Gästkrönika: Skamligt
Gästkrönika från Mattias Lundqvist där han talar om AIK:s agerande under den senaste veckan.
Så var vi här igen. Mitt i stormens öga. Man kan ju undra varför det alltid är AIK som hamnar högst upp på svarta löpsedlar. Å andra sidan är det ju ett tydligt tecken på att det vi AIK:are känner till stämmer. AIK är en klubb som berör, en klubb som ingen förhåller sig neutral till och en klubb som många av oss älskar medan andra älskar att hata oss. Därför skapar de senaste dygnets händelser en viss ambivalens. Vi vill ju på något sätt ha det så här. Vår stolthet ökar när vi får en uppmärksamhet som t ex Djurgården eller IFK Göteborg bara skulle kunna drömma om.
Vad vi däremot inte vill är att uppmärksamheten visar på att vår klubb sköts och styrs av pajasar och klantskallar. Innan säsongen skrev jag att Alm och hans trupp behövde arbetsro. Vet inte ifall jag kan tycka att de fick det. Avskedandet av Andreas Alm kan diskuteras. Många tycker att beslutet är riktigt, andra att det är felaktigt. Själv tycker jag att om en tränare ska sparkas måste det beslutet bygga på mer än en halvdan säsongsinledning. Kanhända gör det det också, jag är bara vanlig supporter och min insyn i AIK är högst begränsad. Det är det som visar på hur problematiskt det här är och hur illa saker skötts det senaste dygnet.
Ifall de styrande i AIK fotboll hade varit någonting som ens liknar seriösa så skulle jag inte få beskedet att Alm ska sparkas tio timmar innan Alm själv fick veta. Styrelsen skulle inte ha suttit på sina häckar och kliat sig i sina korkade huvuden samtidigt som Alm tränade laget och sedan inför en samlad presskår lät meddela – fullt sanningsenligt – att han inte fått kicken.
När Alm säger ”Jag tror inte att en tränare utan kontrakt skulle få leda AIK i en derbyvecka” uttryckte han faktiskt exakt hur det borde vara. Jag fick nyheten kl 6 på torsdagsmorgonen. Det fanns med andra ord gott om tid för AIK att agera innan torsdagens träning. Vad gjorde man? Ingenting. När man sedan på fredagens morgon äntligen tog bladet från munnen hade varenda jävla journalist med tillgång till papper och penna plitat ner sina egna teorier och kallat dessa för scoop. Så fruktansvärt ovärdigt.
Nu står vi här, med en ny tränare tre dagar före derbyt. Ett derby vi givetvis mycket väl kan vinna. Vinner vi det så är det långt ifrån ett bevis på att de senaste dyngets beslut var riktigt, förlorar vi bevisar det inte heller att beslutet var felaktigt. Rätt eller fel är inte kärnfrågan här. Hanteringen är det viktiga och den är under all kritik.
Styrelsen gick innan säsongen ut med ett mål, eller krav. Vilket ord som är det korrekta tycks vara oklart. Guld skulle i alla fall hämtas hem till Solna. Ibland uttrycktes dock målet som att ett avancemang till Europa league skulle vara likställt med en titel. När Anderas Alm fick frågan om styrelsens uppsatta mål svarade han rakryggat att han ansåg att det var märkligt att säsongsmålen sattes upp av styrelsen utan sportchef och chefstränares närvaro. Något som tycks ha retat styrelsen. Visst, sanningar kan svida ibland.
Min tolkning av nuläget är att styrelsen anser att säsongsupptakten är för svag för att se det som rimligt att målen kommer att uppfyllas. Därför sparkas den man som är ansvarig för laguttagning och taktik men som inte fått vara med i själva målformuleringsarbetet.
Se så här på det. Styrelsen satte upp säsongsmålen, väl medvetna om att vår spelarbudget inte på långa vägar kan mäta sig med MFF's och ett antal andra klubbar. Fullt på det klara med att vårt tapp vad det gäller nyckelspelare var av större vikt än tappet hos konkurrenterna. Norrköping har i princip kvar allt, MFF har kvar sina norrmän, Rosenberg och fick dessutom tillbaka Molins. Är det då inte rimligt att tro att när målen sattes upp, och på det sätt detta gjordes, egentligen bara var ett förberedelsearbete för att på ett smidigt sätt göra sig av med en tränare man inte ville ha kvar?
Trots detta skedde själva giljotineringen på osmidigast tänkbara sätt. Med läckage till media och inför öppen ridå. Inte helt olikt medeltida avrättningar som genomfördes inför storpublik som en märklig blandning av underhållning och skrämselpropaganda. I min naiva hjärna trodde jag att vi kommit lite längre än så när det gäller civiliserat uppträdande.
Det är faktiskt inget annat än skamligt och ovärdigt hur AIK agerat under den andra veckan i maj 2016. Ett fullt rimligt krav att ställa – inom supporterleden i AIK är vi vana vid att ställa krav som börjar med ordet avgå – är att styrelsen snabbt och mangrant ska avgå. Det är dessutom inte särskilt svårt att säga ”Vi missbedömde situationen, vi ställde krav/mål som kan ha varit väl höga och vi agerade direkt oprofessionellt.
Den som agerat proffsigast under de här dygnen är Alm själv. Hans presskonferens efter torsdagsträningen var en uppvisning i civilkurage och rakryggat beteende. Vi ska heller inte glömma att han alltid agerat på samma raka och tydliga sätt. Han har dessutom gjort AIK till ett stabilt topplag, han har visat stort mod – större än någon allsvensk tränare jag kan komma på – när det gäller att lyfta fram unga talanger. Det har blivit häftigt att vara 16-20 år och spela i AIK. Inte bara häftigt utan även meningsfullt eftersom ungdomarna har sett ständiga bevis på att ifall man presterar så får man chansen.
Att behandla en värdig ledare som med stort engagemang under många år oförtrutet arbetat för AIK:s bästa på det här sättet är rent skamligt.
Jag vill därför avluta med följande. Alm förtjänar en duktig hyllning i samband med måndagens derby. Hylla den som hyllas bör heter det och Andreas Alm bör verkligen hyllas. Jag skulle också vilja påpeka att ingen skugga ska falla över Rikard Norling. Även han agerade schysst på sin presskonferens och parerade de frågor som med fel svar lätt skulle ha kunnat misskreditera hans företrädare. Därför: Tack för allt Anderas Alm och välkommen tillbaka till AIK i framtiden och sist men inte minst. Välkommen hem Rikard Norling och lycka till.
