Livet efter AIK

I veckans nostalgi träffar vi AIK-ikonen Mats Rubarth, som i en öppenhjärtig intervju ser tillbaka på tiden i AIK och berättar hur hans liv ser ut idag.

Mats Rubarth kommer gående på andra sidan vägen. Det råder inga tvivel om att det är han. Inte bara på grund av det långa håret, skäggväxten och rockstilen, utan på hela den rakryggade gångstilen som förtydligas extra av det faktum att han går i träskor.
 
Den varma vårsolen skiner starkt när Mats Rubarth smakar på sin moccachito och ser tillbaka på tiden i AIK.
– Jag är stolt och nöjd över att ha fått varit en del av AIK under en så lång tid. Folk kommer fram än i dag och visar sin uppskattning för vad jag gjort för klubben och det är ju såklart väldigt kul. Jag känner mig som en i AIK-familjen.
 
Ska släppa skiva i England
I dag är Mats låtskrivare och basist i rockbandet Casablanca. Ett band som drogs i gång av bandets sångare Anders Ljung och som nu även innehåller medlemmar ur flera kända konstellationer som t.ex. Sahara Hotnights och Melody club.
– Vi vill fylla ett hål som uppstått i dagens rockmusik och vi gör det med vårt eget sound.
 
Casablanca har haft det turbulent den senaste tiden med försenat skivsläpp men Mats är hoppfull.
– Vi spelade in en platta med Kleerup för två år sedan men vi blev inte nöjda med resultatet så vi gjorde om den förra året. Tanken var väl att skivan skulle varit släppt nu men då det blev det strul med skivbolaget då vi inte var nöjda med dealen som de erbjöd. I dagsläget ser det ut som om skivan kommer att släppas i England och på Irland under sommaren i stället, men inget är klart och jag har lärt mig att inte ta något för givet i den här branschen.
 
För Mats kom Casablanca lägligt då han i slutet av sin fotbollskarriär kände sig mer och mer trött på att leva fotboll.
- Att ständigt behöva tänka på vad man äter, hur mycket man sov gjorde det svårt att slappna av ordentligt. Har man sen levt den där inrutade livsstilen sen man var liten blir man, eller åtminstone jag, rätt less på det.
 
  Mål framför Norra – största kicken
  En lastbil dånar förbi uteserveringen, Mats tvingas till några sekunders tystnad. Hans naglar har fläckvisa spår från svart nagellack.
– Det är en svår passage att helt plötsligt sluta spela fotboll och göra någonting annat. Det är nog ganska vanligt att fotbollsspelare som lägger av blir en aning deprimerade. Visst kan man som spelare gå en del kvällskurser och så men samtidigt är det så lätt att slå bort det och bara fokusera på fotbollen. Det är väl säkert därför många stannar kvar i fotbollsvärlden, man kan inget annat.
– Jag tycker det är lite oroväckande när unga spelare skippar gymnasiet för att satsa på fotbollen. Visst kan du lyckas som proffs och aldrig behöva oroa dig över pengar men om det inte blir som man förväntat sig står man där sen med begränsad kunskapsbank och utan pengar.
– Jag har funderat mycket som aktiv på hur mitt liv skulle vara efter fotbollskarriären så jag måste säga att Casablanca kom väldigt lägligt då jag la mycket fokus på musiken och fick uttryck för mina kreativa sidor.
 
  En vanlig dag för Mats i dag består av 4-10 timmars låtskrivande, en livsstil som enligt Mats är betydligt softare även om plånboken blivit tunnare.
– Att vara låtskrivare kräver tid och noggrannhet det är ju inte som man bara kastar ihop något men jag kan välja mina arbetstider och det är skönt.
– Jag har alltid skrivit, sen har jag inte alltid varit bra på det men jag har utvecklats ordentligt de senaste åren och jag tycker det är grymt kul.
 
  Mats får en kick av att uppträda live med bra respons från publiken. Han finner även mindre kickar i låtskrivandet  när något blir perfekt men den största kicken får han numera klara sig utan.
– Att spela inför publiken på Råsunda var min motivation. Större kick än att göra mål framför norra kan du inte få. Jag skulle aldrig kunnat spela i t.ex. Häcken eller Trelleborg efter man vart i AIK, helt omöjligt.
– Däremot är det skönt att att slippa träningspass som gick ut på att bara ta ut sig, sånt var jag allergisk mot. Jag kunde även tycka att matchdagarna var jobbiga, framförallt ovissheten inför en match och vetskapen att om vi torskar nu går man runt och är sur i två dagar. När man sen spelat klart och gjort en bra prestation var det ju självklart värt det alla gånger.
 
Money sket på sig
Restaurangens servitör stannar till vid vårt bord och undrar om vi önskar påfyllning, Mats tackar artigt nej men hejdar servitören när han ska ta Mats kopp och säger att han inte är riktigt klar. De båda skrattar en aning över situationen, de är tydligt att de inte är första gången de ses. Mats rättar till solglasögonen med ena handen och fortsätter.
– Förut, då rörde jag inte en fena om det inte var träning, nuförtiden uppskattar jag spontanidrott. Köra lite basket i parken med brorsan. Faktiskt så tränar jag t.o.m. med ett div 3 lag i basket, vi får se vad det blir men jag spelade ganska mycket som ung.
 
