Gästkrönika: Därför bojkottar jag
I lördags tog vi avsked av Daniel Tjernström med en seger mot Elfsborg. På söndag spelar vi borta mot Malmö. I kväll spelar vi en meningslös jippomatch mot Manchester United.
Daniel Tjernström representerar en egen era inom AIK Fotboll, och han har fått uppleva i princip allt man kan tänka sig i vår klubb. Från Champions League, till superettan, till att avgöra en guldmatch. Utan gnäll, för evigt lojal mot emblemet som prytt hans bröst i 14 år. Daniel Tjernström står för gamla klubbideal som är extremt sällsynta i dagens fotbollsvärld, ideal som sedan länge gick förlorade bland girighet och business.
Tjernström står i direkt motsats till den matchen som kommer spelas på Nationalarenan i kväll. Inga av de ideal vår kapten stod för, står den matchen för. Det är snarare en match som enbart handlar om PR och pengar. United gör en stor turné kring världen, visar upp sina superstjärnor för asiater, australienare, svenskar... Säljer merchandise, bereder väg för fetare sponsoravtal, fetare tv-avtal. Samtidigt ryktas det om vilka spelare man vill köpa; 40 miljoner pund för Fabregas, 80 miljoner för Ronaldo... Och ändå är Manchester United en klubb med enorma skulder.
Fotbollsvärlden har blivit snurrig. De stora klubbarna dras med enorma skulder och ändå kan man spendera enorma pengar. Vissa klarar det inte hela vägen fram, som Glasgow Rangers som blev nerflyttade till fjärdedivisionen förra året. Leeds hamnade i en liknande situation för ett par år sen. Samtidigt som klubbar stöter på ekonomiska problem då man lever över sina resurser, så finns det ofta privatpersoner eller företag kring hörnet med pengar på fickan. Wimbledon fick flytta och bli Milton Keynes Dons. FC Köpenhamn var från början två olika, hundraåriga klubbar. Red Bull Salzburg, RB Leipzig. Manchester City och PSG med ägare från Mellanöstern. Manchester United och Liverpool med jänkare. Det tar inte slut.
Av samma anledningar som vi kämpar så hårt för 51%-regeln, det är samma kategori som den här matchen faller under. En kategori där man ser bort från alla de värderingar vi supportrar sätter in i fotbollen, allt det som är större än oss själva, som vi vill att den ska representera, det överger man med jippon som detta. Det är inte min fotboll, och det är inte mitt AIK. Om vi ska möta europeiska storklubbar, så ska vi gå ut i europaspel. Vi var där förra året, vi kan komma dit igen. Vad är syftet för oss att se ett Manchester United gå på halvfart i en PR-turné? Vi spelar bara Glazerfamiljen i händerna, och mot det får vi en dollarbunt. Men hur mycket är den dollarbunten värd i längden när det handlar om vad den här klubben faktiskt betyder för oss?
I Stockholm är det lättare att få tag på tröjor från Manchester United och Barcelona än våra lokala klubbar. Svensk fotboll väljs bort eller läggs på konstiga tider för att det ska passa in med Premier Leagues schema på helgerna. Många väljer soffan istället för att se fotboll på plats. Globaliseringen öppnar för andra sätt att se på fotboll, så folk glömmer bort den riktiga upplevelsen. Samtidigt kan man höra i bakgrunden på sändningarna från England hur speakerrösten ber folk sätta sig ner, eftersom man kan blockera sikten för de som är bakom en. Att om man fortsätter stå upp så kan man bli utslängd.
Kampen mot den moderna fotbollen pågår i hela Europa, varje dag. Att den spontana reaktionen från samtliga supportergrupper i AIK var att vi inte har något intresse för sådana här jippon är ett gott betyg.
Tjerna stod för äkta lojalitet och kärlek. En ärlig ledare. Ett bevis för att pengarna inte alltid behöver betyda allt, att det finns andra värden som faktiskt betyder något. Det är spelare som Daniel Tjernström som gör att man fortfarande tror på den här sporten.
Åsikterna i krönikan är författarens egna och nödvändigtvis inte redaktionens.