Den sista från en förgången era
Den kanske största AIK-spelaren genom tiderna har lämnat oss. Kurt “Kurre” Hamrin var inte bara en teknisk ytter, han representerade in i det sista en svunnen era inom både AIK och svensk fotboll.
Få ännu levande personer kan stoltsera med att ha sett Kurre Hamrin lira fotboll och färre kommer det bli. Tiden har sin gång och gamla minnen försvinner i takt med att de som har de bevarade i hjärnan lämnar jordelivet. Men dribblern från Huvudsta representerar även någonting för oss som aldrig såg honom på fotbollsplanen, nämligen en förgången tid då AIK, fotbollen och världen såg drastiskt annorlunda ut.
Den finns få perioder i svenska historia som är lika romantiserade som 1950-talet. Världskrigen var över och rekordårens baksmälla hade ännu inte hunnit slå in. Hela decenniet har med historiens backspegel fått en aura av harmoni och framtidsoptimism över sig. Så romantiskt var det såklart inte, långt ifrån. Men det var under denna tid som svensk fotboll stod på topp, med Kurre Hamrin som en ledstjärna.
Kurre Hamrin föddes den 19 november 1934, ett stenkast från gamla Råsunda. Här skulle han göra 54 mål på 62 matcher för klubben i sitt hjärta, samt spela en VM-final mot självaste Brasilien. Kurre var den sista levande spelaren som fanns på planen den där junieftermiddagen 1958, då Sverige under fem korta minuter hade ena handen på världsmästartiteln. Jag vågar påstå att ingen spelare, varken innan eller efter, har spelat en VM-final så nära sitt barndomshem.
Kurre var sprungen ur en tid då fotbollsspelare även spelade ishockey och bandy, samtidigt som levebrödet tjänades på ett kneg vid sidan av. Men från dessa förhållanden tog han sig ut i världen till klubbar som Juventus, Milan och Fiorentina. Proffslivet kröntes med en Europacuptitel 1969, vilket Kurre blev den förste svensken att inneha. Samma år som Sverige tog silver i sitt hemma-VM kom Kurre Hamrin fyra i Ballon d’Or-omröstningen.
Trotts sitt brutala målsnitt fick Kurre Hamrin aldrig fira några större framgångar med AIK. Han inledde sin tid i klubben i andradivisionen och AIK nådde som bäst en tredjeplats i Allsvenskan innan högeryttern packade väskorna för proffslivet i Italien. Även om han aldrig återvände till Solna så lämnade han aldrig sitt AIK. Kurre må ha spenderat sina sista år i Florens men AIK var alltid hans nummer ett.
Kurre blev den första AIK-exporten under tid då ett fåtal svenskar, än färre AIK-spelare, hade möjligheten att testa dribblingsfötterna utanför Sveriges gränser. För en hel generations gnagare som levde igenom 40 år av mediokra svartgula lag var Kurre Hamrin den största i historien och än idag är det svårt att argumentera för att någon annan skulle inneha den titeln.
Kurre Hamrin var fram till sin bortgång en levande påminnelse om en tid då fotboll utövades mer för hedern än för pengarna och berömmelsen. Nu finns han inte hos oss längre, samtidigt som fotbollsvärlden blir mer och mer frånskild från det som den stod för under Kurres storhetstid.
Råsunda finns inte kvar och ingen framtida VM-final lär spelas på Nationalarenan. Men AIK består och i Kurres fotspår har flertalet unga fotbollsgrabbar från Stockholmsområdet tagit sina första steg i den svartgula tröjan. Den värld som Kurre växte upp i kommer aldrig tillbaka men det han lyckades åstadkomma har banat vägen för det som AIK är idag. Det är det främsta arvet som Kurre Hamrin lämnar efter sig.
