Neapelrapport: Till camorran and back again
Vi må ha förlorat med 4-0, men det var mer än fyra mål bakom bortamatchen mot italienska Napoli. Häng med på Neapel away från mitt perspektiv - från flygplats till flygplats.
Jag var ändå en minroitet. En minoritet som åkte till Neapel på matchdag. Sedan tidigare var 100-tals AIK:are i staden, men i och med AIK:s specialchartrade flyg skulle 180 stycken till anlända tio timmar innan matchstart. Jag var alltså en av dessa 180.
Det blev ingen sömn mellan onsdagen och torsdagen: hemma vid midnatt från ishockeymatchen mot Brynäs gjorde att det aldrig blev aktuellt. Tur då att man var larvigt taggad när man klev in på Arlanda galet tidigt. Jag och mitt sällskap om två kom en timme innan incheckning, med förhoppningen om att få dricka några frukostpilsner. Tji fick vi! Arlanda terminal 2 visade sig nämligen vara ganska jättestängd vid den tiden på dygnet.
"Take your seats!!"
Tiden gick dock och några timmar senare satt vi på planet tillsammans med 177 andra AIK:are. Idiotiskt hade väl vissa sagt... Helt underbart, menar jag!
Resan ned ska väl inte vara så mycket att orda om... Det var inga ramsor eller sånger (många hade, som jag, inte sovit allt för mycket), även om stämningen var god. Vad som däremot ska sägas är att planets kapten troligen hade haft en ganska blöt "lillördag". Det lilla han sa i högtalarna var oförståeligt och han flög planet som man själv skulle en enhjuling på fyllan.
Halvvägs in i färden hamnar planet i lite turbulens. Medan jag precis tagit mig föst i de millånga toakön och låst toalettdörren skakar planet till lite grann, varav vår i nuläget bakfulla flygkapten halvt i panik skiker "TAKE YOUR SEATS!!". Jag stapplade ganska lungt (aja, lugnare än kaptenen i varje fall) tillbaka till min sittplats, besviken på uteblivet toalettbesök. Jag är glad att jag inte är flygrädd, för kaptenen lär ha skrämt slag på halva planet.
Men vår kapten är inte färdig för resan. Landningen kommer att gå till världshistorien som den sämsta i modern tid. Jag kan till och med tänka mig att bröderna Wright hade dragit på smilbanden om de fått se vårat tjeckiska plan studsa på landningsbanan i Neapel. Det var ungefär som om en simhoppare bjudit på en "bomben" i VM...
Gick till vänster - inte höger
I Italien fyller vi fyra bussar och får titta på Europas smutsigaste stad. Källsortering är inte prio ett i Neapel, eller för den delen hygyen, så vår sightseeing var mest sopor och kontrainrar. Neapel visade sig vara den mest kontainer-täta staden i Europa... Var femta hade väl camorran fyllt med knark och människodelar, men det slapp vi i varje fall se.
Vi stannade utanför ett patetiskt samlingsställ och träffade en italiensk "guide". Hon skriker om att vi ska gå till vänster från platsen - går vi höger blir vi rånade eller misshandlade. Å andra sidan verkade hon inte tycka att det var konstigt; hon själv blev rånad när hon var i Stockholm, så vi var minsann inte mycket bättre själva.
Vi gick vänster för att leta upp en uteservering att vila fötterna och aktivera lever &njurar.
Det blev väldigt uppdelat mellan AIK:arna här - och för mig kan dagen delas in i två delar: En lugnare del och en något mer hektisk.
Den lugna gick ut på att vi drack öl, solade och käkade en pizzabit. Dessutom badade jag och min kamrat vid hamnen, med lokalbefolkningen skrattandes i bakgrunden.
Vi inledde i varje fall med att dricka öl på ett ställe med detta inristat. Måste vara AIK:are som gjort det, för vi gick ju till vänster!
Men stunt i det - till den mer hektiska delen. Det är här det börjar bli lite livligt och intressant. Med ett tåg av Gnagare marscherade vi till ett gemensamt torg, fylld med sjungade, glada AIK:are.
Galen stämning på torget. Bild: Jesper Zerman
Vi tog över torget... och toaletterna
Någon timme in i AIK-euforin dyker plötsligt Johan Segui, ordförande Johan Strömberg, VD Thomas Edselius samt Jens Andersson upp på torget, som fylls än mer med sång. Jag talade kort med Strömberg, som berättade att man varit på nåt slags möte med Napoli (så uppfattade jag det i varje fall vid tidpunkten), där man fått en handmålad tallrik inför drabbelsen med Napoli:
Högst oklart alltså.
