Lagbanner
AIK säsongssummering 2019: Var det ett misslyckande?

AIK säsongssummering 2019: Var det ett misslyckande?

AIK 2019 har minst sagt varit en berg- och dalbana utan säkerhetsbälten. Vi landade på en fjärdeplats med 62 poäng och gjorde det bästa Europakvalet på många år, ändå känns säsongen som en besvikelse. Vi djupdyker i några punkter och summerar.

Tabellplacering
AIK landar på 62 poäng, missar topp tre och därmed Europaplatserna, om inte cupen går vår väg. Vi sitter på Allsvenskans näst högsta löner, med stor marginal, och en ålderstigen trupp. AIK gick även in i säsongen som regerande mästare med höga förväntningar på sig och med löften om ett mer utvecklat spel.

Här tycker jag att diskussionen blir fel. Det blir ett alldeles för stort fokus på tabellpoäng ur ett historiskt perspektiv. ”62 poäng är bra och ska ge en topp tre-placering”. Ja, det kan stämma historiskt, men nu ser verkligheten annorlunda ut. I år var det ett mer utpräglat botten- och toppskikt, vilket resulterar i att det krävs mer poäng för att nå den absoluta toppen. Vad som krävdes historiskt är irrelevant, då verkligheten för att nå topp tre ser annorlunda ut 2019. Det är ett otroligt tröttsamt argument, här och nu är det enda som betyder någonting. 62 poäng och en fjärdeplacering?
Icke godkänt.

Europaspelet
AIK får chansen att kvala in till Champions League för första gången sedan 2010 och går in med den tydliga målsättningen: Nå Europagruppspel. Det värvades rutinerade äldre spelare, som även är dyrare, för att nå just denna målsättning. Gnaget breddar även truppen för att kunna hantera Allsvenskan vid sidan av Europaspelet.

Det slutade med att Gnaget haltade sig förbi armeniska och moldaviska bönder för att sedan åka ut mot ett halvdåligt Maribor. Ett Maribor som i nästa omgång fick stryk med sammanlagt 6-2 av norska Rosenborg. Sista chansen blev två avgörande matcher mot Celtic där segraren kunde titulera sig ett Europa League-lag. Celtic gav oss en fotbollslektion och Linnér schabblade bort ännu ett Europahopp, tillsammans med en darrig backlinje.

Har vi målsättningen att nå ett Europagruppspel ska ett lag av Maribors kaliber bara slås ut. Tillfälligheter hit och dit, det spelar ingen roll. Vinn matcherna.

I matcherna mot Celtic var det ytterst tydligt att skottarna var numret för stora.

Här har jag läst och hört argumentet att AIK nådde längre än de gjort sedan 2012. Det är ett skämt till ursäkt med tanke på att målsättningen var öppet och tydligt kommunicerad utåt att AIK skulle nå ett gruppspel, inte att ”komma längre än på många år”.
Icke godkänt och rent av skämmigt.

Spelet
Inför säsongen var det löften om ett mer utvecklat anfallsspel och ett AIK som skulle vara mer framåtlutat. Efter träningslägret i Dubai, där Norling gav indikationer på att det såg bra ut, var förhoppningarna höga och supportrarna började drömma om ett offensivare AIK.

Norling experimenterade i början av säsongen med ett 4-3-3 där Lahne och Obasi tog ytterrollerna på kanterna. Tanken var god, men utförandet var otroligt uselt. Vi kom undan med blotta förskräckelsen mot Häcken för att sedan bli totalt uppsnurrade borta mot IFK Göteborg. AIK återvände till det bekväma 5-3-2/3-5-2 och hela idén om att utveckla spelet lades på hyllan. Jag har aldrig sett ett så förvirrat AIK som borta mot Göteborg, det var 11 kycklingar utan huvuden som virrade runt på planen. Materialet fanns inte riktigt för 4-3-3 och det kändes inte alls inövat heller.

Mot slutet av säsongen har vi haft materialet för en 4-3-3-formation, med Bahoui/Elyounoussi/Ylätupa på kanterna, men rädslan från det tidigare debaclet höll oss kvar i det gamla. Det har stundtals varit frustrerande att titta på hur Gnaget huffar och puffar mot skitlag för att tillslut snubbla in 1-0. Mot Sundsvall kunde jag nästan räkna på en hand antalet maxlöpningar som AIK gjorde under första halvlek. Vi faller även ned i en fembackslinje mot bottenlag och låter motståndarlag föra spelet på Nationalarenan. AIK har kapaciteten för mycket mer och det ska vi kunna kräva.
Icke godkänt

Slutbetyg
Det slutade med en fjärdeplacering, uttåg i Europakvalet och ett sämre spel än säsongen innan. Kort och gott är det inte bra nog med tanke på krav och förutsättningar inför säsongen. Säsongen 2019 får betyget:
Icke godkänt.

Håller ni med mig? Vilket betyg tycker ni att AIK får denna säsong?
Diskutera gärna i kommentarerna

Följ gärna min sorgliga twitter @martinaghassi
 

Martin Aghassimartin.aghassi@gmail.com@martinaghassi2019-11-08 21:05:28
Author

Fler artiklar om AIK

Hoppet om Europa lever trots derbybaksmällan