Stor intervju med förre AIK-bossen: "AIK bör bli mer transparenta och ha en dialog med alla supportergrupper"

Gnagarforum har träffat AIK Fotbolls tidigare vd Charlie Granfelt i en öppenhjärtlig intervju där Charlie berättar om sina år som AIK-boss, om varför Rikard Norling fick gå och en styrelseordförande som lade sig i lite för mycket.

Charlie Granfelt var vd i AIK Fotboll AB under tre år, november 2005 till november 2008. Han tillträdde efter säsongen 2005 och var med och byggde upp det AIK som 2006 vann stora silvret, tog sig till europaspel och en femteplacering 2007 med en turbulent höst runt klubben och ett 2008 (5:a igen) som även det resulterade i en väldigt turbulent höst där till slut vd, sportchef och två tränare lämnade klubben. Vd-bytet blev långt ifrån lika uppmärksammat som tränarbytet, där styrelsens avskedande av Rikard Norling utlöste en enorm storm i supporterleden.
 
Charlie har flyttat tillbaka till Stavanger i Norge. Vi träffades nyligen i samband med att Charlie var på konferens i Stockholm, för att prata om hans syn på åren i AIK och vad han tycker om de frågor som i mångt och mycket återigen är aktuella.
 
 Vad gjorde du efter att du lämnade AIK?

- Först tog jag en paus för att försöka landa och förstå vad som egentligen hänt, hösten 2008 var en oerhört turbulent period i AIK. Konklusionen om att flytta tillbaka till Norge togs i samråd med familjen. Min fru är norsk och där har vi bott sedan många år. Jag jobbar sedan ett år i ett spännande bolag som jag kände till sedan tidigare, och trivs väldigt bra med både karriär och livet i stort.

- Det är en jätteskillnad jämfört med ett mer ”vanligt” eller ”civilt” arbete, och det gör något med dig som person.

- Det är lätt att sitta på läktaren och ha en åsikt om det mesta utan ansvar för konsekvenserna mot att faktiskt ta ett ansvar och besluta i frågor som inte alltid är enkla eller populära. Det pratade vi rätt mycket om då.

- Vi försökte vara klara över att det inte var personen, utan funktionen för AIK, som var intressant. 
- Sedan förekommer AIK oproportionerligt mycket i media sett till sin omsättning, men inte i förhållande till intresset. Det är ett stort intresse i Sverige kring AIK oavsett vad det handlar om. Det är speciellt.

- Det var intressant att få en inblick i hur verkligheten såg ut bakom kulisserna. Som supporter är inte verkligheten lika intressant som drömmen om framgång. Som tjänsteman är verkligheten den du har att förhålla dig till.

- Min tid i AIK Fotboll var spännande, kul, men det gjorde ont också. Man vill ju klubben det bästa, och det blir ju lite 24/7-uppdrag. Jobbet är aldrig klart. Media kan ibland ringa dygnet runt, och händer det saker som du inte kan ansvara för måste du ändå stå upp och ta de frågorna. Det var annorlunda.

- Det är ett svårtskött jobb, men också väldigt kul. ”Som att slicka bort honungen på en vass svärdsegg” tror jag Stuart Baxter en gång beskrev sitt uppdrag i AIK som. Jag håller med. Det gäller att hålla balansen mellan hjärtat och hjärnan, och att våga vara ledare.

- Jag vet att det inte är lätt för AIK:are att ha tålamod, men det är ytterst viktigt att ha just det. Det kräver också att klubben är transparent och öppen, med en tydlig strategi och handlingsplan - som man följer. Det är nog med rökridåer. Tålamodet för en femteplacering finns om man förstår hur klubben fungerar och styrs.

- Jag menar bestämt att en dialog med alla supportergrupper är den enda vägen att gå för en klubb som AIK.

- Sedan är det riktigt att ställa krav på klubben, dess ledare och spelare. Men ställ även dig själv frågan på vilket sätt du kan bidra till klubbens bästa. Det är vi gnagare som är AIK, det är inga andra än vi som bestämmer klubbens öde. Det är ett jävla stort ansvar, och samtidigt det finaste i Idrotts-Sverige.  

- Ett sätt att hjälpa till är att engagera sig i klubben genom att bli medlem, delta på årsmöten och medlemsmöten och engagera sig i supporterinitiativ och andra frågor som rör AIK.

