AIK - Djurgården
Derby är alltid derby
Färden genom skärselden fortsätter. Huruvida den ska sluta i paradiset eller helvetet lär vi kanske inte få veta förrän vid 17-tiden den 12 november. Förhoppningsvis är kontraktet räddat innan dess men det är i nuläget inget mer än en from förhoppning. Närmast på tur i färden genom el purgatorio står Djurgården. Att ett möte med dem känns ”lite extra” är knappast någon nyhet.
Att AIK oftast vinner derbyn mot Djurgården är också välbekant. I år är läget ändå en aning annorlunda. Djurgården ligger på fjärdeplats – visserligen utan något bra häng på Europaplatserna – och har gjort en stabil säsong såhär långt. Tabelläget för AIK känner vi alla till. Normalt sett brukar vi se en match mellan ett lag på fjärde plats och lag på trettonde som en match värd att spika på stryktipset, men – derby är derby.
Vad krävs då för att AIK ska ta tre poäng på söndag? Det enkla svaret är att laget gör fler mål än motståndarna. Ett annat givet svar är att det krävs en absolut hundraprocentig insats. Det alltför högfrekventa slarvet vi har sett – inte minst i försvarsspelet – i match efter match måste elimineras. Målchanser som skapas måste sättas. Kvalitetsmässigt – sett till säsongens matcher – finns det inte mycket som talar för AIK.
Å andra sidan så brukar det heta att motivation ofta slår klass. Ett uttryck som passar sig illa här eftersom jag ALDRIG tänker tillskriva Djurgården något som ens är i närheten av klass. Däremot är som sagt derby alltid derby och tabellposition brukar kunna vara av underordnad betydelse. Ett faktum som i alla fall inte talar emot AIK.
Vad är det då för Djurgården vi kommer att stöta på på söndag? Jo, ett lag som visserligen förlorade hemma mot Värnamo senast men som annars gått ganska stabilt hela säsongen. De spelar ganska konsekvent 4-3-3 (bara vid ett par tillfällen i år har man gått ifrån det systemet) och det kan jag se som ett problem. Jag tror att vi kan utgå ifrån att Rasmus Schüller – som vikarierade som mittback mot Värnamo – är tillbaka på mittfältet. Då får vi se ett mittfält bestående av Finndell-Schüller-Eriksson. De herrarna tror jag att AIK's två centrala fältare kan få det jobbigt med.
Nu tycks Henning Berg hävda sitt 4-4-2 med ett barns envishet. Det är synd då tre man centralt skulle kunna vara modellen på söndag. Det skulle vara fullt möjligt att spela 3-5-2 nu när vi i och med Tidemann-Hansens entre i laget har tre mittbackar som håller (förutsatt att dansken håller det som utlovats). Som jag ser det är Djurgårdens förmodade tremannaanfall – oavsett om spelarna heter Wikheim, Qurbanli, Fallenius, Milleskog eller Va – något som ska skapa darriga ben hos Milosevic och hans backkolleger. En treback (fem i det defensiva arbetet) skulle vara det ultimata.
Framåt tycks det vara Pittas och Faraj som är Bergs val. Det är väl lite med vårt anfallspar som med Djurgårdens tremannakedja. Danielsson och Une Larsson (utgår ifrån att han är tillbaka efter sjukdom) lär inte ligga sömnlösa och tänka ”Faraj-Pittas, Faraj-Pittas” nätterna innan derbyt. Därför är känslan att det är på mittfältet det kommer att avgöras.
Nu tror jag att Henning Berg högaktningsfullt skiter i vad jag tycker. Därför gissar jag att det blir följande elva på söndag: Nordeldt – Thychosen, Milosevic, Papagiannopoulos, Otieno – Modesto, Ali, Saletros, Besirovic – Pittas, Faraj. Själv skulle jag ha spelat följande 3-5-2:a: Nordfeldt – Tiedemann-Hansen, Milosevic, Papagiannopoulos – Modesto, Durmaz, Saletros, Celina, Otieno – Besirovic, Pittas.
Jag vet att jag var kluven till Celina senast men jag tror någonstans att kommer han bara in i laget så ska han med sim rörlighet och teknik vara en tillgång. Däremot tror jag att Berg inte startar honom utan vill ge honom lite mer tid. Dessutom har Besirovic endast varit bänkad två gånger sedan han anslöt till AIK. Därför tror jag att Berg spelar honom från start på söndag.
En annan sak som i vanliga fall skulle ha talat för AIK är favören av hemmaplan. I år har Gnaget dock hemmaraden 3-5-3 vilket är dåligt för nästan alla lag, för normalt hemmastarka AIK är det direkt uselt. Nu vill jag ändå tro att det ska vara en fördel på söndag. Laget har hackat betänkligt men hemmapubliken har varit i världsklass. Förhoppningsvis kan en i stort sett fullsatt Nationalarena – med välkände AIK:aren Keith Richards på plats (se bilden) - bära fram AIK till välbehövliga tre poäng.
Framåt stolta AIK!