AIK - Häcken
En Henning-effekt tack!
Tre vinster och två förluster. Så lyder AIK's allsvenska facit mot BK Häcken i Solna de senaste fem åren. I höstas blev det torsk med 2-1. Då var Häcken ett ånglok som tuffade mot guld och det var egentligen aldrig något snack den matchen. Det stod visserligen 1-0 länge till Hisingslaget innan Alexander Jeremejeff gjorde 2-0 i slutet, Att John Guidetti reducerade med ett straffmål på övertid var närmast av akademisk betydelse.
På senare tid har uddamålsseger åt endera hållet varit melodin. Vi får backa fem år – till guldåret 2018 – för att hitta en större seger. Då var det AIK som gick för guld och vann med 3-0 efter en av de bästa första halvlekar AIK setts spela. Minnesvärt från den matchen är att Sebastian Larsson gjorde sitt första mål i den svarta tröjan på en frispark – vad annars? - och att han strax därpå brände en straff – som gick om – och då sattes av Henok Goitom.
Nu väntar en annan match med helt andra förutsättningar. Förutsättningar som vid en första anblick talar för Häcken. Laget ligger tvåa i allsvenskan och gör flest mål av alla lag. Att AIK håller till på en blygsam kvalplats är vi pinsamt medvetna om och pratar vi målfabrikation är det endast Varberg som gjort färre mål så här långt.
Å andra sidan kan det vara så att vi får se början på den nya AIK på lördag. Henning Berg gör sin första match som chefstränare och det är sannolikt att vi får se två nyförvärvade spelare starta i Mads Thychosen och Dino Besirovic. Fler spelare ska vara på väg in så att det går att säga början på något nytt känns inte som en överdrift.
Jag gissar också på ett nytt spelsystem. Henning Berg har inte visat sig vara någon vän av tre- och fembackslinjer och att det blir en 4-4-2-formation på lördag är ingen vågad gissning. Möjligen känner norrmannen att fyra dagar med laget är för kort tid för att ändra men jag tror inte det. Är det någon ändring som känns ofarlig så är det att gå över till 4-4-2. Fotbollspelare i åldern 20-35 år har liksom det systemet i sitt DNA. Berg har även visat sig vara ett fan av att spela 4-2-3-1 men jag tror inte att det kommer att bli så på lördag. Kanske senare dock, vi får se.
Sedan kan man välja att stirra sig blind på siffror eller citera Stefan Schwarz. ”Det där med spelsystem, alltså så komplicerat är det inte. Det handlar om att när vi har bollan ska vi försöka göra mål, när de har bollen ska vi ta den ifrån dem”. Det är rätt svårt att påstå att den gode Schwarz hade fel.
Hur ska då det ske och vad har vi att vänta oss? Vi kommer att möta ett bollsäkert och – som nämnts – målglatt lag. Ett lag med spelare av yppersta allsvensk klass på alla positioner. Framför målvakten Peter Abrahamsson finns ett nav bestående av mittbackarna Simon Sandberg, Even
Hovland och mittfältstvillingarna Gustafsson. Fyra spelare som ser till att laget från Hisingen är svårforcerat. Hovland är dessutom målfarligaste backen i allsvenskan. Ytterbackarna Kristoffer Lund Hansen och Valgeir Fridriksson är skickliga både framåt och bakåt. Sedan har vi – kanske framför allt – Bénie Traoré. Mannen som med sina tolv mål gjort ett mål mer än hela AIK. Det blir ingen lätt uppgift på lördag – det kan vi vara säkra på.
AIK bör nog först och främst prata om pressvärdering. Häcken är som sagt bollskickliga och kan sätta upp ett högt passningstempo. Pressar AIK för hårt kan det bli åka av ifall Häcken spelar sig förbi första pressen. Därför tänker jag att AIK kommer att ha planen att pressa, men inte tokpressa. Det är sedan viktigt att laget, precis som mot BP senast, inser att det är en dödssynd att fuska med defensiven. Alla löpningar måste tas och ingen får missa ”sin gubbe” i boxen.
Även framåt har vår nye tränare lite att jobba med. AIK måste våga anfalla med många spelare. I första halvlek mot Brommapojkarna vågade man det vilket betalade sig. Törs man bara fylla på i boxen blir det ofta lönsamt att mata in bollar. Samma matande är helt meningslöst ifall det står en ensam forward därinne bland 3-4 motståndare. Dessutom måste anfallen gå snabbare. Det är alldeles för vanligt att AIK anno 2023 spelar för långsamt med boll.
Motståndarförsvaret hinner samla sig och det är inte ofta det blir mål efter en lång stund av runt-rullande i makligt tempo. Vad som varit ännu värre är att de gånger AIK faktiskt kommit med lite fart är det inte sällan någon spelare får idén att vända bakåt, spela på mittbackar och då har anfallet stannat av.
Viktigast av allt är nog ändå det mentala. En ljusning syntes senast. Den måste det byggas vidare på. Det som tillkommit sedan förra matchen är en ny tränare och ett par nya spelare. Nu måste alla ta chansen att se det här som en nytändning. De spelare som känt att det borde ha får spela mer under Brännan måste absolut ta vara på möjligheten att visa Henning att de är värda en rejäl chans.
Nyförvärven måste bevisa att de är nyförvärv som ska starta och kommer att göra skillnad. De får absolut inte tro att de kommit till ett lag där de är givna vecka ut och vecka in. Samtidigt måste de spelare som utgjorde stommen under Brännström förstå att nu är det nya tränarögon som tittar och värderar, dessutom finns här nya spelare som är väldigt inställda på att spela. Konkurrens är bra om truppen klarar av att hantera den.
Till sist, när vi ändå talar om konkurrens. Det börjar surras en del om Anton Saletros. Den konkurrenshöjaren och den karaktärsspelaren skulle vara exakt vad AIK behöver. Nå, vad det ryktet står för får framtiden utvisa. På lördag gäller det Häcken, utan Saletros men förhoppningsvis med ett nytänt AIK. Ge oss nu en Henning-effekt.