- Det är medlemmarna som är fundamentet i AIK, och eftersom årsmötet är det högst styrande organet, så bör man inse att man genom sin närvaro, sin röst och sitt engagemang är med och fattar beslut om AIK:s framtid.

- Jag tror som sagt på mer transparens. Idag lever vi i en värld där det är svårt att gömma sig. Det finns så många kanaler, både från individ till press och från individ till individ. Det finns sociala media som till exempel twitter och Facebook. Internet öppnar upp informationsflödet genom bloggar, forum och annat. Vi lever ju i en transparent värld och att bara stänga av AIK från omvärlden, det är som att försöka stå emot tidevarvet vi är inne i.

- Lyft fram storyn om AIK, använd medlemmar och supportrar att förmedla den. Det är en underbar story, och kan lyfta klubben ur mediebilden som ofta är negativ av olika orsaker.

- Jag skulle också utmana AIK Fotbolls notering på börsen, göra en utvärdering. Ställa frågan om det fortfarande är rätt? Det var kanske en hygienfaktor 2006 för att rensa upp i processer och hämta in externt kapital. Men man får inte glömma bort att AIK är en fotbollsklubb, och jag skulle hellre se att man driver verksamheten som en fotbollsklubb än som ett börsbolag. Fokusera på rätt saker. Och kommer man efter en sådan utvärdering fram till insikt i vad man håller på med så är det lättare att vara mer transparent i sin verksamhet.

- Så mitt råd är att öppna upp på många plan. Det har redan blivit mycket bättre och man behöver inte vara så hemlig. Självklart ska man inte gå in i detaljer kring spelarövergångar till exempel, det är ju affärsmässigt sett fel, men många delar av verksamheten borde öppnas upp och vara mer transparenta, så att tillhörighet blir möjlighet och inte utopi.

- Man har inte så många vänner när det blåser kallt. Så är det också för AIK som klubb. Vi har inga andra vänner än våra medlemmar och supportrar och då måste vi ta vara på dem. När individer i klubbledning eller styrelse generellt snackar nedsättande om egna supportrar, då har man inte fattat. Jag tycker det är beklämmande när förtroendevalda och tjänstemän uttalar sig så, då borde de inte sitta där.

- Det är mycket viktigt i ett framtida AIK Fotboll att rollerna är definierade och tydliga. Vd bör ha det operativa ansvaret för hela verksamheten om han eller hon ska hållas ansvarig för densamma, det är ju logiskt att det ska vara så.

- Jag upplevde annars inte att det var styrelsen som lade sig i det operativa arbetet – det var snarare Bystedt som ville vara operativ, men bara när det passade hans schema.

- När styrelsen omorganiserade verksamheten till ”Sporten” och ”Affärsverksamheten” 2008 tog Bystedt på sig koncernchefshatten som ”arbetande styrelseordförande”. Det blev inte lyckat.

- När Ola Andersson slutade i styrelsen 2006, då försvann viktig fotbollskompetens som inte ersattes, och det blev inte bra.

- Jag konstaterar bara att det var väldigt ovärdigt hur hela processen genomfördes. Onödigt, det behövde inte ha blivit så.

- Styrelsen valde att skjuta upp problemet med att säga upp Rikard Norling, och trodde att det var ”hemligt”. Det var uppenbarligen inte det, hela handlingen beskrevs tvärtom initierat i pressen första gången under sommaren 2008.

- Det är lätt att vara efterklok, men ytterst handlade det om en grov missbedömning och underskattning av stödet hos supportrarna som Rikard hade.

- När styrelsen insåg det var det för sent. Kraven på min och Olas avgång var omfattande på läktarna eftersom vi utpekades av fansen att ligga bakom hemlighetsmakeriet och Norlings avgång. Så var det inte.

- Vi hade olika roller, så det är naturligt.

- Största orsaken var väl att Rikard uppfattades att lyssna mer på supportrarna än på sin uppdragsgivare. Vi drog inte längre åt samma håll, det blev komplicerat. Det ställdes till slut ultimatum och vi tvingades in i ett fait accompli läge. Ingen individ är större än AIK.

