AIK tog moralisk derbyseger
Trots en man mindre under en stor del av matchen lyckades AIK göra matchens enda mål och därmed fortsätta vara Stockholms derbykungar och Sveriges bästa hemmalag.
AIK inledde också matchen bäst. Redan efter 90 sekunder kunde och borde man ha tagit ledningen efter att Mohamed Bangura frispelats men avlustat utanför målet. Bangura skulle dock få sin revansch, men det kommer vi till senare.
Inledningen från det svartgula var bäst, men ju längre matchen led desto hårdare blev punktbevakningen på Henok Goitom, desto mer kom Djurgårdens högerytter in i matchen och desto mer svängde taktpinnen över. Djurgårde hade också en hörna som nickades i mål men där den svajiga domaren Markus Strömbergsson valde att blåsa frispark till AIK för... något.
När klockan tickat upp över halvtimmen spelad så var det återigen nära men denna gång valde Noah Sonko-Sundberg att frilägssänka en Djurgårdsanfallare och resultat blev rött kort. Klumpigt, men med facit i hand så kanske det var rätt beslut.
Djurgårdens övertag under halvlekens sista kvart blev därför både väntat och massivt. I alla fall på planen. Djurgårdens övertag på läktaren under denna period var däremot oväntat. Men både på planen och på läktaren så skulle det ske en markant scenförändring under matchens andra och avgörande halvlek.
Det numerära underläget jämnades nämligen ut när AIK-publiken, ledda av Norra Ståplats - med god hjälp från Östra och Västra, valde att växla upp rejält och bjöd på en ljudkuliss som knappt går att beskriva med ord. En ljudkuliss som troligtvis gjorde så att Patrik Carlgren växte med en decimeter, så Dickson Etuhus lungkapacitet utökade, så Jos Hooiveld blev fem år yngre och så Mohamed Bangura hade en takt att dansa till.
Kenny Pavey for fram på högerkanten som i fornstora dagar. Rev till sig en frispark som Stefan Ishizaki smekte in i straffområdet och som till slut hamnade hos Mohamed Bangura. 1-0 och revansch på sig själv för missen i första. Resten av matchen blev en defensiv prövning där AIK visade upp en moral och en vinnarskalle som kan räcka långt och som gav hemmapubliken drömmar av guld.