Från upprymda till förbannade
Tillsammans marscherade vi AIK:are tillbaka mot den första samlingsplatsen, där bussar väntade att skjutsa oss mot stadion. Den galna stämningen och trycket från 100-tals sjungande AIK:are överraskade lokalbefolkningen en del, som stod och tog kort på oss när vi gick förbi. Här finns en kort film från marschen. (Filmnerna är egna och tagna med iPhone, så troligtvis finns bättre filmer, men ni får ha överseende...)
Förbereder för marsch till bussarna
Det tog såklart en stund att få in alla Gnagare i bussarna, men tillsist lyckades vi fylla dem med sjungande AIK:are. Stämningen fortsatte i bussen (vår buss klarade givetvis av Gary Sundgren-ramsan till 100) men dog ut cirka 45 minuter in i resan. Då stod det nämligen definitivt klart att polisen (som eskorterade bussarna) körde oss i cirklar runt Neapel. Resan till arenan, som inte borta tagit mer än 30 minuter i köer säkert, tog nästan två timmar. Det var sjukligt varmt inne i bussarna - och även ganska irriterat - men med några miniuter kvar till arenan (skulle det visa sig) började det sjungas igen. Det blev en del hatramsor mot Neapel och dess invånare, som besvarade med att peka finger från motsatt körriktning. Vad som mest visade på hur vi behandlats som djur var när 100 Gnagare klev rakt ut från bussen för att ÄNTLIGEN få tömma sina överfulla blåsor. En skandal att man kan tillåta sådan behandling i ett EU-land - och jag hoppas sannerligen AIK anmäler händelsen till Uefa!
Med drygt 30 minuter kvar till matchstart stod vi där samlade, drygt 1000 Gnagare, på Sao Paola i Neapel. Mäktigt och jävligt inspirerande! Jag tänkte inte diskutera matchen så mycket här, men kan i varje fall konstatera att jag (trots 0-4) var stolt över vår insats. Vi stod upp bra mot topplaget från Serie A och borde åtminstone haft 1-1 från första halvlek.
Nästan 1000 Gnagare på bortasektionen. Bild: Jesper Zerman
Flaggan längst till höger, "Pilsner", tillhörde oss. Bild: Jesper Zerman
Pilsner!
Bild från Napoli-klacken. De höll igång, de med... Bild: Jepser Zerman
Drömmar av guld
Visst sjöng vi och höll igång under matchen, men det var först efteråt som det verkliga trycket drog igång. Jag vet inte vad som skyfflades ut i TV-bilderna, men efter slutsignalen - medan Napoli-fansen började lämna arenan - drog den igång:
"DRÖMMAR AV GULD - A! - DRÖMMAR AV GULD....!"
Ett helt magiskt tryck, som pågick en längre tid (svårt med tidsuppfattningen i det läget...). AIK-ledarna och några spelare stod kvar, mesmorized (?????) av ekandet av sången. Fler och fler AIK-spelare kom ut för att tacka klacken och sjunga egna låtar.
Backman drog igång "Vi ska galja hela jävla Djurgården"
Mutumba drog igång (tillsammans med Lundberg) "En skjudom, en smitta ...)
Tjerna körde den något snällare "Heeeeja, heeeeja AIK!"
Kanske en timme höll vi på, innan det var dags att återgå till de snuskiga bussarna. Jag är ÖVERTYGAD om att massmedia har glömt en sak när de skriver att AIK ska påverkas negativt av denna förlust - och det är den positiva glöd som återfanns efter slutsignal, när vi stod kvar och sjöng.
Det var ingen besvikelse och uppgiven het hos spelare, snarare revaschlusta och ett jävlaranamma. Typ som efter 0-0 borta mot Elfsborg 2009.
Buss till Rom
Vi tvingades ta bussen till Rom (direktiv från polisen) och flyga därifrån. Följaktligen kom vi hem 06 istället för 03, men det är nästan skitsamma. En grym resa är avklarad och jag är ÖVERTYGAD om att detta var en skjuts mot SM-guldet snarare än ett bortskjut från detsamma.
Tack alla inblandade för en underbar resa!