- Konflikten hade sitt ursprung i en verbal uppgörelse mellan Norling och Bystedt 2007, i samband med Jimmy Tamandi-affären*. Jag uppfattar inte att de löste den konflikten, som i första hand handlade om vår dialog med Firman Boys. Det handlade om principer och ledde till prestige. Samarbetet började haverera där, och blev till slut omöjligt.

- Sportrådet uppdrogs därför av styrelsen att hitta en annan lösning på tränarsidan för att komma vidare. I Väsby hade vi en duktig tränare i Micke Stahre som knackade på dörren, och det var han som redan i maj 2008 var påtänkt att ta över.

*Jimmy Tamandi-affären syftar på en incident efter förlustmatchen mot Elfsborg i juli säsongen 2007, då en enligt uppgift alkoholpåverkad Jimmy Tamandi hamnade i bråk med två AIK-supportrar på stan sent en natt. Något som senare ledde till en ursäkt från Jimmy Tamandis sida och där Charlie Granfelt, Rikard Norling och Ola Andersson tog ett möte med Firman Boys, vilka i sin tur efter det mötet uppmanade alla AIK-supportrar att lägga ner stridsyxan mot Jimmy Tamandi. (Redaktionens anmärkning)
 
Varför valde man att vänta med tränarbytet?
 

- Styrelsen ville inte byta tränare under uppehållet för då skulle Stahre få ta över ett lag som var på tredje plats i tabellen. Styrelsen bedömde att det kunde ha motverkande effekt på honom och hans fortsättning i AIK om laget skulle tappa placeringar i tabellen. Istället ville man vänta till efter säsongen, då man skulle genomföra en ”utvärdering”.

- Men att inte vara tydlig och uppriktig med Norling var ett dåligt beslut, och det var huvudorsaken till att det blev så turbulent. Det kostade också flera personers arbete. Ola sögs orättvist med i det hela, även Nebojsa, och det blev totalt kaos. 

- Det var så mycket negativt kring AIK och upprörda känslor bland många supportrar. Allt detta undslapp styrelsen som paradoxalt nog upplevdes som ”handlingskraftig” när de rensade bordet i ett svep. Egentligen hade de väl hoppats att allt skulle gå över.

- Ja, det finns de som menar det. Han sökte kanske händer att hålla i? Jag förstår honom. Det var så mot slutet av min period i AIK också, det blir ganska fort iskallt runt dig. Folk som du tidigare snackat med kunde du inte längre prata med. Det blev en väldigt obehaglig situation, man blir helt utlämnad.  

- Sportrådet förberedde formellt underlag till styrelsen i saker där de skulle fatta beslut.

- Nej. Anställning av vd, chefstränare, sportchef och ekonomidirektör har varit styrelsebeslut.

- Jag har inte läst artikeln och kan inte heller uttala mig om ekonomin i dagens AIK, för nu är jag på utsidan. Men jag förstår Henriks fråga, i synnerhet efter framgångsåret 2009.

- Enkelt sagt så är det svårt att hitta en affärsmodell som klarar av att parera riskerna under pågående säsong.

- Jag kan försöka förklara med ett exempel. Balansen mellan truppbudgeten (största kostnadsposten, red anm.) och intäktsbudgeten (biljetter, sponsring, reklam, tv-avtal och souvenirer, red anm.) är avgörande. Om man, baserat på bedömning av truppens samlade kvalitet och potential, budgeterar med, säg, en topp-fyra placering och en snittpublik givet detta, så tar man samtidigt en stor risk.

- Slår budget och prognoser fel, så hamnar man på ohjälpligt efterskott. Kostnaderna i truppen är mestadels fasta och de i stort sett rörliga intäkterna uteblir. Detta är bara ett exempel, men ofta aktuellt i de flesta fall.

- Det är ju inte publikens fel, utan då är det fel i budgetprocessen och fel i strukturen.

- En oväntad bottenplacering kan snabbt leda till att det blir likviditetsbrist, med löner och andra fasta och rörliga kostnader som ska betalas varje månad.

- Har man inga pengar så lånar man pengar som i sin tur ska betalas tillbaka. Och därmed är vi framme vid kreditkortsanalogin – kredit är dyrt och det är dyrt att vara fattig.

