SvFF representerar inte svensk fotboll
Karl-Erik Nilsson, eller som han i supporterkretsar kallas Lagrell 2.0, har skrivit en debattartikel i Aftonbladet. Där uppmanas det att skynda, skynda, skynda med ny lagstiftning. Han säger sig tala för svensk fotboll som helhet. Det stämmer helt enkelt inte.
Låt mig till en början konstatera att supportrarna i stort inte är emot Björn Erikssons arbete, tvärtom så har representanter för t.ex SFSU (Svenska Fotbollssupporterunionen) aktivt deltagit för att försöka nyansera bilden som Björn utgår ifrån i sin utredning.
Supportrar ser detta som en chans att få till den nyanserade bild av problemet som tyvärr varit en bristvara i media och den politiska diskussionen. Både Björn Eriksson och hans företrädare Per Unckel har vid tillfällen visat god förståelse för supportrarnas perspektiv.
Hurvida detta gett ett gott resultat i slutprodukten sett från supportrarnas sida återstår förstås att se.
Jag tror däremot att jag talar för de flesta fotbollssupportrar och många medborgare i Sverige när jag säger att krav på snabb lagstiftning är helt fel väg att gå för att lösa problemen. I detta fall och i stort sett alla fall.
Vi behöver inte lagstiftning, vi behöver bra och fungerande lagstiftning. För några år sedan gick den s.k huliganlagen igenom. Dess utformning och sedermera brist på verkningsgrad borde fungera som läromedel vid utbildning av hur fel det kan bli när viljan att göra, inte kompletteras med kompetensen.
Processen som pågår just nu är för slö för Karl-Erik, men det förvånar inte då Karl-Erik Nilssons egen position inte är demokratiskt säkrad. Att vi lever i en demokrati och därmed gör saker enligt vissa mönster för att säkra medborgarnas rättigheter har undgått förbundsbasen.
Den process med vilken Karl-Erik blev vald anses av många i fotbollssverige inte vara tillräckligt demokratisk, och kritiserades senast av hans utmanare som inte ens kände sig motiverade att ställa upp i valet. Så låter det normalt i Vitryssland. Förbundet är en svårrubbad koloss där gräsrötternas inflytande underminerats.
Att supportrarna i landet inte har något effektivt sätt att påverka förbundsstyrelsens urvalsprocess gör arroganta påståenden om att tala för svensk fotboll än mer provocerande. Vill AIK:s 17,000 medlemmar påverka svensk fotboll så måste man gå till sin styrelse, som går till Stockholms Fotbollsförbund, som i sin tur går vidare.
AIK har ungefär lika mycket att säga till om i Sverige som Målilla GoIF.
Jag uppmanar Karl-Erik Nilsson att inte uttala sig för svensk fotbolls räkning i framtiden. Det är en rättighet som förbundet för länge sedan förlorat.
