AIK parkerar i toppstriden
Kennedy Igboananike dubbelt upp när AIK stärker sin position i toppstriden genom att besegra Häcken med 3-2.
Det kan gå så försvinnande snabbt när fotbollen väl bjuder upp till dans. I ena stunden känns det som att man håller på ett guldlag, i nästa stund fylls man av tvekan. Ibland handlar det om matcher, ibland enstaka sekvenser, och ibland kan den där känslan utan någon särskild logisk anledning infinna sig eller försvinna, från en stund till en annan.
Känslan jag syftar på är huruvida AIK är ett guldlag i år. Hur bra är årgång 2013 egentligen? Har vi stabiliteten, lugnet, kompetensen och självförtroendet som tog oss hela vägen 2009?
Hade du frågat mig för några omgångar sedan så hade jag sagt nej, troligtvis inte. Frågar du mig idag blir jag mer osäker. Kalla det en Majstorovic-effekt eller vad du nu vill, men resultaten har plötsligt börjat gå vår väg. Även våra egna.
Drömstart av AIK
AIK får bästa tänkbara start på matchen när vår hetaste målskytt Kennedy Igboananike blir bjuden på ett läge som han självsäkert placerar lågt vid den närmaste stolpen, knappt 4 minuter in i matchen. Inte hans vackraste mål måhända, men en måltjuv gör mål på alla lägen som erbjuds.
Häcken visade dock tidigt att man är precis så livsfarliga på kontringar som förväntat, med Moestafa El Kabir som springer på varje möjlighet han får. Kenny Stamatopoulos får tidigt sträcka på sig vid ett relativt farligt skott från strax utanför straffområdet. Det var uppenbart att eventuella bolltapp under uppspelsfasen skulle bli dyrköpta, i alla fall om tre poäng skulle bärgas denna afton.
AIK har det större bollinnehavet, men Häcken ligger och lurpassar på kontringslägen. Spelkvalitén under den första halvleken är överlag inget att jubla över, och båda lagen utbyter halvchanser med varandra. Det skulle dock visa sig att en spelare i Häcken inte nöjer sig med halvchanser.
Moestafa El Kabir är skytteligaledare av en anledning, och till slut kan inte Kenny Stamatopoulos stå emot. På en tilltrasslad hörnsituation lyckas Häcken tillslut få in bollen, när just nämnda spelare påpassligt får iväg ett skott från nära håll. Lagen går till halvtidsvila med 1-1 på resultattavlan.
Ännu en drömstart av AIK
Kennedy Igboananike är dock allsvenskans hetaste målskytt av en anledning, och det visade han med besked. Efter ett snyggt inspel av Martin Mutumba så dundrar Kennedy Igboananike upp bollen i krysset och tar AIK till ännu en ledning i matchen. Ett i raden av klassmål från anfallaren, vi börjar bli bortskämda.
AIK blir dock mer tillbakatryckta efter målet och tappar så sakteliga också bollinnehavet. Häcken är snubblande nära att kvittera på en hörna där Henok Goitom desperat slänger sig och lyckas avstyra målet. Andreas Alm känner att matchbilden håller på att rinna AIK ur händerna, och byter in Robert-Åhman Persson för att få in en större defensiv tyngd i laget.
AIK behövde dock ett andrum i matchen, och det skulle Martin Lorentzson bjuda på. Efter ännu ett välplacerat inlägg från Martin Mutumba så nickar Martin Lorentzson in den vid den bortre stolpen, och plötsligt var AIK i en betryggande ledning. Häcken väljer i det läget att byta ut Moestafa El Kabir eftersom en europamatch stundar för göteborgarna. Något naivt lutade sig min vän bakåt i soffan och konstaterade att segern var säkrad.
Jinx, om man nu är skrockfull. Säkert var i alla fall att det fortfarande fanns en nerv kvar i matchen, i och med att ersättaren Carlos Strandberg lyckades gå runt Kenny Stamatopoulos och rulla in bollen. De avslutande minuterna skulle bli en kamp mot klockan, men AIK stod till slut som segrare. Resan uppåt fortsätter.
Tankar efter matchen
Det här var ett styrkebesked från AIK, om det råder det ingen tvekan. Vi förlänger vår segersvit, vi fortsätter ha ett fint facit mot just Häcken, och Kennedy Igboananike fortsätter att stänka in mål med ett till synes orubbligt självförtroende. Visst finns det saker att justera, men det finns en glädje och ett självförtroende i laget som syns när de spelar. Det är en kollektiv insats idag där flera spelare lockar fram riktigt bra prestationer ur sig själva och sin omgivning. Martin Mutumba förtjänar ett extra plus i kanten för sina inlägg. Kennedy Igboananike är givetvis matchens lirare.
Jag skulle samtidigt vilja passa på och tacka Helgi Danielsson för sina insatser i AIK. Det här var mittfältarens sista match med laget, men han kommer bli ihågkommen för flera fina insatser i den svartgula tröjan. Tack för allt, Helgi.
Slutligen, jag får ta och krypa till korset. Pessimisten får stå åt sidan för ett tag.
Det här kan bli en trevlig höst.
