AIK - IFK Göteborg2 - 2
Fem spaningar efter AIK – IFK Göteborg 2–2: Har Brännan kört fast?
På en usel gräsplan delade AIK och IFK Göteborg på poängen. Efter åtta omgångar står Andreas Brännströms manskap sex inspelade poäng och Gnaget är fortsatt indragen i allra högsta grad i bottenstriden. Här är fem spaningar från matchen.
1. Återigen en svag start av AIK
Att inte vara påkopplade från start har varit ett återkommande tema både den här säsongen men även stora delar av förra året när det gäller AIK. Så var även fallet igår då Gnaget hamnade i underläge tidigt och det hade kunnat bli betydligt mer. Bland annat stod Nordfeldt för en vass räddning i matchens inledning. Detta är ett stort problem och det har kostat enormt mycket under säsongsinledningen. Om det är Andreas Brännströms fel eller att spelarna helt enkelt saknar den inställning som krävs för att tagga igång från start är svårt att svara på, men det är helt klart oroande. I en stormatch likt denna med fantastisk stämning på läktarna bör man kunna kräva att samtliga ska vara påkopplade från minut ett. Mycket ansvar ska såklart landa på de ledande spelarna som Alexander Milosevic och John Guidetti som ska statuera exempel och kliva fram. Duon stod förvisso för okej prestationer men man bör kunna kräva mer i den här typen av matcher.
Att AIK inte lyckas komma in med rätt typ av inställning är underkänt och det måste åtgärdas. Spelartruppen måste rannsaka sig själva och ställa sig frågan om de verkligen har viljan som krävs för att spela i den svartgula tröjan.
2. Omar Faraj fortsätter att ta kliv
I en minst sagt trubbig AIK-offensiv är Omar Faraj den spelaren som sett klart piggast ut. Mot IFK Göteborg var 21-åringen bäst av samtliga svartgula spelare enligt mig. Han var nyttig i det felvända spelet och lyckades hålla i bollen på offensiv planhalva. Dessutom tog han flera bra djupledslöpningar, som öppnande upp ytor bakom Blåvitt-backlinjen. Dessutom var Faraj inblandad i det något turliga kvitteringsmålet, då han satte press på Pontus Dahlberg.
Jag tycker Faraj ser klart hetast ut av samtliga anfallare i truppen, då han är den enda som tar sig in i straffområdet och skapar målchanser. Visst, det finns fortsatt en del att jobba på när det kommer till avslutningsfasen, men det är tydligt att AIK-anfallaren är väldigt nyttig i spelet. Faraj bidrar med löpstyrka och fysik och det är egenskaper Gnaget har ont om i dagsläget. För mig är han given i startelvan framöver och det är upp till John Guidetti, Viktor Fischer och Alexander Fesshaie att slåss om den sista anfallspostionen.
3. Samspelet i trebackslinjen
Robin Tihi, Alexander Milosevic och Jetmir Haliti hade svårt att hantera Blåvitts fysik. Positionsspelet i backlinjen var svajigt och varje gång Göteborg tog sig in i straffområdet kändes det farligt. Känslan är att det brister i kommunikationen mellan mittbackstrion, då de inte verkar veta vem som ska göra vad. Det bjuds på alldeles för mycket ytor i straffområdet och hade det inte varit för Kristoffer Nordfeldt i målet hade bortalaget kunnat lämna Nationalarenan med tre poäng. Jag börjar mer och mer luta åt att det är dags att överge trebackslinjen, då det just nu ser alldeles för rörigt ut. Haliti är alldeles för offensiv och när han går upp tillsammans med ytterbackarna blir det för stora ytor för motståndarna att kontra på. Milosevic och Tihi är förvisso starka fysiskt men de är alldeles för långsamma. Sotirios Papagianopoulos fick hoppa in i slutet av matchen och jag hoppas att han kliver in från start mot Degerfors.
4. Har "Brännan" kört fast?
Tre segrar på tolv tävlingsmatcher (svenska cupen inräknat). Andreas Brännström har inte fått den starten han önskat som AIK-tränare. Personligen tycker jag att man fortfarande ska ha tålamod med "Brännan", något jag varit inne på i tidigare texter, men snart kan nog situationen bli ohållbar. AIK är fortsatt fast förankrat i botten av tabellen och prestationerna blir inte bättre. Det saknas en tydlig spelidé och även om truppen inte är anpassad efter Brännströms sätt att spela fotboll, måste han kunna få ut mer av materialet. Det är läge att börja laborera och testa nya idéer. 3-5-2 fungerar uppenbarligen inte och det är dags att byta formation. Jag ser gärna ett skifte till 4-4-2 eller 4-3-3 där Haliti kan gå ut på ytterbacksspostionen samtidigt som Otieno eller Modesto flyttas upp som ytter. Den sistnämnda har spelat mycket ytter i Finland och man ser tydligt att han är vassare offensivt. Får Modesto en mer framskjuten roll tror jag även att anfallsspelet kommer att se bättre ut. Jag hoppas också att vi får se Omar Faraj, Viktor Fischer och John Guidetti spela tillsammans på topp när alla är friska och hela.
Med nuvarande uppställning blir AIK alldeles för baktunga och känslan är att vi har kört fast med 3-5-2 och behöver hitta andra vägar. Läget börjar bli allvarligt på riktigt och även om jag fortfarande har förtroende för Brännström, måste han börja leverera resultat snarast, annars finns det tyvärr bara en väg att gå.
5. Gåtan Bilal Hussein
Formkurvan på Bilal Hussein har pekat spikrakt nedåt sedan hösten förra året. Trots det har han praktiskt taget varit given i startelvan. Mot Göteborg stod mittfältaren återigen för en anonym prestation och med tanke på att spelare som Vincent Thill och Jimmy Durmaz sitter på bänken är det en gåta att Bilal fortfarande får förtroende. 23-åringen har en nyckelroll på mittfältet då det är han som förväntas vara spelfördelaren och slå de öppnande passningar som sätter de offensiva spelarna i lägen. Men tyvärr är AIK-mittfältaren alldeles för feg i sitt passningsspel och väljer ofta att slå bollen i sidled eller hemåt till backarna. De gör i sin tur att det tar alldeles för lång tid i uppspelsfasen, vilket innebar att Blåvitt kunde sätta press och stänga ner AIK:s anfallsförsök.
Jag förstår att Brännström vill spela Bilal, eftersom han tidigare visat upp en hög högstanivå och det finns viss (om än liten) försäljningspotential, men det går inte att argumentera för att mittfältaren ska ha en given plats i startelvan i dagsläget. Även om Durmaz inte på något vis imponerade under sitt inhopp, tycker jag han erbjöd mer i offensiv väg den korta tid han var på planen än vad Bilal gjorde de 85 minuter han spelade, vilket säger en hel del. Nu kanske varken Jimmy Durmaz eller Vincent Thill är lösningen på AIK:s mittfältsproblem, men de borde absolut få chansen från start framöver.
Håller ni med om spaningarna? Har ni fortfarande förtroende för Brännström? Hur ser ni på ett formationsbyte?