- När det gäller spelarövergångar, och vad man till exempel tycker att en viss spelare ska kosta att köpa eller sälja, så är det marknaden som i slutändan bestämmer priset. Finns det ingen köpare så finns det ingen. Det går inte att trolla. Alltså kan man inte heller räkna med att sälja spelare för att rädda uteblivna intäkter på grund av publikbortfall (som normalt sett är den största intäkten i AIK, red anm.). Därför budgeterar man inte med spelarförsäljningar, samtidigt som det är här tillgångarna finns.

- AIK är inget självspelande piano som vissa verkar tro. Det önskas gärna att AIK ska vara en storklubb, störst i Sverige och störst i Norden, att vi ska mäta oss med FC Köpenhamn och Rosenborg. Men samtidigt vill vissa att AIK ska vara små som Kalmar eller Gefle på administrationssidan. Det är ”reality check”.  Så funkar det inte.

- Vi har en historia i AIK att vara en dålig arbetsmiljö, att bränna ut medarbetare. Det är tufft att jobba i AIK, och vi har många ideella som ställer upp. Men någon måste också äga uppgiften, ta ansvaret och göra jobbet. Det är inte ”effektivt” att en person ska ha flera roller. Det fungerar en liten stund, men håller inte över tid.

- Vi ska ha bra matcharrangemang, trygga, säkra och underhållande. Vi måste därför ha en organisation för att klara av matcherna.

- Ska vi driva ett aktiebolag, med rutiner och följa lagar och regler, så är vissa roller påkrävda. Därför blir det lite fel att jämföra AIK 2005 med AIK sedan 2006 och framåt.  

- Vi har flera hundra människor som ställer upp ideellt. Det är egentligen fantastiskt och de gör en bra insats för AIK.

- Organisationsmässigt kan mycket bra bli bättre, flera personer i AIK gör redan ett kanonjobb. Men det krävs strategi, tålamod och handling att fortsätta utvecklas så att vi är rustade för framtiden.

- Då hjälper det inte att folk ropar ”Avgå Alla!” om laget inte har vunnit på några matcher. Här kan alla hjälpas åt om man förstår hur AIK är organiserat och vem som gör vad och varför. Transparens.

- Ja och nej. Ja för att det är ett bolag med genuina AIK:are som med hjärta och pengar vill klubbens bästa. Tack vare deras pengar har vi kunnat värva spelare som t ex Obolo, Ortiz och Nisse Johansson. Enskilda personer i Agent 03 har också räddat AIK flertalet gånger. Utan dessa skulle aktiebolaget troligen redan ha slagits konkurs flera gånger under 2000-talet.

- Samtidigt nej, därför att denna typ av pengar "dopar" AIK:s ekonomi och självbild, eftersom det inte är pengar som AIK har tjänat på egen verksamhet. Vi tror kanske att vi är lite rikare än vi är. Lite som sonen, kreditkortet och hans rika pappa. Det håller inte i längden, en dag måste man lära sig att sköta sin ekonomi själv.

- Kostnaden att inte använda extern finansieringshjälp i form av till exempel Agent 03 kan betyda spel i Superettan, samtidigt som kostnaden att använda detsamma kan innebära finansiellt haveri om man inte har kontroll på bland annat likviditeten.

- Jo, visst är det frestande att finansiera en Ivan Obolo, och köpa drömmen om framgång. Att förändra den affärsmodellen kräver tålamod i alla led, och att det finns en tydlig strategi som kommuniceras. Många klubbar finansierar sina spelarköp genom extern (helt eller delvis) finansiering, och det är svårt att diktera marknadsvillkoren på egen hand. 

- Kanske borde AIK ha gjort sitt yttersta för att hålla kvar Obolo, som en slags investering och marknadskampanj för att både säkra honom kvar i AIK och mer intäkter. Då hade man kanske sålt fler årskort och inte heller haft så dramatiskt publikbortfall eller dålig sportslig resultatutveckling.

- Men riskbilden är sådan att en spelare ju kan dra av korsbandet på träning och missa hela säsongen. Det är en riskfylld verksamhet och väldigt svårt att hela tiden fatta rätt beslut. Och återigen – det är inte bara AIK som bestämmer villkoren. Det finns alltid en motpart. Och som oftast tillsammans med en listig agent.