Säsongen 2003 var Mats absolut bästa säsong i AIK. En säsong då han vann den interna skytteligan med 10 mål och av Gnagarforums läsare utsågs till lagets MVP.
– Jag förstår inte själv vad som hände den säsongen, jag var ju mer av en framspelare. Richard Money tyckte att jag var grym och att jag skulle göra målen och har man en tränare som tror så hårt så är det ju klart att självförtroendet växer. Jag var nog även ganska fri från skador och sedan var det nog också en hel del turliga mål, säger Mats ödmjukt.
 
Med den framgångsrika säsongen kom även intresset från utländska klubbar.
– Efter säsongen krävdes snabba beslut då AIK ville skriva nytt kontrakt eller sälja innan kontraktet löpte ut. En holländsk klubb visade intresse men jag har alltid känt att jag skulle vantrivas och känna mig isolerad om jag hamnade utomlands i en liten håla, så jag skrev nytt med AIK i stället.
 
2004 var ett mörkt årför AIK som degraderades till superettan och återigen fanns möjligheten att Mats skulle lämna AIK.
- Klubben behövde få in pengar och Århus i Danmark la ett bud på mig. Jag kände att jag behövde tänka igenom saken ordentligt och under tiden jag gjorde det försvann Per Nilsson och ”Ishi”, så då sa dom att jag kunde sluta fundera för jag skulle ingenstans, berättar en leende Mats.
– Med facit i hand var året i Superettan bra för klubben, att få börja om på nytt liksom. Det hade ju blivit ännu bättre om vi vunnit guld som nykomlingar året efter vilket vi kanske gjort om inte Fröjdfeldt vart en sån fegis i Borås när han inte vågade blåsa för straff!
 
Mats blir aningen fundersam när han tänker på om han ångrar något val han gjorde som fotbollsspelare men säger att han inte kommer på något.
– Jag är glad över att jag inte var en sådan spelare som avverkade tio klubbar på lika många år. Ett sabbatsår vid 27-28 hade varit bra för mig, för att stanna upp och få lite perspektiv på det hela. Nu kan man inte direkt göra så i fotbollsvärlden men det hade varit nyttigt.
 
– Jag har gjort riktiga idiotsaker på planen. Vissa matcher sa jag till mig själv innan att i dag ska jag ta det lugnt men så kunde jag tre minuter in i matchen gjort en idiottackling ändå. Det var väldigt svårt för mig att hålla igen i en närkamp när man i närkampen innan fått ett tjuvnyp. Samtidigt så var temperamentet en del av mig som spelare, när jag väl var lugn i en match uträttade jag inte mycket.
– Richard Money ville sparka mig från klubben 2003 efter att jag först fick ett rött kort efter en halvtimme borta mot Helsingborg och fyra dagar senare efter 20 min på Island i Uefa-cupen, då var han inte glad.
 
Samme Richard Money var i fokus när en väldigt ovanlig incident skedde i La Manga, Mats skrattar lätt när han berättar:
– Ja, vi spelade en träningsmatch och Money var skitnödig. Han kunde liksom inte gå i från så han sket på sig under pågående match. Han fick gå bakom ett av avbytarbåsen och reda ut situationen med en strumpa.
 
Mats avverkade ett gäng tränare under sin tid i AIK men ifrågasätter nog bara en, Dusan Uhrin.
– Jag kan inte förstå hur man anställer en tränare som knappt kan prata engelska. Visst märktes det väl att han hade ett brett fotbollskunnande och fina meriter men vad spelar det för roll om han inte kunde förmedla det till laget.
 
Följer fortfarande AIK
I dag ser Mats ungefär varannan match på Råsunda. Han medger att han inte är ett ”hardcore fan” men menar på att AIK har en stor plats i hans hjärta. Precis som andra gnagare är han delad i arenafrågan.
– Personligen gillar jag närheten till Råsunda, att kunna ta cykeln för att se en match. Tanken av att spela på en arena som tar in 50 tusen känns väl inte direkt lockande med ett snitt på 15. Då blir det ju en bättre atmosfär med en arena med 30 tusen i kapacitet.
– I slutändan gäller väl det att göra som är bäst för AIK, alla omställningar är jobbiga i början men man vänjer sig väl efter ett tag?
 
Om tio år hoppas Mats att han livnär sig på musiken i någon form men det är inte en lätt bransch att lyckas i.
– Det är ju en tuff bransch men också väldigt mycket slump, alla kan ju lyckas i musikvärlden. Se på Basshunter som toppat listor både i Sverige och i England, hur sjukt är inte det?

Mats Rubarth

43 kommentarer

Filip Lagerlundchristofferbodin@gmail.com2011-05-03 23:31:00