Inlägg: Nu hoppas jag på Bangura
Som det mesta med AIK 2014 har beslutet att ta in Mohamed Bangura på provspel delat AIK-supportrarna i två läger. Det är synd men jag vägrar att kalla honom för ”Judas”. Det känns historielöst.
Jag är förberedd på att få skit, jag vet att det är en känslig fråga. Man jag tycker AIK gör helt rätt som bifaller Mohamed Banguras önskemål om att få komma och träna med AIK.
Direkt när nyheten kom la jag upp en grej på Instagram. Responsen? 47 kommentarer varav en övervägande del var positiva. Sedan fanns det andra som verkade sky 25-åringen från Sierra Leone mer än Ebola.
Jag behöver inte dra hela hans historia. Men han kom till AIK och räddade oss kvar i allsvenskan 2010. Han räddade också vår ekonomi vid försäljningen till Celtic och jag vill se det som så att Mohamed hade stor del i framgången för Teteh Bangura – som också genererade massor med pengar till klubben (pengar som fotbollen nu verkar slösa bort på Gud-vet-vad, men det är en annan historia).
Mohamed misslyckades i Celtic. AIK lånade honom 2012 innan han återvände till skottarna. Sedan var det Elfsborg som öppnade stora plånboken, där AIK med allra största sannolikhet inte hade råd, och hyrde in honom. På Elfsborgs presskonferens beklagade han sig över att inte gå till AIK (!), ett beklagande som jag tror saknar motstycke i europeisk fotbollshistoria. Hur som helst, AIK:arna buade förstås ut anfallaren och succén uteblev i Elfsborg.
Vad skulle Mohamed ha gjort när AIK inte hade råd med honom? Oklart om de ens var intresserade... I Elfsborg skulle han få chansen att spela i Champions League-kvalet. Bra för hans karriär och också för Celtic – om han hade lyckats.
Jag tror alla spelare som lämnat AIK gjort det för i första hand pengar. Vissa har blivit ivägskickade, sådana som AIK inte velat satsa på eller som man velat få in pengarna för. Men de som valt att lämna har förstås gjort det för ett fetare lönekuvert.
Glöm aldrig bort att vi är supportrar, vi älskar AIK. För de som spelar i AIK är det ett jobb. Såklart man får känslor för sina fans och lagkamrater och för klubben men man får aldrig glömma att det är deras levebröd vi snackar om.
Jag förstår till 100 procent att en av allsvenskans största spelare och stjärnor vill till en klubb som Celtic. Och jag fattar att han väljer att återvända till Allsvenskan där han slog igenom och där allt fungerade, i sin förhoppning om att få en nystart på karriären.
Nu har Mohamed gått skadad och det blev ingen succé i Istanbul BB i den turkiska andraligan (Wikipedia skvallrar om åtta matcher och noll mål). Men jag anser att det vore tjänstefel att inte låta landslagsmannen komma och åtminstone få chansen att visa upp sig. Dessutom som Bosman-spelare.
Historia: ur mitt perspektiv är spelare som Janne Eriksson och Jesper Jansson personer värda att hånas och bli kallade Judas för sitt svek mot AIK som de lämnade 1991 (IFK Norrköping) respektive 1996 (Djurgården).
Nu drar jag och jobbar och fantiserar samtidigt om hur vi ska kunna använda en återställd och hungrig Mohamed Bangura i det nya 4-3-3-systemet. Man måste kunna förlåta och gå vidare.
Håller du med skribenten eller är "Mo" persona non grata? Kommentera gärna nedan.