- Det finns inget enkelt svar, men i första hand måste man äga sina egna arrangemang fullt ut. Det kan vi inte på Råsunda idag. Det är någon annan som tjänar miljoner på att sälja korv och läsk till vår publik. Ta 15 hemmamatcher per år, säg 15-20.000 i snitt och 50-100 kr i snitt i omsättning per person blir en del pengar.

- Sedan är produkten Allsvenskan för dålig, fotbollen i sig är utsatt för konkurrens av bättre, lätt tillgänglig, ligafotboll från andra länder. Man går inte på allsvensk fotboll för att se bästa fotbollen, utan för att få en "total upplevelse".

- Supporterkulturen är Allsvenskans själ. Därför är det en gåta att så många klubbar är ängsliga för fotbollssupportrar. Det är supportrarna som skapar stämning och inramning. Utveckla därför produkten tillsammans med supportrarna, det gäller både AIK och SEF. Dessutom bör SEF i mina ögon ta över ägarskapet till Allsvenskan från Svenska fotbollförbundet. Det vore ett bra första steg.

- Du nämner skatt - naturligtvis försämrar skatteläget vår konkurrenskraft. Skattereglerna har vi liten påverkan på, men dyra skatter är negativt i förhållande till Norge och Danmark i konkurrens om nettolöner. Det är bland annat synd att FC Köpenhamn omtalas som "svensklaget" och att Rosenborgs stomme består av svenskar. Lika synd att flera unga talanger väljer att lämna spel i Allsvenskan för att hamna på bänken i utlandet. Så problemet är sammansatt: Kan vi behålla talangerna längre och utveckla nivån på fotbollen, skapa bättre arrangemang i samarbete med supportrarna och fullt ut äga våra egna arrangemang, så tror jag fortfarande på visionen att AIK ska kunna omsätta dubbelt så mycket som idag.

- Jag vet inte, jag kan inte uttala mig om hur AIK arbetar med frågan idag.

- Processen runt Swedbank Arena har varit kritikvärdig, AIK var aldrig tillfrågat, vilket är väldigt märkligt. Vid ett senare skede bjöds vi in med armbågen och fick oss presenterade både glädjekalkyler och "tekniska lösningar".

- Men vi tittade på alternativ och fick rapporter från arenaspecialister, vi har talat med andra klubbar etc.

- Personligen hade jag helst sett att vi delar arena med Djurgården på Östermalm. Jag är rädd för att Swedbank blir för dyr och stor för AIK. Jag förstår inte hur den arenan ska vara lönsam överhuvudtaget...

- Jag är stolt över mina kollegor och det arbete vi gjorde tillsammans och lyftet som organisationen gjorde på många plan. Det var ”vi” som i ett lagarbete. Lyftet på den administrativa sidan, utvecklingen av sportrådet, Väsbyspåret och de samarbetsklubbar som nu finns i norrort var och är väldigt bra. Argentinaspåret som utvecklades var ett annat.

- Scoutingverksamheten utvecklades positivt och flera spelaraffärer som genomfördes var tack vare hårt arbete från många involverade.

- AIK Shop var en satsning som blev både lyckad och nödvändig från att ha varit en ganska underutnyttjad verksamhet.

- Samarbetet med Adidas om Black is back- och Vi är överallt-kampanjerna var väldigt bra.

- Webbradion var Sveriges bästa och utvecklades till AIK Media.

- Börsnoteringen genomfördes enligt plan och var ett omfattande arbete för en liten organisation.

- Vi hade flera lyckade arrangemang runt våra hemmamatcher som var stora projekt.

- Det är därför inte rätt att sätta ”jag” framför ”vi”. Vi gjorde många bra saker tillsammans.

- Det ledde till guld. Då stod jag stolt på läktaren i Göteborg, tillbaka som supporter och en mycket glad sådan. I med- och motgång, det är AIK.

- Att vara efterklok är väldigt enkelt. Jag väljer därför att se på min tid i AIK som livet i övrigt – det handlar om att lära sig och bygga en erfarenhetsbank. Satsa, våga fela, korrigera och gå vidare. Jag har tagit med mig mycket värdefull erfarenhet vidare. Och jag har fortfarande ett hjärta som slår för AIK.

20 kommentarer

Anders Nettelbladt2010-12-12 22:00:00