart konstaterade jag att vi åtminstone kommer ha 30 chanser över matchen i det tempot vi höll, och därmed borde vinna säkert.
Jag vet inte om det var mitt fel, eller någon annan som jinxade (hampe igen? tack för Manges mål mot Åtvid btw). Men från femtonde minuten så blev spelet allt sämre. AIK slog av lite på tempot och började kanske tänka på hur fruktansvärt dåliga motståndarna var. Jag gissar här, men man fick en känsla av att laget kände att matchen var klar.
Precis när man började irritera sig som mest över att laget skapade allt mindre chanser så passade en islänning på att skjuta ett skott, lite på måfå ni vet, som det brukar vara mot sämre lag. Och som det brukar vara mot sämre lag så studsar bollen på en AIK spelare och ställer Ivan Turina i mål. 0-1.
Det var ungefär här som jag började skratta åt eländet. Och det gjorde jag resten av matchen. Mina grannar var inte lika roade av det dåliga spelet och svor mest. Det ska sägas att efter målet så kom ingen forcering värd namnet, och trots att domartrion hittade en minuts tillägg så var det nog inte riktigt nära en kvittering. AIK gick således ut i halvtidspaus till en burop. Det är inte ofta det händer på Råsunda.
Andra halvlek - when the going gets tough, så... ja?
Andra halvlek drog igång och spelarna såg ganska taggade ut precis innan. Man pratade med varandra pekade och såg verkligen ut som att man ville köra igång på allvar. Det gick sådär. I andra halvlek mäktar AIK med ett skott på mål. Det sitter som tur är för oss i mål, Viktor Lundberg styr in bollen med huvudet (vilken kille han är Viktor, där kan vi snacka hjärta för klubben).
I övrigt så uppträder AIK inte med något större mod, eller auktoritet. Man lyckas med bedriften att spela både stressat och nonchalant, då man i fel lägen tar all tid på sig man kan (läs: läget försvann) och i andra stressar iväg bollen (läs: slår en dålig passning, och chansen försvann). AIK visar också prov på något som verkar vara ett växande problem, nämligen intensiteten i pressspelet och viljan att jobba för lagkamraterna.
Vi kan väl konstatera att AIK är i riktigt dålig form för tillfället. Där MFF och Åtvid borta båda kunde förklaras med starka hemmalag så finns det ingen förklaring för den här matchen. Det handlar inte om underskattning, det handlar om dålig koncentration. Det underlättade heller inte att AIK överkompenerade att man hade förmåga till högre tempo än motståndet och därför spelade i högre tempo än man själv klara av stundtals.
Rädda för att hamna i fällan där man spelar i ett lägre tempo än man bör (läs Sverige - Malta). Det är lite underligt, då jag sällan hör någon prata om den faktorn i Allsvenskan eller Svenska Cupen, och våra gäster kan jämföras med ett Gefle IF eller Trelleborgs FF.
Det är dock ingen kritik mot att försöka spela snabbare. Jag tycker AIK spelar för omständigt och för sakta som det är. Tyvärr så kanske inte EL-kvalmatcher är rätt plats att börja öva på ett snabbare spel.
Vi fick ett par byten också. Lala byttes ut mot Martin Mutumba, och det var kanske lite orättvist mot Lala som varit bra. Vissa menar att DG kunde bytas ut men jag tycker tvärtemot att han var bra för dagen. Även Robin Quaison lämnade planen i favör för Crespo. Robin verkade gå lite udda, så jag vet inte om det handlade om en liten smäll, eller om det var taktiskt.
Hur som helst så fick vi se Celso Borges spela längre ner på banan för första gången. Jag har efterfrågat det ganska länge. Jag har nog fel, för han imponerade inte särskilt mycket på mig. Men ska tilläggas att det inte var läge att slå briljanta passningar, då motståndarna som sagt stod med spelarbussen i eget straffområde.
Analys - vinna eller försvinna?
Min första tanke var att vi inte går vidare. Med lite perspektiv så är det såklart att det kommer vi göra. AIK vinner en match som denna nio gånger av tio, ja kanske rentav nittionio gånger av hundra. Islänningarna gör ett mål på noll chanser. AIK gör ett mål på ett antal chanser.
Jag tycker fortfarnade att AIK ska satsa på att få in en riktig anfallare. Vad gäller individuell skicklighet så är Crespo sämre än både Viktor och Borges. Men det är så pass stor skillnad i hans sätt att spela, som en naturlig anfallare gör, att det är värt det. Det löser inte hela vår skapadekris, men det skulle säkert underlätta något.
Problemet som uppstår då är ju att man får behov av att flytta ner någon anfallare. Men Robin Quaison har ju visat sig kunna spela på kanten som så behövs utan större problem (läs: bättre än våra yttrar). Så kanske är lösningen att sätta Crespo och Viktor på topp, Celso och någon mer bollvinande typ centralt, och Robin på en kant.
Hur som helst så tror jag inte att ett lag som spelar som vi gjort hittills i år, trots Robins genomslag, har någonting att hämta i Europa.
