En seger som tillåter oss att drömma
AIK besegrar en allsvensk nykomling på hemmaplan och allt är som det ska vara. Söndagens vinst mot GIF Sundsvall var dock efter en vår full av besvikelser precis vad dagens AIK behövde. Förhoppningar om en höst med allsvensk toppstrid började genast gro igen och när vi väl fått upp ångan kan vi väl lika gärna plocka hem Lennart Johanssons Pokal.
Frågetecknena har varit många under våren. Vi har fått se ett försvar darra, ännu är nollan i vinstkolumnen på bortplan inte bruten och nyförvärven har än så länge inte varit på den nivån vi hoppats på. En vinst hemma mot GIF Sundsvall rätar självklart inte ut dessa frågetecken men det var en insats som gav oss skäl att hoppas och drömma om en ljus höst. Att vara supporter handlar i mångt och mycket om att just tillåta sig själv att drömma så varför skriva av en säsong när AIK precis börjat få upp ångan?
7-1-0 är resultatraden AIK kan stoltsera med hemma på Nationalarenan, inget annat lag har varit bättre på hemmaplan denna säsong och känslan att det är tufft att åka till Solna och möta AIK är på väg tillbaka. Motståndet har hittills konsekvent varit från den undre halvan av tabellen och spelet har inte alltid varit vackert. När AIK under söndagen gick in på Friends Arenas gräsmatta var det lite av ett nytt AIK vi fick se. Visst fanns det luckor försvarsmässigt och spelet var stundtals lite naivt men det fanns en bestämdhet och fart som det var länge sedan jag såg. Med Nisse, Ofori och Henok Goitom besitter AIK allsvenska toppspelare i samtliga lagdelar vilket ger oss en trygghet och vetskap om att poäng kommer trilla in med tiden. Under våren fick vi se dessa tre rada upp fina insatser men runt om dem var det ofta för tamt, virrigt eller bara för dåligt. Igår fick vi istället se en Mohamed Bangura som fick oss att minnas 2010 och 2011, en Niclas Eliasson som fortsatte utmana och göra poäng samt Dickson Etuhu spela det spel han värvades in för att göra. Kan AIK fortsätta att bygga vidare på det spel man visade upp igår kommer vi bli ännu tyngre på hemmaplan i takt med att motståndet blir tuffare och poängen utanför Stockholm kommer även den att trilla in.
Nu väntar Helsingborg, Norrköping, Elfsborg och Djurgården den kommande månaden och truppens kvalité kommer ställas på sin spets. De fyra målen, farten i anfallsspelet kombinerat med två redan klara nyförvärv får mig åtminstone att hoppas på att vi ska klara det, betydligt mer än vad jag gjorde efter 0-0 mot Häcken i våras. Farhågorna finns fortfarande kvar, det var ju trots allt bara en ihålig nykomling vi besegrade men spelet tillät en drömma om en allsvensk toppstrid även denna höst och framförallt var det roligt att se AIK spela fotboll. Vi har hittills bara kommit till mitten av juli och det vore väldigt lite AIK att redan nu ge upp denna säsong.
