Gästkrönika: "Omöjligt för Alm sitta kvar"
Försvarare för Alm hävdar ofta att han har en viktig funktion i att föra arvet från Stuart Baxter vidare. Det arv som Norling och Stahre också sägs ha varit en del av. Sanningen att säga så har de fotbollsmässigt inte mycket gemensamt, med undantag för att de alla verkat inom AIK.
Hur arvet efter Stuart Baxter ska hanteras har länge varit ett dilemma för många supportrar. Många är de som vördar minnet av Baxter som en ledare av religiös karaktär. Faktum är dock att det som Baxter gjorde under slutet av 90-talet inte kan bidra till den fotbollsmässiga utveckling som AIK såväl behöver.
I en tid när svenska tränare som inspirerats av Hodgson och Houghton (som av någon outgrundlig anledning fortfarande är hyllade i Sverige) äntligen är på väg att fasas ut för att ersättas av tränare med andra fotbollsmässiga referenspunkter än de brittiska öarna, känns det inte särskilt innovativt att prata om att ”föra arvet från Baxter vidare”.
Medan övriga topplag, med undantag för Göteborg, valt att anamma en mer modern passningsorienterad fotboll med mycket bollinnehav, har AIK under Alms ledning inte bara stagnerat utan snarare vegeterat. AIK under ledning av Andreas Alm har gång på gång visat sig vara totalt oförmögna att etablera och utnyttja spelövertag mot försvarsinriktade lag. Man har visserligen vunnit enstaka matcher mot topplag men det har tyvärr inte varit mycket värt eftersom man sedan inte lyckats vinna på hemmaplan mot nedflyttningskandidater som Mjällby, Halmstad och Syrianska.
Många vill skylla den vikande formkurvan på förlusten av Helgi Danielsson, men sanningen att säga så står AIK kvar på exakt samma ställe som 2011. Alm har stabiliserat ett darrigt lag men har under de snart tre säsonger han varit huvudansvarig inte lyckats utveckla spelet det minsta. Trenden är klart neråtgående och man ser i dagsläget ut att överhuvudtaget få svårt att ta en EL-plats. Vad som kanske är ännu värre är att spelet hackar lika betänkligt nu som under 2011.
I match efter match har Alm visat prov på en total oförmåga att förändra matchbilder. Bytena har, i den mån de överhuvudtaget kommit, allt som oftast kommit alldeles för sent för att ha någon inverkan på matchen. Alm tycks vara fastlåst i sitt 4-4-2 och verkar inte ha förmågan att anpassa spelsystemet efter spelarmaterialet. Han har konsekvent valt att spela med enbart två centrala mittfältare vilket gjort att man inte fått ut så mycket som man borde av spelare som Borges, Moro och Quaison. Frågan om han är rätt tränare för det spelarmaterial han förfogar över är således ytterst befogad.
Att AIK förra året misslyckades med att ta en EL-plats var egentligen ett smärre fiasko men Alm räddades av att man turligt lyckats ta sig till EL-gruppspelet efter en något osannolik match i Moskva. Uttåg där och säsongen hade varit ett jättefiasko. Trots att man inte ens lyckades ta en EL-plats och trots debaclet i årets cupspel fick Alm möjlighet att gå in i säsongen med en intakt trupp. Det hjälpte dock inte och i vanlig ordning inledde AIK Allsvenskan fruktansvärt mediokert. Inför säsongen var minimikravet att ta en EL-plats. Med tanke på AIK:s vikande formkurva känns i dagsläget även det svårt att uppnå.
Målet för AIK med Alm tycks ha varit att få fram en egen ’Pep’ Guardiola genom att anställa en före detta spelare helt utan några som helst meriter som tränare. Alm anställdes helt utan sportsliga meriter och har under snart tre år fått skolas in i rollen som huvudtränare. Väldigt få klubbar med ambitioner att ligga i toppen skulle ha det tålamodet med en tränare. Att det tillåts ske i Sveriges största klubb är inget annat än chockerande.
Om säsongen återigen slutar med missad EL-plats kan jag omöjligt se Alm sitta kvar. Utvecklingen under hans tid vid rodret har varit i det närmaste noll och om ingenting förändras känns risken överhängande att vi nästa år får uppleva en ny fiaskobetonad säsong inför ett alltmer glesbefolkat Friends. Det är hög tid att AIK släpper den närmast patologiska fokuseringen på Baxter och börjar rekrytera tränare utifrån kvaliteter och sportsliga meriter istället för att bedriva en yrkesutbildning för gamla spelare. Annars riskerar vi att framöver få uppleva många matcher som den mot Öster i veckan.
Åsikterna i krönikan är författarens och inte nödvändigtvis redaktionens.
