Fem spaningar efter AIK - Västerås 1-1: Frustration

Äntligen var det dags att se stolta AIK spela tävlingsmatch igen. Men efter slutsignalen mot Västerås var luften mest fylld av frustration och ilska. Det finns fortfarande mycket att slipa på.

Old habits
En ny säsong, ny tränare och många spännande nyförvärv. Men det är tydligt att många av förra säsongens barnsjukdomar sitter i fortfarande. Återigen är inte AIK påkopplade från start och laget hamnar i ett tidigt underläge som tvingar dem att jobba i uppförsbacke och nu precis som då resulterar det i tappade poäng. VSK inledde i rasande fart och hade två klara målchanser innan de tog ledningen. Efter baklängesmålet ryckte AIK dock upp sig och dominerade matchen på det sätt som förväntas av ett lag med den kvalitén. 

Men ju längre matchen led, desto långsammare och mer chansfattigt blev den. Det bjöds inte på någon slutforcering värd namnet och VSK hade i slutändan inga större problem att försvara sin poäng. 

Uddlöst
AIK besitter en väldigt bred och talangfull trupp men under stora delar av matchen saknades spets och VSK-försvaret testades alltför sällan. Det bjuds på många snygga individuella aktioner men det är tydligt att laget inte är helt samspelat än. AIK skapar definitivt chanser nog för att vinna matchen men effektiviteten lyser med sin frånvaro. Att vi har svårt mot mer defensivt stående lag är ingen nyhet och det är någonting som måste förbättras för att laget ska ta sig till nästa nivå. Tidigare visste vi att det räckte med ett mål framåt, men det är inte längre en garanti att försvaret håller rent. Då måste anfallsspelet steppa upp. 

Naturligtvis ska det inte dras för stora växlar av en match så här pass tidigt på säsongen och spelarna kommer lära känna varandra bättre under året. Men faktumet är att cupen är AIK:s enda väg till Europa-spel den här säsongen och då har man inte råd att tappa poäng hemma mot ett Superettanlag. 

Nyförvärven 
Under en i övrigt blek insats var det nyförvärven som stal showen. Omar Faraj visar prov på allt det som man kan tänka sig önska av en nia. Styrka i duellspelet, bra presspel, stark i bollhållningen och framförallt, klinisk när chansen dyker upp. Även om han mattades av i slutet så visar han upp egenskaper som kommer att göra honom ovärderlig för Brännan framöver. Viktor Fischer visar upp den internationella touchen som vi förväntar oss av en spelare av hans dignitet. Han kompletterar Faraj på ett bra sätt och John Guidetti måste lägga på en extra rem om han ska hålla dansken utanför startelvan. Den gode John var inte kompis med bollen och såg allmänt trög ut. Mycket av det han misslyckades med löste Faraj med bravur. 

Höger- och vänsterkanten 
Även om 1-1-målet tillkom via vänsterkanten så var det till höger som det största offensiva hotet låg. Rui Modesto var aktiv och tvekade inte att utmana sin försvarare. Vincent Thill och inhoppande Taha Ayari såg också pigga ut och länkade upp bra med portugisen. Acke Björnström bidrog däremot mindre framåt och anfallsspelet stannade mest av när bollen nådde hans kant. Erick Otieno hann inte heller uträtta mycket under sitt korta inhopp. 

Kryss i premiären 
Det här är blott andra gången som AIK kryssar i premiärmatchen av Svenska Cupen (sedan turneringen återinförde gruppspel 2012). Senast det skedde 2020 lyckades laget ändå vinna gruppen och ta sig vidare. Poängtappet kostade dock en seedningsplats och Gnaget lottades mot Malmö FF i kvarten. En match som skåningarna vann med klara 4-1 på ett folktomt Eleda Stadion. AIK måste nu med stor sannolikhet vinna de två resterande matcherna för att knipa gruppsegern och sedan hoppas på att de andra gruppvinnarna också tappar poäng om man ska bli seedade i nästa omgång. Annars finns det stor risk att Gnagets ökenvandring i cupen fortsätter. 

0 kommentarer