Lagbanner
Cupmatcher vi minns - Malmö borta 2022

Cupmatcher vi minns - Malmö borta 2022

Senast AIK spelade en match i Svenska Cupen blev det förlust, likt hur varje cupsäsong sedan 2009 har avslutads för Gnagets del. Den matchen spelades borta mot Malmö FF en måndagkväll i mars och inkapslar mycket av AIK:s usla cupfacit i ett paket. Ett hundratal tappra själar hade begett sig till Malmö IP den kvällen i hopp om att bevittna ett trendbrott och jag var en av dem. Även förluster kan skapa sköna minnen men i framtiden vill att de istället ska ackompanjeras av segrar.

En sen kvittering av Örebro i den sista gruppspelsmatchen innebar att AIK skulle bli oseedade i åttondelsfinalen av Svenska Cupen och publiken hade knappt hunnit lämna Skytteholm innan lottningen var i full gång. Jag följde lottning via mobilen på tunnelbanan hem och när jag steg av för att byta vid T-Centralen hördes ett rungande ”men vafan!” från övriga medresenärer när det stod klart att AIK skulle ställas mot Malmö FF i kvartsfinalen, på bortaplan och på en måndag. Det gick en djup suck genom kroppen. 

Redan under Örebromatchen började jag och en polare prata om att åka på en bortamatch i åttondelen om så skulle bli fallet. Det var inte utan att man kände sig jinxad när slutsignalen ljöd. Men mycket riktigt fixar vi transport ner till Malmö tillsammans med tre andra och efter att ha packat ner lite nyinhandlad bira och en öppnad flaska Kir så beger vi oss söderut. 

Tack vare Stockholms geografiska läge gentemot övriga fotbollssverige så brukar många bortaresor utgå från samma sydgående sträcka och den här resan var inget undantag. Vi följer E4:an söderut och stannar för proviant vid A6 i Jönköping, vars McDonald’s-resturang praktiskt taget finns till för att mätta hungriga bortasupportrar från huvudstaden. Efter det är det raka vägen ner till Skåne och Mordor-fästningen där Gnaget inte vunnit sedan Eldkvarn brann. 

Vi rullar in till Malmö med dryga 2 timmar kvar till avspark och det blir snabbt tydligt att det är ytterst få gnagare i stan. När i slår oss ner på en bar vid Lilla Torg går det att skärskåda högst 2-3 andra sällskap med AIK-utstyrsel och av deras dialekt att döma så hade de en betydligt kortare resväg till matchen än vad vi hade. Malmö borta är i vanliga fall en av säsongens höjdpunkter, den usla statistiken till trots, men det är uppenbart att 19:00 en måndag med en knapp veckas varsel inte är idealt för att bjuda in till folkfest. Tillslut börjar vi röra oss mot Malmö IP, en fotbollens skådeplats som ingen av oss hade på sin bucket-list. Den lilla bortasektionen som vi blivit tillägnade är knappt halvfull när matchen sparkas igång. 

Första halvlek domineras av MFF men ställningen är fortsatt 0-0 i halvtid. Efter pausen är AIK fortsatt tillbakatryckta men i den 51:a minuten utmanar Joe Mendes på högerkanten, skickar in bollen i straffområdet och efter några snabba, korta passningar kan Nabil Bahoui trycka in 0-1. Lättnaden på bortasektionen är monumental och känslan att vi är påväg att bevittna modern historia börjar infinna sig. Men allt det kastas ut när kvitteringen kommer sex minuter senare och den begravs helt när Malmö tar ledningen efter en tilltrasslad situation i 72:a. I samband med 2-1 målet väljer AIK att byta in 18-åriga Amar Abdirahman Ahmed som lämnade hela Nationalarenan i extas under sina debutminuter i den förgående säsongens sista match. Nu fick han de ljusblåa försvararna att slå knut på sig själva när han drev fram i straffområdet och stötte fram bollen till Bahoui som lyfter in 2-2 i samma hörn som vid ledningsmålet.

Matchen går till förlängning och i klacken märks det att sångrepertoaren inte är van vid matcher som sträcker sig över 90 minuter. Men de röststarka håller i och i den 100:e matchminuten är det återigen AAA som driver framåt. Den här gången är han inprincip fri med målvakten innan han får en Malmöspelare över sig. Domarens beslut: ingen straff. Klacken blir rasande. Tre minuter senare anfaller MFF och efter lite jojospel i straffområdet ser domaren en handboll och pekar på straffpunkten. Klacken blir ännu mer rasande. Den efterföljande straffen rullas enkelt in i mål och AIK har återigen inkasserat en förlust i Malmö. 

Klockan börjar ticka upp mot 22:00 och känslan är att den långa resan hem kommer kännas ännu längre. Samtidigt som vi går mot bilen som står parkerad utanför bortaläktaren får vi sällskap av några MFF:are som vill höja sin street cred genom att sno med sig en AIK-halsduk som en i vårat gäng har på sig. När de inte får som de vill väljer de att gå sin väg samtidigt som vi sätter oss i bilen och styr kosan hemåt.

Det kanske verkar märkligt att minnas tillbaka på en förlustmatch, men det säger mer om AIK:s undermåliga cup-facit än någonting annat. Vi kan räkna upp otaligt många stora segrar i Allsvenskan genom åren men i Svenska Cupen är framgång mer av ett undantag som bekräftar regeln. Sedan cupguldet 2009 har Gnaget som bäst nått semifinal 2018 och 2019 då det blev respass mot Djurgården respektive AFC Eskilstuna. Det här är inte värdigt en klubb som AIK och den trenden ska brytas redan i år så att vi framöver kan minnas tillbaka på några riktiga guldkorn i Svenska Cupen. 

Jakob Bergelv2023-02-16 07:53:00

Fler artiklar om AIK

Hoppet om Europa lever trots derbybaksmällan