Lagbanner

-
-

AIK – IFK Norrköping: ”Kallduschens mamma”

AIK – IFK Norrköping: ”Kallduschens mamma”

AIK tog emot IFK Norrköping på ett ödsligt Friends Arena. Matchen slutade 1-4 efter att Norrköping tog ett fast tag om hemmalagets byxor och drog ner dem.

Kallduschens mamma, så skulle man kunna beskriva första halvlek. Jag är inte ett den som uppskattar att risa mitt kära AIK mer än nödvändigt, men jag saknar faktiskt positiva omdömen efter det vi såg ikväll. Norrköping tilläts ånga på och AIK kunde inte passera mittcirkeln med bollen i behåll. 1-0 kom efter sex minuter. Ett skott strax utanför straffområdet signerat Thern hamnade i vänster hörn. Tre minuter senare kom 2-0, sen 3-0 och efter det kom det fjärde på straff. Inget stämde. Knappt en passning från en mittfältare till en annan gick rätt och AIK var svagare, långsammare, stelare och helt enkelt mycket, mycket sämre än IFK Norrköping.
                              
Gång på gång lyckades gästerna bryta sig igenom på samma sätt: pressa den AIK-back som befann sig längst ut mot kanten, vänta på att nästa back skulle ge assistans för att senare låta central Norrköping-spelare plocka upp bollen när central mittback lämnat sin plats. Utöver det var AIK chanslösa i luften och Norrköping gjorde som de ville vid nästan varje hörna. Matchbilden var något i särklass och en upplevelse som få svartgula supportrar kan sätta i relation till någon tidigare erfarenhet.
 
Det var som sagt första halvlek…
 
Inför andra halvlek hade AIK genomfört tre byten och känslan av panik låg som en kraftig rökbildning längs plan. Spelet var inte längre bedrövligt, men det var under all kritik. AIK lyckades ändå sakta växa in i matchen. Henok hade  läge att reducera efter att ett inlägg från höger lämnat honom fri i straffområdet, men icke. Kring matchminut 58 ger sig samme Henok på en cykelspark, men icke. Ingenting fungerade nu heller och när minsta tillstymmelse till chans visade sig var vi allt som oftast chanslösa i avslutningsfasen. Den enda ljusglimt matchen hade att erbjuda var Henoks nickmål på Abrahams inlägg i matchminut 88, som ändå var too little, too late. 

Norrköping stängde ner matchen och lät knappt Gnaget ta sig förbi. Att skylla spelet på enskilda prestationer skulle vara orättvist. Det vi såg idag var en systematisk kollaps och ett fatalt misslyckande av stundtals extrema proportioner. Man ska inte inbilla sig att Norrköping gjorde fyra turmål. Vi blev nedtryckta, sönderpressade och överkörda.
 
Jag gissar att ni kommer ge kommentarsfältet ett eget liv, så jag undviker frågor denna gång. På söndag stundar derby mot Bajen, försök att njuta av midsommarfesten till dess. 

Max Mohlin2020-06-17 21:17:00
Author

Fler artiklar om AIK

Hoppet om Europa lever trots derbybaksmällan